Inlägg från: Anonym (nio år) |Visa alla inlägg
  • Anonym (nio år)

    Ni bittra kvinnor...

    Modig skrev 2010-07-04 20:12:49 följande:
    Du får skicka den anonymt i ett mail till henne eller nått :)

    Sju år.. sju år är en lång tid.
    Jag har hört talas om dom som hållt på i 15 år.
    Snacka om att förstöra sitt eget liv, för exet hittar ju så småningom ett sätt att ignorera skiten.
    Men den som bär skiten inom sig kommer aldrig undan.

    Och så klart; Tack!
    Anonym (...) skrev 2010-07-04 20:02:12 följande:
    Om det drabbar barnen så spelar det igentligen ingen roll om han lämnat henne. Man får lägga sina känslor åt sidan. Visst får man lov att vara bitter en tid, men inte så barnen ser. Och nån gång MÅSTE man ge sig och hitta ut och gå vidare igen. Precis som det krävs av oss bonusmammor att vi får lägga våra känslor mot exet åt sidan. Hon finns och kommer alltid finnas så länge man har valt en man med barn, heter det ju.... :)

    Här var det min sambo som blev lämnad av mina bonusbarns mor, men hon verkar ändå lite bitter. Den hon lämnade honom för stack när hon blev "ledig" och skaffade en annan tjej, yngre och utan barn.

    Då började barnen må dåligt och slutade bo vv här och istället vh. OCh en massa annat. Vi har det ändå ganska bra med dom, MEN hon har dom i ett hjärngrepp när hon vill. Dom går inte emot henne nånsin. Vi får inte fira några jular eller midsommar helger med dom En av 4 påskar osv osv.

    Vi gör inget större väsen utan barnen vet att dom är älskade och välkomna när dom vill , men då dom är här är ju mamma ensam så vi har dom aldrig lite extra mer än två veckor på sommaren och några dagar vid jul Andra lov och helger är dom med henne, så hon slipper fira ensam....

    Barn är noga med att vara hos den som ger dom mest dåligt samvete..... Vi har ju varandra och deras lillasyster. Tack och lov. (En till liten är under planerin s småningom) :)
    Det är ju det enda man kan göra... Att älska dom, tycka om dom.. och visa var man själv står.
    Vad den andra bioföräldern gör får den stå för.

    Vi har planer på en liten gemensam här oxå :)
    Lycka till i produktionen :)
    Hej,

    här har ni en till familj som är drabbad av det du skriver (mkt bra skrivet förresten)
    Denna biomamma är nu inne på sitt nionde år av bitterhet.
    Men har natuligtvis vänt på kakan och påstår att det är min man som är bitter. Kan skicka brev och säga per telefon till min man:
    Vad är du så bitter för, det var ju länge sedan vi gick isär nu Obestämd
    I mellan de fraserna så får min man+ jag brev, sms där det står att vi är sjuka i huvudet har diagnoser och att min man endast vill att barnet ska bo här pga att han vill sätta dit biomamman för min man har varken tid eller intresse i barnet.
    Hon vägrar att svara i telefon och har drar ut hemtfn när barnet är hos henne och min man ringer för att nå biomamman,
    Hon tar bonus mobiltelefon så att min man inte ska få tag i sitt barn, när hon ser att min man både ringt och sms sitt barn så kan hon sms min man och skriva jag tänker inte be barnet ringa till dig och barnet ska inte ringa till dig barnet vill vara ifred och umgås med sin familj och släkt utan att bli störd.

    Vid senaste tvisten så går mamman och köper en hund till sitt barn så att barnet ska riktigt må dåligt då barnet är ifrån sin mammas hem, på det plussar hon med sms där hon skriver hur mkt hunden saknar barnet när barnet är här.
    Fiffig mamma va? som ger barnet dåligt samvete och längtan!

    Nej fy fasiken hoppas samhället får ifatt på dessa manipulerande, ljugande, barnmisshandlande kvinnor (en sak till de misshandlar ju inte bara sina egna barn de misshandlar ju även de andra barnen som lever i pappans familj, ev. syskon till bonusbarnet)
  • Anonym (nio år)
    jdg skrev 2010-07-05 08:19:52 följande:

    Eller så skaffar man sig en kontaktperson (tror jag att det heter) Så behöver man värken prata eller se varandra.


    Därför finns kontakt personen när föräldrarna inte funkar tillsammans.


    Hur gör man det skulle vara jätte bra i vårat fall!
    Tyvärr blir det ju så att när föräldrarna inte kan prata så kan även barnen dra nytta av detta.
    Det blir ju en helknepig situation för barnet, men barnet vet ju att föräldrarna inte pratar och kan därför ljuga ihop en del dra fördelar av detta.
    Biomamman hos oss ljuger, hon säger och gör en sak sen efteråt så har det gått till på ett helt annat vis.
    Nu har bonus blivit tonåring och vi märker att han har inga som helst problem med att dra rövarhistorier och vi har även märkt att han kan aldrig ha FEL.
    Mammans sätt lyser igenom ibland och det lär väll bli mer och mer för han lever ju ensam med henne förutom vh då han är hos sin pappa.
    Plus att det märks klart och tydligt att han mer är hennes sambo än barn, hon behandlar honom som vuxen.
    Barnet blev väll sambon/karl som hon aldrig verkar få ta i Rynkar på näsan
  • Anonym (nio år)
    Anonym (tragiska vuxna) skrev 2010-07-11 18:11:39 följande:
    Hela tråden är en enda sorg.
    Jag kan mycket väl tänka mig att exets nya fru tänker så här om mig efter alla de lögner han berättat för henne, barnen och vänner om mig.
    Vad hände med att det finns TVÅ perspektiv?
    Allt är inte svart och vitt - allt är inte ens fel. I de flesta fall är inte ens det mesta det. Det ligger massor bakom såna här konflikter som man inte helt kan förstå ens om man är en av huvudpersonerna i det hela. Bara tragiskt att se så många ösa över all skit åt än det ena eller andra hållet. Jag vet att mitt ex ser på somliga saker på ett helat annat sätt än vad jag gör. Självklart ser jag mitt sätt som det rätta - självklart ser han sitt som det rätta. Det innebär inte att vi medvetet vill köra varandra i botten för det. Sen försöker vi hålla barnen utanför den här skiten.
    Jag skulle vilja säga att det finns oerhört många styvisar (kvinnor framförallt men även män) som inte klarar av att inse att deras parten har ett förflutet som kanske inte är fullständigt snövitt. Man får bara höra det han väljer att berätta och gör sina tolkningas av exets handlingar därefter.
    Visst har du mycket rätt i det du skriver, men jag har inte bara hört hans veresion utan jag har hört direkt ifrån henne själv plus själv varit vittne i mkt så jag har sett och hört direkt.
  • Anonym (nio år)
    Anonym (tragiska vuxna) skrev 2010-07-11 18:30:01 följande:
    och jag det motsvarande i åtta år
    Oavsett så tolkar du det hon säger genom det du har hört från honom. Det är helt omöjligt att förstå hela hennes agenda utifrån hans perspektiv.Det bara är så. Allt är inte en persons fel. Det är en omöjlighet!
    Jag försöker åtminstone att se det från två håll även om jag inte alltid är överens med exet.
    Jag tolkar inte alls efter vad han har sagt utan jag tolkar efter vad jag ser och hör, och jag har hört direkt ifrän henne.
    Hon har själv skrivit och sagt saker direkt till mig och det är det jag går efter.
    Hon har agerat direkt så att jag varit med och sett och hört så det är det jag går efter.
  • Anonym (nio år)
    Anonym (tragiska vuxna) skrev 2010-07-11 18:40:01 följande:
    Men du... du vet inte allt som ligger bakom - eller hur? Du vet bara den historia han har gett dig. Hennes handlingar kan vara logiska utifrån hennes sätt att tänka - det vet du inget om. Man måste försöka tänka från två håll istället för att skylla ALLT på en person. Världen är tyvärr inte så svart och vit.
    Klarar man inte det - då blir man bitter. Och då¨sitter det tre  eller fyra bittra människor och glor på varandra - smart? Knappast bättre i alla fall.
    Jag vet inte hur de hade det i sitt förhållande, men att älta fel och brister på det fortfarande tror jag inte det är herrans massa år sedan de gick isär.
    Min man har inte gett mig någon historia för jag har ögon och öron själv och har varit närvarande när hon sagt och gjort saker och ting,
    Hon har även riktat massvis direkt till mig om mig.
    Så någon historia handlar inte vårat liv om, jag går efter vad jag hört och sett själv, jag går efter vad jag har blivit utsatt för och resten av min familj.
    Jag går efter när hennes handlingar gör så att våran familj blir drabbad på ett eller annat sätt.
    Det finns brevbevis och sms till både min mans telefon och min egen telefon.

    Så någon historia går jag inte efter, svart eller vitt nej sådan människa är inte jag absolut inte,
    varför ska man skylla på fler personer när man vet vem som är boven?

    att hålla kvar barnet hos sig fast det är pappans vecka
    att komma två timmar försent varje gång man ska lämna barnet
    att själv bestämma och planera in semester odyl på pappa veckan utan att först fråga pappan
    att skicka brev och sms om att pappan och pappans fru är fullständigt dumma i huvudet och har diagnoser
    osv
    det anser jag itne är någon annans fel än den som skrivit brevet....
  • Anonym (nio år)
    Anonym (tragiska vuxna) skrev 2010-07-12 02:14:12 följande:
    Om det enbart är hennes fel så befinner du dig i en väldigt ovanlig situation - för jag tror inte på att alla "bittra" biomammor bara är egoistiska kärringar.

    Du undrade om hur mitt förhållande var med exet... Jag blev misshandlad i mitt äkteskap - jag kan nog tycka att det hade varit tillräcklig grund för att vara bitter ända in i döden. Men jag väljer att se det från två  håll ändå och att försöka gå vidare. Exet och hans fru väljer att tolka mina handlingar som ren och skär ovilja och avundsjuka mot deras liv. Hon har valt att lyssna på honom och tolka utifrån hans/sitt perspektiv. Hon vet inte om allt som hände i äkteskapet och som har hänt under sex år innan hon kom in i bilden. Jag agerar utifrån vad som jag anser är bäst för mig och framförallt barnen.  Det enda jag kan hoppas på är att hon slipper få veta allt, om du förstår vad jag menar, även om det förmodligen skulle ge mig upprättelse i hennes ögon. Sen finns ju alternativet att hon vet vad som hände och på något sätt tycker att det var ok för exet att misshandla mig. Men det vägrar jag att tro - för det är inte friskt.

    (Vill göra klart att jag inte påstår att din man är en hustrumisshandlare - men du undrade hur mitt förhållande med exet såg ut - så varsågod... )
    Jag pratar om mitt liv och du pratar om ditt, jag har aldrig ifrågasatt hur din relation till ditt x har varit, det är tragiskt så som du har haft det, mer än tragiskt!
    Men min man är långt ifrån en hustrumisshandlare, tvärtom, han är för snäll om någon kan vara det?

    Jag kan tycka att ditt x nya kanske skulle behövt en förklaring för att förstå dig bättre, dina handlingar!  Varför tror du att hon vet vad som hände och tycker att det är ok?

    Återigen var har jag skrivit att jag undrar hur du hade det? kanske börjar bli snurrig?
Svar på tråden Ni bittra kvinnor...