Ni bittra kvinnor...

Du startar upprepade trådar inom samma ämne och spyr galla över en hel grupp människor när du egentligen bara har erfarenhet av en enda person. Och så frågar du vem som är bitter...

Förbannad är man tillfälligt.

Bitter är man när man inte kan/vill släppa taget om sin ilska.

På dina inlägg verkar du tillhöra den senare kategorin.

Enligt dina trådstarter och inlägg här så håller du en negativ känsla vid liv. Dina inlägg innehåller mer galla över biomammor, än vad de innehåller konstruktivt arbete för att förbättra situationen. Dina inlägg här håller konflikten mellan bio- och bonusmammor vid liv, genom den ton du väljer att använda.

Om du är genuint intresserad av att lösa konflikten och gå vidare så skulle jag vilja tipsa dig om att skapa trådar som fokuserar på det positiva och på hur man kan hjälpa varandra oavsett vilken sida av staketet man står.

Skolan är garanterat så modern att den lägger upp all information på sin hemsida. Om pappan ser till att få tillgång till elevnätet så får han dels information om prov och möten och dels information om sonens frånvaro.

Det är knappast mammans fel att pappan inte har inloggning på skolans hemsida. Eller ska hon vara mamma åt honom också?

Med tanke på att sonens tidigare skola skickade ut information till pappan så förutsätter jag att pappan har del av vårdnaden (i det fall som jag citerade i förra inlägget).

Jag menar mest att det inte går att sitta med armarna i kors och gnälla över att ingen ringer upp och informerar en, man är tvungen att själv informera sig. Detsamma gäller ju för mig som boendeförälder till gymnasieelev, jag får heller inga lappar hemskickade utan måste gå in på skolans elevnät.

Skola, förskola och fritids är skyldiga att skicka ut information till båda vårdnadshavarna. Om pappa ber dem så ska de skicka till honom också (om de inte gör det så är det skolans ansvar och inte mammans). De flesta skolor (även lågstadiet) använder numera elevnät och då kan han hitta all information där.

Tandläkare brukar barnen bli kallade till vartannat år så det är väl knappast värt att bråka om. Kontroller hos BVC kan pappan be att få gå på en egen med barnet. Kontroller hos skolsyster följer ingen av föräldrarna med på, utan då går barnet ensam och får med sig en lapp hem med längd och vikt. Ring till skolsyster och be att få uppgifterna.

Brukar barnen ifråga vara sjuka ofta? Mina tre barn har i genomsnitt 1-2 läkarbesök per år på alla tre barn tillsammans. Och jag får ju lov att säga att jag inte ringer upp pappan och talar om att vi nu åker till vårdcentralen för att kolla om dottern har UVI. Däremot skickar jag med antibiotika för umgänget. De få gånger barnen har blivit sjuka hemma hos pappan så har han inte ringt mig före läkarbesöket och jag har inga problem med det.

Men om nu just de här barnen är sjuka ofta så kan pappan mycket väl ta kontakt med barnens läkare och föra en dialog med henne/honom. Han kan stämma av då och då vad som är inplanerat och hur läkaren tänker om framtiden för barnet och sjukdomen.

Men jag får faktiskt en känsla av att det är mer intressant att sitta och känna sig som ett offer för omständigheterna än att faktiskt själv ta ansvar för att fixa problemen.

Klanka? Snacka om att kasta sten i glashus, hur många inlägg i den här tråden har du gjort där det inte klankas på biomamman?

Vill du ha ett tips? Det går inte att förändra andra människor. Den enda man kan förändra är sig själv. Vill man ha en lösning på ett problem så får man lösa det på ett sätt som man själv kan påverka. Förskolan tex, be personalen att de har en speciell hylla där de lägger pappans lappar (en hylla som mamman inte vet om). Eftersom pappan inte tar mammans lapp när det är hans vecka så kan mammans lappar fortsätta ligga på barnets hylla. Personalen blir inte inblandad i konflikten om de har en separat hylla där de lägger lappar till de föräldrar som inte kan hålla sams.

Och allt funkar inte alls jättebra hos oss. Barnens pappa stämmer helt och hållet in på den beskrivning du ger i din trådstart. Men vet du vad? Det är hans problem, inte mitt. Jag struntar i hans bitterhet och lever mitt eget liv istället.

Det var det där med glashus...

Japp, det är så alla mammor håller på. Precis som att alla pensionärer tränger sig före i köer och alla tonåringar rycker väskor från gamla tanter.

Och om du själv får barn så kommer du att bli likadan, eftersom man automatiskt blir bitter och undanhåller information när man blir mamma.