Lek är lärande och jag tar det på fullt allvar!

I mitt föräldraskap så har jag från start valt att vara väldigt aktiv. Vare sig det gäller kläderna ungen har på sig, maten hon äter, leksakerna jag köper eller mitt förhållningssätt så har jag valt att vara medveten och engagerad.

Jag litar inte på det sunda förnuftet; Vad det sunda förnuftet säger till dig är inte nödvändigtsvis det det säger till mig, och tvärtom. (Sunt förnuft är en samling fördomar inlärda vid arton års ålder - Albert Einsten)

Det vi kallar sunt förnuft är egentligen våra erfarenheter av hur saker fungerar omkring oss, finslipade sedan födseln. Så länge saken gäller något inom eller kring vår direkta erfarenhet, så brukar sunt förnuft fungera alldeles utmärkt. Men om saken ligger utanför vår tidigare erfarenhet finns det inga garantier att sunt förnuft hjälper. Snarare tvärtom. 
 
Givetvis så sätter jag tilltro till min magkänsla, men när vet jag att jag kan lita på mina instinkter om jag inte har kunskap och erfarenhet att backa upp det med? Ju mer man vet om den naturliga utvecklingen ju bättre kan man förstå sitt barn och därigenom bättre ta hand om och stödja denne, samt göra kloka genomtänkta val i sitt föräldraskap.

Så litar på sitt "sunda förnuft" är det bara idioter som gör. Kloka människor söker kunskap. Kloka människor vill lära sig och utvecklas, Man måste tänka, analysera, ifrågasätta om man vill utvecklas som människa och som förälder.

Som sagt - jag har valt att vara aktiv. Att stödja, leda och styra. Hjälpa mitt barn, inte bara att bli lycklig, utan även till en tänkande individ och en produktiv samhällsmedborgare. Det är min uppgift som förälder. Inte att luta mig tillbaka och nöja mig med ett; "det går nog bra ändå". Så gör lata föräldrar. 

När det gäller lek så ser jag på den med allvarliga ögon. Lek är lärande. Leksaker är utvecklande (eller fördummande om man så vill) och ska väljas med omsorg. Jag tror inte på "låt barnet välja själv" för barn saknar mognad, kunskap och erfarenhet att ta kloka beslut kring sin egna fostran.

Jag väljer bort leksaker redan i butik. Det finns massvis med skit som jag inte vill att Ninja leker med eller påverkas av. Samtidigt som det finns flera saker jag tror är viktigt. Docklek lär barnet och uppmuntrar vissa egenskaper medans klosslekar uppmuntrar nåt annat. De kan inte ersätta varandra. 

Om jag köper in en leksak som mottas med måttligt intresse så väljer jag att tillfälligt plocka bort allt annat för att på så sätt ta bort distraktionerna och skapa intresse. Det funkar jävligt bra. Vi får tid att utforska det nya och ungen får tid att lära sig tycka om något nytt. För barn kan vara lite som vi vuxna; de väljer hellre det som de kan och vet om än det okända. Jag ser det i jobbet och jag ser det hemma.

Detta innebär givetvis inte en massa tvång. Tvärtom - vår tillvaro och Ninjas lek präglas av lust och glädje. Jag tillhandahåller materialet, men kreativiteten står hon för. Skulle det vara så att nåt inte faller henne i smaken så respekterar jag givetvis det, men jag vill ge henne chansen att utforska möjligheten. Det gör jag inte om jag lämnar över allt ansvar till henne.

Så tankar på det?