Drömhuset - men för dyrt...

Anonym skrev 2010-07-04 23:02:16 följande:

Man kan inte försäkra sig ifrån allt såsom både arbetslöshet, långtidssjuksrkivningar osv. ska man göra det så skulle man aldrig våga satsa på ett bättre hus med bra läge (som kostar pengar.)
Det värsta som kan hända är att man får sälja. och så länge man inte har topplån och lånat upp varenda krona på huset, så borde man inte sälja med någon större förlust.
Det finns alltid folk som har pengar och inte är räntekänsliga, så länge läget är bra som är a och o.

Hur många tror du av alla de som byggt nya hus eller köpt hus i storstäderna klarar sig på enbart en lön en längre tid?

Jag vill varna för detta synsätt. i själva verket är det ofta så att storstäder och centrala lägen "där alla vill bo" som uppvisar de största svängningarna i huspriser (upp och ner...). Ta exempelvis det korta nedgången hösten 2008 i centrala Stockholm och Göteborg sjönk bostadsrättspriser omkring 15%, medan sämre lägen "ute på landet" ja där hände i stort sett ingeting. Å andra sidan var det här ingen uppgång i priser 2009 direkt i relation mot storstäderna.

Däremot, extremt lyxiga hus på Danderyd och liknande där finns alltid en marknad men då pratar vi idag över 10 mille..

Skall man köpa hus idag såbör man enligt mig verkligen sätta in minst 15-25% av huspriset och inte låna mer än 3,5 årslön (hushållets inkomster före skatt), då kan du vara trygg. Det låter grymt, men om man gör en misslyckad husaffär så kan det bli så att man förlorar allt.....

Bevingad Flodhäst skrev 2010-07-05 10:57:04 följande:

Det är lätt för äldre att klanga ner på yngre. Men visst stämmer det att de yngre generationerna blir mer bortskämda och riktigt fort. 80-talisterna förväntade sig att bli chef på IKEA direkt efter gymnasiet, 90-talisterna har aldrig gjort en leksak av kottar utan måste ha en iPhone.

Och 60-70-talisterna måste ha drömvillan. Men det är en naturlig process, frågan är om det kommer att hålla?

Absolut är det så. Allt går i vågor. En av orsakerna till bubblan i aktier kring milleniumskiftet var ju att ingen vågade satsa pengar i en bostad för där kunde man förlora hur mycket som helst....men börsen den stiger alltid.

Man kan givetvis drömma och tänka sig bort men jag skulle verkligen råd alla att konsumera klokt. Att ha lån som är 5-6 gånger årsinkomsten medför att du låser fast dig i ditt liv (i bästa fall) och du tvingas då lägga i stort sett alla dina inkomster på huset, något som du idag givetvis prioriterar fullt ut och som man kan känna är en god prioritering.

Men hur blir det om 10 år och tredje sommaren utan semesterresa...? Då kan gärna bli så att lånen till banken blir en pina.

Drömhuset - men för dyrt...

INNEHÅLL