jag hänger gärna med här.
har inte varit aktiv på familjeliv på ett tag.
Lider av panikångest och depression som jag är sjukskriven för, fick första attacken som 9 åring sen dess haft svårt att ta mig hemifrån.
Lider ännu av detta idag.
Är 28 år gammal.
Prövat det mesta inom terapi, kbt och mediciner.
Vissa dagar kan jag med hjälp av stesolid gå ut, vissa dagar inte..
vaniljbullen: jag håller med dig om det!
varför har dom ingen inslamling till oss med psykisk sjukdom?
bara för att det inte syns finns det inte? eller?
Det är ett enormt handikapp!
Kan även berätta att jag var med i Outsiders i början av 2008 och pratade om min panikångest.
Det handlade om fobier och sånt.
Jag försöker hela tiden visa omvärlden hur det är att leva med panikångest och det handikapp det faktiskt blir.
Skriver just nu på en självbiografi om mitt liv med paniken.
en till fråga som jag kände mig lite ensam med tidigare..
är det fler här inne som är sjukskrivna av sin psykiska sjukdom?
jag har själv varit sjukskriven för detta i 10 års tid nu.
sedan jag blev myndig.
men nu känns ju inte framtiden ljus för oss sjuka och de nya sjukförsäkringsreglerna..
haft flera dagar med svåra panikattacker nu..
känner mig nästan yr och svajjig hela tiden :(
vaknat av yrsel och overklighetskänslor..
och fått dom då inget jobbigt är omkring mig.
SKITJOBBIGT!!
Jag kan ta panikattackerna när jag vet vad de beror på..men när jag vaknar av dom mitt i natten..när jag inte utsätter mig för något jobbigt..det är då det är läskigast..
Har yrsel och overklighetskänslor där jag nästan svimmar daligen :(
Jag tror tyvärr det är omöjligt att förstå hur det är att leva med ångest, panikångest eller depressioner om man aldrig själv upplevt det.
Min man har försökt men oförståelsen finns ju alltid där..
Och det är ett enormt glapp i relationerna.