Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Det går nog bra ska du se, de förstår säkert att man kan vara nervös så de går nog lugnt fram.

Det kommer säkert att gå bra Maddisen! Dom är säkert vana vid att man är nervös så förhoppningsvis tar de väl hand om dig!
Lycka till i morgon!

Skönt, det är ju tur att det gör ett grundligt och bra jobb även om jag förstår att det är påfrestande och nervöst.

Ush, visst är det hemskt att vara så lättstressad. Man får hoppas att det blir bättre bara.. 

jaha, blev nog ingen bebbe i magen den här månaden heller.. har sett lite ljusbruna flytningar nu så det är väl kört.. suck :(

Va trist!

Hur länge har ni försökt?
Vi försöker oxå och har snabbt blivid gravid 2ggr och båda sluta i mf.
Och sen dess har INGET hänt.. Och sista mf va i oktober nångång.. Suck..

Va e de för tester du gör? kram

   

nu är mensen i full gång här.. :( 
Maddisen80, det är ingen mening att man går dit förrän det har gått minst ett år.. Det är ju normalt att det tar upp till 8 månader åtminstone, men man blir ju ledsen när det inte fungerar :/  

Carolaångest och Ingenpingvin tack för era svar

Jag vet inte var jag ska ta vägen riktigt... Jag börjar tappa fattningen och måste ringa någonstan men jag vågar inte   Psykakuten, de skulle säkert plocka in mig och det klarar jag inte heller!!! Men var ska jag då ringa? vem skulle kunna hjälpa? Känns som ingen kan det längre Men jag håller på att... jag vet inte men allt är så virrigt och konstigt för mig, allt känns förvridet och riktat mot mig!!! Kan inte förklara bättre

Usch jag känner mig så ensam och mår så dåligt över det. Längtar bara efter min dotter hela hela tiden. Tycker dagarna går så sakta och nu står jag inför en hel helg helt ensam. Har inga vänner, får ju aldrig kontakt med några då alla är så upptagna av sitt och sin familj. Jag är helt ensam i stort sett hela dagarna och jag gråter i stort sett varje dag över det.

Det är så ensamt och fruktansvärt.

Bra tips tycker jag Jga hade en i mina yngra dagar och ohn var enormt betydelsefull för mig Jag var knappt fyllda 18 när jag fick henne men umgängetutvecklades och jag fick även tillgång att söva över hos denna och hennes familj vilket gav mig en stor trygghet... Vi gjorde saker tillsammans och ja det fungerade jäjjte bra

Det har lättat lite för mig och det känns skönt, trodde inte jag skulle överleva där ett par dygn..

Kändes som jag höll på att tappa fotfästet helt och var lite påväg in i ett "gränsland" eller nå´t. Har ju haft psykotiska symptom tidigare och jag var rent ut sagt skiträdd.

När jag läser inlägg jag skrivit så känns det lite konstigt, jag ser hur stavning osv ser ut... No big deal men ibland undrar jag hur jag lyckades...

Vill tacka er underbara för ert stöd, blir verkligen rörd och ni kan tro att det faktiskt har hjälpt mig att ni finns  där...

Kampen fortsätter, men just nu ska jag försöka få lite sömn... Har varit in bristvara ett tag vilket känns i både kropp och själ. Godnatt, hoppas ni sover gott 

Va goa ni e alla! <3<3<3

Idag käs de tusen ggr bättre! (peppar,peppar).
Men ångesten blev ohållbar igår och jag va tvungen att åka till beroendemottagningen akut utan att ringa.. Trodde jag skulle dö på riktigt, få nå krampanfall eller nåt annat hemskt.
Hade INGEN som helst kontroll över kroppen ALLS.
Och när jag inte har de är paniken ett faktum. Fyfan!

Fick lugnande på plats, först 2st 5mg theralen.. Kändes bra att få prata av sig och berätta va jag gjort. Att jag fick ett återfall osv.
Dom kolla blt som va 140/85 så den va bra, pulsen 86, oxå bra.. (puh).
Efter 1,5timme vågar jag gå därifrån, min man och son kom och mötte mig. Vi åkte hem tillsammans.

Kommer hem och ångesten e tillbaka... Fattar inte va de e som händer med min kropp.. E helt säker på att nåt hemskt kmr hända.. Får hjärtklappningarm kallsvettas... Skakar som en idiot.. RInger St:görans psykakut och får prata med en läkare där som ber mig ta 5st 5mg theralen till, hjälper de inte efter 2timmar får jag åka in ambulans... 

tar tabletterna och häller upp ett kokhett bad för jag frös så..
Sonen kom i badet oxå.. och vi hade kul och jag glömde bort de jobbiga för en stund.
Vågade äta en liten bit efter badet..
Sen somna jag tillslut och vakna efter en timme..

Och ångesten va som bortblåst..

Hoppas den INTE kmr tillbaka! Alkohol är tamigfan INTE värt denna smärta, oro och ångest som den ger! ALDRIG mer!!!

Ska strax ut med vovvarna på en kort promenad. Kan inte gå långt(får  inte) pga tån. men dom måste ju ut o pissa.                      

hej alla.. Skulle ju ha lite semester i fjällen torsdag till måndag.. men jag är ju så jävla smart så jag glömde mina atarax hemma.. så jag har mått dåligt hela tiden så idag fick vi åka hem.. det är liksom 3 timmar bilresa hem till svärisarna och sen 1,5 timme till hem för oss.. 
Kände mig så jävla dum och taskig och just nu vill jag helst sjunka genom jorden.  
Ja.. aja.  

Idag känns de bättre efter förra veckans nedgång och all hemsk ångest och skit.
Va till beroende idag med faktiskt!
Togs blodprover på mig.
Och ser allt fint ut så börjar jag med antabus på onsdag... E lite tveksam till den för jag e LIVRÄDD (har fobi för mediciner) att jag ska få en massa konstiga symptomer..     

Nu mår jag nog så dåligt som man bara kan må.. Mina bihålor släpper inte och idag har jag fått feber. Jag orkar inte vara sjuk mer.. Jag är inne på 5e veckan och min kropp är så trött. Jag har ont överallt och jag är så rädd.
Fan det blev ju bättre men det här är helt sjukt. Nu är jag livrädd att det går över i hjärnhinneinflammation. Ska till grannstaden i morgon och träffa öron/näsa/hals läkare för mina halsmandlar och de ska få kolla allt på mig!! Skulle först åka själv (24 mil tor) men nu måste gubben följa när jag mår så här och det gillar han inte för då måste han ta ledigt från jobbet så han kommer sura hela dagen. Åh.. Ångesten bara åker berg och dalbana och har party i mig nu! Är så less.. Är det verkligen för mycket begärt att få vara frisk fysiskt iaf?!?!

Åååh va skönt att någn mer är vaken så här dax. Just nu känns det lite bättre. Har ringt akutpsyk och pratat i en halvtimme med dem. Jag har ju redan en kontakt inom öppenvården. Men det är ju bara en gång i veckan man går dit och jag skulle behöva stöd typ varje dag . Min diagnos är Post traumatisk stressyndrom och borderline. PTSD för att jag var under min barndom utsatt för upprepade sexövergrepp i flera år, både vaginalt, oralt och analt. Sedan när jag var i USA följde jag med några personer på efterfest där jag blev drågad av en drink jag fick och blev av den totalt förlamad i flera timmar. Under denna tid våldtog mellan 5-6 personer mig ända till långt in på förmiddagen. Förutom detta är jag uppväxt med en alkoholiserad far som tog ut all sin frustration på mig genom att säga att jag var ful och värdelös. Detta började redan i 5-års åldern då man är helt försvarslös mot sådant beteende.

Nu måste jag jobba en lite stunde