Pojke i klänning

Man kan ju inte rå för vad man tror, eller hur? Jag skrev bara ärligt vad jag skulle tänka, om jag såg en pojkbebis i klänning. Antingen skulle jag tro att de önskat sig en flicka, eller att föräldrarna vill markera hur jämställda de är.
Eftersom en bebis inte kan välja själv, verkar det ju troligt att det beror på nån av de skälen.

Och att min son får ha klänning hemma, är för att det är vad som gäller för alla utklädningsplagg eller andra kläder som jag tycker är olämpliga att visa sig offentligt i. Jag skulle t.ex inte heller släppa iväg honom i långkalsonger istället för byxor, eller med badrock istället för tröja, eller i randiga byxor med prickig tröja till, eller två färger som skär sig ihop, eller i nåt annat som jag inte tycker är snyggt.
Jag vill att mina barn ska ha snygga, hela och rena kläder på sig. Precis som jag själv har, och min man har.

Jag brukar lägga fram kläderna som de tar på sig varje morgon. Och det har de inte klagat än så länge...
När de är stora nog att insistera på att få bestämma själva kommer jag dock låta dem göra det. Jag kommer dock aldrig gå med på att de köper kläder som jag tycker är fula, såvida de inte betalar för dem själva förstås.

Förresten, om det plötsligt blev modernt med killklänningar eller badrock som tröja osv, skulle jag kanske ändra smak. T.ex avskydde jag brunt på kläder även när det började bli modernt igen för några år sen, men så gradvis började jag gilla det mer och mer allteftersom jag blev van att se det, och nu tycker jag det är snyggt. Så det är inte alls omöjligt att min smak kan ändras även i klänningfrågan, den som lever får se.

Varför säger alla att det är okej att ha klänning hemma (för en pojke)? Då fortsätter ni bara att uppmuntra normen att klänning är till för tjejer eftersom man aldrig ser något annat?

Att inte kunna säga nej till vad vuxna erbjuder i kläder, nej det är inget vidare. M e n  resultatet av egna annorlunda val kan bli  detsamma, det är d e t jag försöker förhindra med att resonera som jag gör. J a, jag ä r  medveten om att de kan bli retade ändå, barn kan vara ruskigt elaka, m e n att undanröja de risker man kommer att tänka på, kan jag inte se ngt fel i.

Naturligtvis skulle jag säga ifrån, jag skulle bli jättearg om någon var elak mot mina barn, men att bjuda in till det ser jag som onödigt. Gör dessutom skillnad på fräknar, nödvändiga glasögon o. som i min sons fall, hörselhjälpmedel och kläder, hoppas du förstår min tankegång.

M i n a  barn får lära sig det ja, men jag tar inte för givet att andra föräldrar tänker likadant.
Föredrar att ta det säkra före det osäkra.Kläderna ä r utbytbara, det andra inte, j a g  kommer i n t e  riskera något med min son, han ä r  ju redan "annorlunda" - vad skulle man vinna på att peka ut honom ytterligare?