Första graviditeten fick fostret/bebisen heta lite allt möjligt. ("Bebis", "Alien", "Grodan" etc) Och omöjligt. (Tom "Jävla unge" om den inte sparkade när jag hade behov av det.) Från mitten ungefär tog vi ett "arbetsnamn" som både jag och pappan älskade men egentligen inte tänkte som tilltalsnamn då det kändes lite för ovanligt och "utstuderat" men sen när bebisen kom blev det så att smeknamnet som fastnade i alla fall.
Nu är jag gravid igen och har kommit drygt halvvägs utan att något smeknamn fastnat, mest "magen", "den i magen" eller "potentiell lillebror". Hoppas på att komma på något värdigare snart.
Efter UL fick vi veta troligt kön båda gångerna. Har ändå valt att försöka fylla namnlistorna med alla "sorters namn" och varit helt införstådd med att de namn man gillar kanske inte alls passar barnet som sen förhoppningsvis kommer. Det enda som vi bestämt i förväg är efternamn.
TS hur tänker du själv?