Hur får jag honom att älska mig igen?

Jag ska försöka skriva detta så kortfattat som möjligt så att det inte blir så jobbigt att läsa. Kanske någon då orkar ta sig tid och ge mig ett råd.

DÅ:

Min sambo och jag träffades på internet sommaren 2008. Började prata i tele oktober 2008, blev blixtkära. Vi ansåg oss vara ett par i nov 2008. Vi träffades inte fysiskt förrän sommaren 2009 eftersom jag hade ett ex boende hos mig som mådde skit. Han väntade alltså på mig i 9 månader. Träffades sommaren 2009 första gången öga mot öga, massa kärlek och passion. Träffades i princip varje helg hela sommaren och hela hösten hos honom. Han fick en depression i nov 2009 pga jobbproblem/ekonomiska problem, han ville göra slut och sitta inne i sin lägenhet och tyna bort. Vi pratade om det, bestämde oss för att vara tillsammans men inte ses på ett tag. Hans depp gick över (?) och allt blev bra, firade jul ihop hos hans familj. Flyttade ihop i feb 2010, han flyttade till mig. Vi var båda arbetslösa och hade STORA ekonomiska problem. Jag har försörjt honom, lånat honom pengar till hyra, han har bott gratis hos mig, jag har betalt mat, bensin, allt med min akassa på 6000 i månaden. Började må riktigt dåligt, grät hemma varje dag, bråkade med honom om småsaker, klängde på honom, lät honom inte sitta vid datorn, började bli rädd att han skulle tröttna/vara otrogen - alla tankar som kommer när man riktigt håller på att gå ner sig. Fick t o m sälja släktsmycken för att få in pengar. I april fick han jobb, i maj fick jag jobb. Allt frid och fröjd - trodde jag.

NU

För 4 veckor sedan sa han att han inte ville mer, att vi tappat gnistan. Jag blev helt förkrossad, jag låg redan ner och nu sparkade han på mig. Jag grät, bönade och bad och han gick med på att kämpa på om jag skaffade hjälp. Skaffade hjälp hos kurator, han uppmuntrade mig, sa att allt kändes bättre hela tiden, att vi blev lyckligare och lyckligare, att han älskade mig. I tisdags när jag kom hem från jobbet hade han sagt upp sig från sitt jobb (första fasta tjänsten på 4 år) och gjorde slut med mig. Sa att han inte älskade mig på rätt sätt mer. Sedan packade han en påse och åkte och lämnade mig förkrossad. Han sa att allt var för sent, att han inte tänkte ändra sig. Jag ville ta mitt liv, familj och vänner hindrade mig.

I fredags kom han hit och pratade. Sa att han var villig att försöka på distans under sommaren för att se om vi hittar tillbaka. Han sa att han både ville och inte ville, att han inte älskade mig på det passionerade sättet längre men att han ville ha tillbaka det som vi hade innan vi flyttade ihop.

Nu till min fråga - hur får man någon att börja älska en igen??? Kan man hitta tillbaka???

Mina vänner/familj vill inte att jag ska vara med honom, de tycker att han bara har utnyttjat mig ekonomiskt men så känner inte jag för jag vet ju vilken kärlek och omsorg som han har visat mig.
Han sa i fredags att han hade tröttnat för att han aldrig fick någon egen tid, att jag ständigt var på honom om han ville göra något själv, att han kände sig kvävd. Han sa också att han lider av att jag inte litar på honom, vilket jag inte har gjort, har kollat hans mail, tele osv för jag har blivit sviken tidigare och har fortfarande sviter av detta. Han sa också att han upplever att han inte har bott ihop med tjejen som han blev kär i, att jag inte längre är mig själv utan någon annan och denna personen vill han inte leva med. Han har rätt, jag är inte längre mig själv men det är ju för att jag har levt under sådan ekonomisk press att den knäckte mig fullständigt.

Vad tror ni - kan det ordna sig? Vi har haft ett underbart förhållande innan vi flyttade ihop och ekonomin blev så tajt, väldigt kärleksfullt, fullt av humor och vi har alltid kunnat prata om allt. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som tillsammans med honom. Men nu är jag krossad, jag har honom men till låns känns det som för vad händer om hans känslor inte kommer tillbaka?

Kan också nämna att hans pappa övergav honom när han var 1 och att hans mamma har hoppat från förhållande till förhållande så fort det blivit en konflikt. Känns som att han har blivit skadad av detta fast det tycker han inte själv. Men jag tror inte att han mår helt bra iaf och det gör ingen av min familj/mina vänner som har träffat honom heller.

Jag är så olycklig, rädd, förtvivlad osv, kan inte äta, kan inte sova. Finns det någon som kan ge mig ett råd eller två för hur man ska bete sig för att få personen man älskar att vilja kämpa? Snälla skriv inte att han måste vilja själv eller att jag ska dumpa honom - jag vill vara med honom trots allt och tror inte att han är i det psykiska skicket att han orkar kämpa så mkt. Det gjorde han inte vid deppen i vintras heller men tackade mig efteråt för att jag hade kämpat för oss båda för annars hade han mist sitt livs kärlek.

Hjälp...