Att fostra respektfullt

Skönt att hitta fler som har liknande problem med "trotsiga" tre-åringar och småsyskon. Har precis läst Växa -inte lyda. Mycket tänkvärt och bra, men samtidigt önskar man ju att det fanns mer konkreta råd att ta till ibland. Sen är jag övertygad om att Lars H Gustafsson aldrig har varit i min sits och öht har jag hittills inte hittat någon bok som beskriver det vi går igenom i vår familj. Jag har två "trotsiga" snart 4-åringar och en 10 månadersbebis. Den ena tvillingen har ett funktionshinder som kräver ett helt annat förhållningssätt än normala barn. Men det är så sjukt svårt att uppfostra tvillingar på två så fundamentalt olika sätt. Den ena får typ en klapp på kinden och lite beröm när han klär på sig själv medan den andra får jubel, hurra-rop och massa roliga leksaker (positiv förstärkning i sann beteendeterapi-anda). Men vårt kanske allra svåraste problem nu är att räcka till till vår "normala" tvilling som alltid kommer ikläm då hans två bröder kräver så mycket och just det problemet känner nog många igen. Sonen är väldigt utåtagerande och ger sig på bebisen framförallt. Vi har varit kontakt med en barnpsykolog för att få hjälp och hon säger att just det utåtagerande beteendet som vår son har är det bästa och sundaste för ett litet barn i hans sits. Det är betydligt hälsosammare än om sonen hade varit hjälpsam, lydig och snäll. Hon menar att det visar att det fortfarande finns utrymme för vår "arga" tre-åring i vår familj och att det vi kan göra är egentligen bara att fortsätta "se" honom, ge honom utrymme och egentid så gott det går och massvis med positiv uppmärksamhet. Det är inte farligt att bli arg och skrika till sina barn ibland, utan det värsta är den "ständiga" negativa uppmärksamheten man ger och det är det man måste försöka bryta.