Varför lägger AC ut ett barn som redan finns i Sverige?
Vad tragiskt att det kan sluta så 
Man undrar ju VARFÖR det inte slutade bra.
Inlägg från: Thi 08
|
-
-
Jag tycker inte man behöver skriva på en tystnadsplikt för att kunna respektera att skydda barnet
Vad jag kommer ihåg när jag anmälde intresse för en liten flicka på deras sida var att man hade "suddat ut" ansiktet och fick alltså en bild av henne om man skulle gå vidare i gallringen. För vad konstigt det skulle bli om man ex lämnar intresse för ett barn där man ser ansiktet och sedan ex blir utsedd till ett annat barn och några månader senare möter barnet från sidan på ÖF (ex spira) med de som blev utsedda som föräldrar. Då vet man ju saker om det barnets SN fast föräldrarna exempelvis väljer att inte berätta om det SNét. Det är inte omöjligt om man säger så. Så egentligen borde man väl kanske se över rutinerna om det är så att man ser ansiktet på barnet på sidan.
Bara en fundering. -
Nej man får ju hoppas det. Men min erfarnhet är att folk i allmänhet pratar lite för mycket. Saker man berättar för andra är det ju inte heller tystnadsplikt på. Och hur fungerar människor i dessa sammanhang? Det pratas hej vilt om saker som är "privata", saker som berättat om sitt barn för andra (som faktiskt borde respekteras för mitt eller andras barns bästa, som tillhör deras bakgrund och faktiskt är privata). Därför tycker inte jag man borde ta bort bilderna på hemsidan. Det ligger inte i folks natur att hålla munnen stängd. Tyvärr. Man får helt enkelt ibland räkna med att informationen läcker ut. Här utgår man ifrån att människor har vett och etikett, men det har mng inte.
-
Och jag står frågande och undrar varför bild är så viktigt för att göra barnet mer "levande". Jag förstår inte.....
det finns många som tackar ja utan att ha fått bild av barnet, jag till exempel. Vill inte att det ska verka som jag är bättre än andra för det, kanske bara lite mer av en problemlösare, samt att man i desa stunder kan välja mycket med hjärtat, vilket jag vill hävda att man gör i större omfattning om det finns bild. Då väljer man med hjärtat och kanske inte tänker igenom ordentligt vad det innebär. Jag är fullständigt tillfreds med mitt val, eftersom det med min dotters sn kanske är än viktigare att få info om man misstänker att det ligger en kromosomavvikelse bakom lkgét än en bild. I vissa fall kan jag mycket väl förstå att det krävs en bild för att få uppfattning om ett sn, men i mng fall tycker jag man kan tacka ja till ett barn utan att se en bild. -
Ja så kan det mkt väl vara. Att jag helt enketl varit mer inställd på detta. Men samtidigt tänker ju jag att man ÄR iaf lite inställd på att kunna ta emot ett barn med sn om man tittar pådessa sidor. Jag har vi flera tillfällen suttit klistrad vid "barn söker föräldrar" och inte kunnat släppa vissa barn, fast det varit fel land och ålder och allt möjligt för migEthi skrev 2010-07-13 16:29:27 följande:Kan det vara för att du kanske från början var mer inställd på ett barn med sn, så att det redan från början var en del av din inre bild? Men om det inte hade varit så, om du tvärt om knappt tänkt tanken innan? Vi var öppna för sn inför andra adoptionen och det berodde helt klart på att vi då träffat så många barn som kommit som sn, och tänkte att hjälp, det var då inte mycket att orda om! Ändå var vi öppna för något ganska litet sn... Så när vi fick en allmän barnförfrågan om flera barn där bl a ett barn var med som hade, vad vi då tyckte ganska svår, dysmeli där både hand- och fotkirurgi och protes skulle behövas... Så tänkte vi att det var då alldeles på tok för mycket att aktivt välja. I efterhand har vi träffat barnet vid flera tillfällen och kan inte förstå att vi tyckte att det var en så stor grej! Det finns ju något som heter operationer och proteser, hallåååå
Vid ett annat tillfälle har jag tänkt att ett barn med HIV skulle vi i alla fall inte kunna tänka oss. Och sen har jag träffat flertalet barn med just HIV och att de inte skulle ha fått föräldrar känns ju helt absurt. Ljuvliga vanliga barn!
Så jag tänker att säga nej till några rader text är lätt... En diagnos eller en människobeskrivning "är" liksom ingenting. Inget verkligt. Inte på riktigt. Men om någon dumpade hela levande barnet rätt i famnen på en - vem skulle kunna säga nej då? Ett kort gör det lite mer verkligt, att det här barnet faktiskt FINNS. På riktigt.
Jag har svårt att släppa barnet i ts, just för att jag sett bilden. Hade jag läst bara texten hade jag tänkt "stackars barn" och sen mycket lättare släppt det. Jag trodde att alla var så faktiskt
Jag förstår ditt resonemang att även om man då väljer med hjärtat så blir det rätt, för att snét inte är så hemskt som man annars kanske hade trott. Nu blev det en lång konstig meninsuppbyggnad igen 
Men jo jag förstår din poäng! Bioföräldrar som adoptivföräldrar gör ju ALLT för sina barn. Jag satt häromdagen och tänkte att mitt liv med min dotter blev så otroligt mkt bättre än jag någonsin kunnat ana. Och även om det är jobbigt vissa perioder hjälper jag henne på alla sätt jag kan med en glädje i hjärtat. Att se henne växa sig stark och trygg och att känna all glädje i "huset" är tillräckligt för att jag jag faktiskt skulle kunna ta emot ett till sn barn. De jobbiga perioderna är puts väck, när man ser hur lycklig hon är! Som när vi var på kalas i helgen och hon får en kram av ett annat barn, ser man lyckan sprida sig i hennes lilla kropp. Det är en obeskrivlig känsla att se henne bli en individ, som samspelar med andra barn, som lär sig prata osv. Hennes lkg har liskom blivit en del av vardagen, inget "problem".