Kompis dotter mobbade min - vad säga/göra?

Du har tagit upp det med din kompis, mycket mer kan du ju inte göra.
Du får försöka tänka efter ifall du vill att dom ska leka mer eller inte. Det kan ju har varit en enstaka dag.

Däremot tycker att det är alldeles för grovt att kalla det för mobbing. Mobbing brukar definieras som "negativa och återkommande handlingar som riktas mot en person under en längre period". Oftas bär det en obalans i maktstrukturen mellan mobbare och offer. Alltså tycker inte jag att det här var mobbing. Så om jag var den här andra mamman skulle jag nog ta ganska illa vid mig ifall du kallar det här för mobbing. Det är ett väldigt starkt ord.

Min bästa kompis har en son som är 2 månader äldre än min son (dom är nu drygt 2år) och barnen har lite konstig relation till varandra minst sagt. Om vi säger till våra barn att dom skall träffas så blir dom jätte glada och dom frågar efter varnadra när dom inte träffats på länge o.s.v, men när dom väl träffas så är dom grininga och bråkar mycket. Vet inte om det har att göra med att dom inte lärt sig att dela med sig av sina saker riktigt än för det blir ofta bråk om leksaker. Det vi gör är att vi försöker hålla koll på dom och säger till när dom gör något. Dock ses dom tämligen ofta och det går bättre en del gånger och den del gånger går det sämre. Jag och min kompis har dock väldigt lika syn på uppfostran m.m och om jag ser att hennes son gör något jag vet att han inte får göra så blir hon inte sur om jag säger till honom och tvärt om också så klart. Skulle hon säga till min son om han gör något han inte får så blir jag inte sur över det.

Jag skulle om jag var du säga till barnet nästa gång hon kommer på besök. Om mamman inte kan ta det så skulle jag säga att detta är mitt hem och här gäller våra regler passar inte det så behöver ni inte komma på besök mer.

Kajee,
jag vet vad mobbing är. Vad jag försöker säga är att barnet betedde sig som en fullfjädrad mobbare, fast hon bara är tre! Vilket känns extremt.

Barnets beteende var sådant att hon lär bli en mobbare i framtiden om inte de vuxna runt omkring henne gör något. Hon var helt ointresserad av ett positivt samspel.
Lite av min tanke med att uppmärksamma mamman på detta var att hon kanske kan se själv vad hon gör fel; dvs underlåter att vägleda barnet i sociala samspel med andra barn. Jag tvivlar dock på att det kommer att ske.
Ord som "tack", "förlåt" och "snälla" - de orden kan inte det här barnet. Detta för att mamman inte vill lära henne de orden. Varför? Får nästan en känsla av att hon vill att hennes barn ska totaldominera andra barn. Hon kanske t o m tycker att det är positivt att barnet har ett mobbarbeteende, vad vet jag?

Jo, precis, jag räknar inte med att kunna bjuda över det här barnet igen. Det är bara så väldigt synd att det är så känsligt att diskutera såna här saker föräldrar emellan. Ligger så mkt prestige i föräldrarollen. Önskar att jag som dig buzflickan hade en öppen dialog med den här mamman men det verkar ju inte gå.
Jag tror dock att jag hade agerat annorlunda om det varit min dotter. Jag hade nog bett tusen gånger om ursäkt för dotterns beteende och försökt inrikta mig på att det inte skulle hända igen.

Kajee, en sak till - kom ihåg att det här barnet utsatte min dotter för en massa elakheter under en halv dag utan att de vuxna ingrep. Jag känner såklart flera saker; dels att jag borde sagt ifrån, dels att jag svikit min dotter. Jag tycker nog att det är jag (och min dotter) som har orsak att ta illa vid oss i den här situationen. Och att om man, som den här "kompisen", inte sätter gränser för sitt barns dåliga beteende, kan tåla att få kritik. Eller?

buzflikkan - jo, sådär kan det ju vara med barn, och det tycker jag är helt acceptabelt. de bråkar en del men leker också. fast så var det inte den här dagen. det var enbart bråk och elakheter. den här treåringen har aldrig sagt ett enda positivt ord till min dotter, eller försökt att leka med henne.
det som är lite tragiskt är att det inte är ömsesidigt. min dotter talar bara positivt om den andra tjejen... märkligt hur barn är. 

Tycker du ska ringa upp mamman istâllet för att sms:a. Kan bli mycket missförstånd med sms.

Ring och berätta hur du kânner, att ni blev ledsna båda två och att du tycker det âr trist om det ska behöva gå ut över er vânskap.

Jag skulle inte kasta ut det som anklagelser mot mamman dock tan bara konstatera att ni blivit ledsna. Går du till angrepp är risken stor att hon gar i försvarsställning och så kommer ni ingenstans med diskussionen.

slamusen, det har du helt rätt i. jag skickade flera sms där jag föreslog att vi kunde ringas om detta. det ville hon dock inte. hon är en väldigt defensiv person så jag valde mellan de här två alternativen:
– inte säga ett ord och aldrig bjuda över henne igen
- göra som jag gjorde, med risk för att göra henne väldigt upprörd, men ändå ge henne en chans att se problemet 

eftersom jag känner henne väl vet jag att hon typ hade slängt luren i örat på mig om jag ändå hade ringt. vi har som sagt inte en särskilt öppen relation. låter kanske konstigt, men vi håller mest kontakten av sentimentala skäl (vi har känt varann i trettio år...). jag får lite en känsla av att hon låter sitt barn bete sig som hon gör pga gammalt agg till mig.  

slamusen; det håller jag helt med om. det som är lite förbluffande med det här barnet är att hon är extremt tidig verbalt och intelligensmässigt. men det känns som om hennes sociala förmåga är på en ettårings nivå. att hon bara ser andra barn som rivaler om leksakerna och de vuxna. 
det jag reagerade på att elakheten var så utstuderad. om det bara hade varit MIN LEKSAK-bråk hade jag inte brytt mig. men det var som om hon letade efter sätt att såra min dotter på. ett exempel av många; min dotter visar upp en ask med fina saker som hon samlat. frågar tjejen om hon vill ha en av dem. tjejen tar en av prylarna med ett elakt flin på läpparna, springer iväg och slänger bort. skrattar högt: HAHHAHHAHA jag vill inte ha dina jättefula saker!
det var alltså bara en av alla miljoner elaka saker hon gjorde. sedan slogs hon också förstås och skrek sånt som att "jag vill inte leka med dig för du är så larvig". det höll på nonstop...