Är skicka upp på rummet samma sak som skamvrån?

Genom att skicka in henne på rummet när hon inte beter sig "enligt reglerna" så sänder du signlaer till henne att det inte är ok att vara arg, ledsen, grinig eller vad det nu kan vara och det är INTE bra.

Alla känslor är ok men inte alla beteenden. Tycker du ska bekräfta hennes känslor och möta henne i dem och hjälpa henne att sätta ord på vad hon känner och varför. Få henne att kommunicera genom ord.
Och att säga till att en del av hennes beteende inte är ok och att det är bättre att försöka prata.

Rummet skall vara barnets fristad (min åsikt) och skall inte användas i något straffsyfte, då är det bättre att använda ett anant rum eller nåt om hon måste skickas bort.

Intressanta åsikter.
Jag är dock noga med att betona att hon får vara arg, och att det är hennes beteende jag  inte tycker om, men att jag älskar henne.

Detdär med rummet och fristad har jag inte tänkt på, men det är sant. 

Tycker inte det är samma sak. Om du stängde in henne eller sa att hon inte fick komma ut är det något annat.
Det är ju också olika på barn och barn. Min dotter som är 2,5 år blir ibland helt hysterisk och vi kan inte och får inte trösta. Det som hjälper för henne är att gå ned till nedervåningen och skrika av sig och lugna sig, därefter får vi krama henne. Dock bryr jag mig inte om hon är på sitt rum, i hallen eller var hon nu står när hon är arg. Vi tvingar henne inte att vara där.

Och här är en som håller med dig Doris.
Förvisso fick mina barn känna vad dom ville och ge uttryck för det också.
Men inte bete sig hur som helst.
Om dom inte lyssnade efter flera tillsägelser och betedde sig alltför illa kunde dom hamna på sitt rum, när dom var små stod jag kvar i dörröppningen och så fort jag såg att barnet lugnat ner sig så pratade vi istället om vad som hänt och varför det inte var ok.
Jag resonerar som så att jag är mina barns guide i livet och det är jag som ska lära dom vad som är acceptabelt och inte acceptabelt som vuxna.
Om jag som vuxen beter mig oacceptabelt får jag timeout, socialt eller i värsta fall i fängelse.
Att skicka mina barn till sitt rum är en extremt lätt form av detsamma
Idag är mina barn 21 och 15 och jag har aldrig märkt att dom inte har betraktat sina rum som sina fristäder, trots detta.
Och hör och häpna dom kan rent av föra sig i sociala sammanhang. :)

Tack för era tankar!

Jag känner också lite så, att om jag tvingat henne att vara kvar en viss tid och stängt dörren vore det en sak, ett verkligt straff.  Men grinden ner är alltid öppen, dörren till rummet är öppen och hon kan komma när hon vill.

Hon älskar fortfarande sitt rum och leker gärna där. Men jag vill ju att hon ska fortsätta och känna så.

Men vad gör man med en helt omöjlig 3,5-åring, när man pratat 20000 ggr om att uttrycka sina känslor?
Ibland kan man nog snacka sönder barnen tror jag... 

Svarar TS. Ja, det låter som skamvrå i mina öron.

Om min son beter sig illa t.ex. vid matbordet och inte slutar trots upprepade tillsägelser så brukar jag bära ut honom i hallen eller till sitt rum. Brukar säga att han får sitta där tills han skrikit klart. Om det är skamvrå och det är fel, vad ska man då göra om barnet sitter och skriker/kastar mat vid bordet? Jag tycker det är ett bra sätt att bryta det dåliga beteendet. Det hjälper ju inte att prata och diskutera när han har varvat upp och allting bara är fel just då.

Min strategi vid liknande tillfällen är att försöka erbjuda alternativ. "om du känner att du är så arg att du måste skrika vill jag att du går ut och gör det så vi andra slipper få ont i öronen" tex

Ja, precis så brukar jag också säga. Men då om barnet fortsätter skrika och inte lyssnar, då har man ju inget bättre alternativ än att bära barnet ut därifrån tycker jag. Fast jag tycker inte det är samma som "skamvrå". Hur gör ni som inte bär ut barnet i det läget? Sitter ni kvar med barnet skrikande då?