11åring åka tåg ensam?

Det beror på hur van hon är. Själv var jag stadsbarn och van vid att köpa biljetter och åka både buss och tåg i den åldern. Därför började jag åka tåg även längre sträckor ensam när jag var 11, och det gick jättebra.

När jag var 11 åkte jag flyg själv till Irland för att besöka släktingar. Åh andra sidan blev jag bra omhändertagen på vägen.

Min son åkte tåg själv vid 9 år. Det var nog i tidigaste laget, men vid 11 så tycker jag nog att man kan åka från dörr till dörr. Jag antar att hon har mobil telefon med sig och på det sättet kan ni ju ha kontakt på vägen ner.

Det kommer att gå bra.  

Ja varför inte? När jag var 11 år så åkte jag från Stockholm till Trondheim (norge) med ett byte påvägen  Själv och det gick hur bra som helst. :)

Fast flyga är "bättre" för barn än att åka tåg. Man får en personal med sig och för att "hämta" ut barnet så måste man legitimera sig. Händer det något eller att det är mellanlandningar så finns det speciella rum där ensam åkande barn får vistas och så är det alltid en person som ser till att barnet kommer från a till ö.

På tåget så kan det vara svårt att få en konduktör att hjälpa till. Jag har pratat med SJ om detta och dem har ingen skyldigheter att hjälpa tex ensam åkande barn. När man sätter sitt barn på tåget så måste barnet mer eller mindre klara sig själv.

Det går säkerligen bra. Jag flög själv till Finland när jag var 12 år. Min son åkte mellan Norrköping och Stockholm när han var 11 år och min väninnas son 11 år åkte för några veckor sedan från Stockholm till Malmö med tåget själv. Bara man själv är lugn och trygg innan så är det inga problem. Se till att ha sysselsättning, dricka, snacks och en laddad mobil.

Hur är hon när det händer något oväntat?
Det är det viktiga. Om allt går som det ska blir det nog inga problem alls men om något oväntat händer så är det inte säkert att man är så stor längre.

Precis som M Y L F skriver så har inte personalen på tåget möjlighet att ta hand om ensamma ledsna barn om något händer.

Började som 5-6åring pendla mellan pappa o mamma varannan helg med buss o tåg, i början va bröderna med som är 2 o 5 år äldre men åkte ofta ensam också med flera byten.
Är hon van och inget blygt o osäkert barn så går det ju toppen. Men det vore ju hemskt om hon skulle få panik nånstans där halvvägs på tåget så det är viktigt att hon förstår innebörden av att åka ensam och hur lång tid det kommer ta osv..

Äsch det är klart tjejen klarar det. Hon måste ju börja ta sina små steg ut i stora världen. Det kan ju hända oväntade saker när man är 13, 14 och 15 år också. Man är inte så stor och stöddig då heller men livets skola kan vara en hård skola, dock nödvändig.

Vad skulle kunna hända? Klart att en 11-åring kan sitta ensam på ett tåg i några timmar. Och kan de inte det borde de lära sig omedelbums. Jag fattar inte varför vi infantiliserar barn så mycket, vi gör dem en otjänst.

Om allt går som det ska funkar det sä'kert. Det jobbiga blir ju om något går fel. Jag har åkt X2000 mellan Stockholm och Malmö ett fåtal gånger och två gånge de senaste åren har tåget havererat. En gång en bra bit från perrongen så att alla med bagage, barnvagnar och allt fick hoppa ner en och en halv meter ner på banvallen och sedan gå längs spåret för att komma till perrongen och invänta nästa tåg (redan fullt med folk). Båda gångerna har det inneburit förseningar på ca 3 timmar.Beror på hur moget barnet är skulle jag säga.

Hon kommer med sin syster och mamma istället. Hon ringde upp sen på kvällen och gjorde tydligt klart för mig att resan ner var inget problem med resa hem vågade hon inte åka själv..
Haha, ungar..