Underhåller du din vakna bebis hela tiden?

Jag har aldrig underhållit mina barn mer än lite då och då, första sonen lekte mycket själv och de andra två har varit underhållna av bröderna...

Jag vet inte om det beror på det men idag har jag en 6½-åring, 5-åring och en 3-åring som är självgående vad gäller att underhålla sig själva

jag har en son på 2 månader, och just nu ligger han i sin babysitter o glor. jag underhåller INTE honom var vaken minut. jag har en son på 4 år och en dotter på 2,5 år ochså så lillebror får gott ta o reda sig själv mycket.

och de skadar inte honom, han e en mycket mycket mycket trygg, snäll bebeis som typ nästan aldrig skriker. underbar :)

och e han lite ledsen o gråter och jag gör nått annat s¨får han vänta tills jag e klar... men sen tar jag honom :)

Beror väl på vad som menas med underhåller, sitta i babysittern o titta när jag lagar mat? Jag lämnar inte bebisen ensam när ho är vaken, men man måste ju hinna med vardagen, tror ju att det är underhållning att titta på när jag lagar mat, om det behövs så sjunger jag lite...

Min bebis är tre månader och hon är oftas med mig om hon är vaken....ligger på en filt i det rum jag är i eller sitter i sittern. Men i bland ligger hon under babygymet mitt i dubbelsängen också. Eftersom hon älskar gymet går det mycket bra.

Visst ska man underhålla sin bebis men jag tror på att man ska ge dem lite egen tid också (även om jag springer jämt och tittar till henne) "hönsmamma som man är".

Jag sjunger också himla mycket för bebis..varje dag.

Om bebisen är nöjd med att ligga och titta gjorde jag ingenting med henne (var i princip alltid i samma rum som hon dock så vi kunde ha ögonkontakt om det behövdes). Bebisar säger ju till om de är less och då gjorde jag så klart något.

Ja som sagt har man ju en del att ta hand om förutom bebisen också, så man blir ju lite handikappad om man ska leka med bebisen hela tiden. Kanske har satt lite onödig press på mig själv att jag måste underhålla honom hela tiden. Det är ju sant att han säger till om han har tråkigt så jag kanske ska ta och låta honom bestämma lite själv, är han nöjd i sittern så kan han ju ligga där själv medan jag gör nåt annat.

Vad gör ni tillsammans med era bebisar då? Än är han ju bara 2 månader så man får inte så himla mkt respons.

Nej, men hon skulle vilja , just nu (eller sedan 2 månader tillbaka) så blir hon väldigt missnöjd om hon inte får ha ögonkontakt med någon oabvrutet. Men det funkar ju inte rent praktiskt.

Vi har inte köpt nåt babygym (vilket jag ångrar) så jag känner lite att jag måste underhålla henne MEN inte för mycket... Vill att hon ska kunna roa sig själv, vilket hon iofs klarar... Men för mitt samvete umgår/pratar vi mycket. 3½ månader är hon idag. Men annars har jag bara TVn på eller musik och då är hon supernöjd! :)

Jag har också brottats med samma grej! Hur mycket stimulans och kontakt behöver ett litet barn och vad tycker dom är roligt?

Eller "ett barn", mitt barn är väl vad jag funderat över =)  Klart barn har grundläggande behov gemensamt men dom är ju extremt olika också redan från början, gällande temperament och så.

(Jag är föräldraledig med min dotter på 3 månader och har inte så mycket annat som kräver min uppmärksamhet, inga tidigare barn och jag tar inte hushållsarbetet bara för att jag är hemma).

Min dotter kan sitta själv i babysittern när jag t ex lagar mat men blir mycket gladare om jag pratar med henne så jag har svårt att låta henne sitta ostimulerad länge, då kommer stygn av dåligt samvete - fastän jag vet att hon får tillräcklig stimulans (det ska väl till ganska grav negligering för att dom ska ta skada, men jag vill ju gärna att hon ska ha roligt).

När hon var 0-2 mån ville hon nästan aldrig sitta själv långa stunder, ibland kunde jag knappt borsta tänderna utan att henne i famnen. Sover gör hon bara i korta stunder på dagen, så hon har hängt på mig, i famnen, sjal eller sele eller legat nära, nära. Och eftersom inget lika viktigt har konkurrerat om min tid har hon kunnat få det. Första tiden var mycket bara att vara nära för oss. 

Jag brukar också sedan hon föddes sjunga, massera magen, göra töntiga ljud och prata prata prata. Sen tycker jag babyvård som klippa naglar och bada kan ta ganska mycket tid ibland. Eller jag låter det ta tid, eftersom jag kan och vill. 

Dom senaste veckorna, sen hon började närma sig 3 mån, har hon gillat suga på en snuttefilt, ligga och titta på mobiler, börjat älska!!! ett babygym i plast. Hon ligger på en filt längre tider än hon velat tidigare och snurrar och har sig, rör sig väldigt mycket och pratar med och smackar på leksaker. Väldigt stor skillnad mot tidigare! Hon blir också jätteglad om hon får sitta med vid middagen, då tar hon över konversationen helt med sina babbel-ljud, om hon uppmuntras.

Hon uppskattar också att få gå runt och titta på saker (i sele eller famnen). Tidigare har hon mest verkat stressad och ledsen av en massa intryck men nu är hon jättenyfiken och vänder sig hela tiden bort från mig och ut mot omvärlden, tills hon vill sova. 

Men hennes behov ändras hela tiden, det kan vara bra att träffa andra som är vana med barn som kan inspirera till vad man ska göra, tycker jag. Jag hade t ex inte tänkt tanken att hon ville ha en leksak, trodde hon var för liten, tills hon lånade en och då plockade jag fram allt vi fått och lånat eftersom hon visade sig vara superintresserad.
 

Och... (vad långt det blev...)

Hittills har hon också mest fått hänga med på det jag tycker är kul, typ promenader eller fika med kompisar, och det har funkat bra, så länge hon fått ligga/sitta i knät. En annan bebis hade kanske varit nöjd med att ligga i vagnen, men min sover så korta stunder och vill sen vara nära.

Nu när hon börjat bli intresserad av omgivningen är det en annan sak, men vid tre mån är hon fortfarande nöjd bara hon slipper ligga ensam och dessutom har nåt att suga på =)

 

Jag underhåller inte min 4 månaders son överdrivet mycket. Han älskar sitt babygym och börjar mer och mer vara intresserad av leksaker som plastringar och skallror så han är supernöjd med att få leka och ligger och jollrar. Dock brukar han få vara i samma rum som mig för han tycker det är jätteroligt när jag pratar med honom när han jollrar. Han sover dock rätt mycket så vaken tiden är lite olika. Jag tycker det är rätt roligt att busa med honom när han är vaken men ibland har jag måsten jag inte kan lämna så då får han helt enkelt roa sig själv och jag känner inget dåligt samvete för det. Kan han leka själv när jag måste se till att få tex maten färdig så blir jag mindre stressad och då får han mer tid av mig sen istället för jag hinner mer om jag inte är stressad.

Jag tänker också att det är en relation som skapas från två håll, vad barnet signalerar intresse för och vad som faller sig naturligt för föräldern.

Vissa leker ju aldrig med sina barn och det måste också vara helt ok tycker jag. Huvudsaken är väl att man kommunicerar på NÅT sätt och inte negligerar barnet systematiskt utan uppmuntrar och svarar på barnets spontana kommunikation, i alla fall några stunder om dagen. 

Hmm... Ja man kanske ska lyssna på vad bebisen vill. Dom har väl olika behov där med som med allt annat.