• TessaS

    Ofinaste/dummaste kommentaren du fått för att du flaskmatar

    I verkligheten har jag inte fått några kommentarer, däremot här på FL
    "Du borde inte ha barn alls"
    "Ja, JAG älskar ju mitt barn och alltså ammar jag det"
    "Nöjer man sig med näst bästa för sitt barn så är det väl ok"
    "Ja, vet man inte bättre kan ju det framstå som ett bra alternativ"
    "Du har uppenbarligen problem med närhet"
    osv

  • TessaS
    Här och nu skrev 2010-07-15 12:48:54 följande:

    Någon här som inte mått dåligt över att inte kunna amma? För det har aldrig jag. Mådde i så fall dåligt av att jag inte stoppade tidigare för första sonens skull. Det jag verkligen mådde dåligt av var all hets. T.o.m från sambon. Han gjorde sällan nåt i hushållet. Hemmet skulle va tipp topp när han kom från jobbet. Väl hemma satte han sig vid datorn o sa: När du har ammat klart får du städa. Säkert en bidragande orsak till att amningen inte funkade.´Vid samtal med bm inför andra barnet sa jag att hon behövde hjälpa min sambo att stötta mig vid amningsförsökt, men han bara sa att jag försökt för lite. Behöver jag tillägga att han inte är min sambo idag? Dock är han pappa till båda mina barn.


    Nej, aldrig haft ens en smula dåligt samvete för att jag inte ammat.
    Har, ungefär som du,  snarare dåligt samvete för att jag inte stod på mig på bb utan ammade för att alla tjatade på mig. Det var för jävligt och de första dagarnas matstunder var gråt, tandagnisslan och ångest... både för mig och min son. Önskar att jag hade haft mer ork och satte ner foten.
    Men har aldrig ångrat eller haft dåligt samvete för mitt val att inte amma.
  • TessaS
    Här och nu skrev 2010-07-15 13:21:42 följande:
    När jag bestämt mig för att inte amma min son ifall han inte själv ville; fem dagar var han då; började jag ha ork att sjunga för honom o gosa med honom. Han tittade på mig o verkade säga tack snälla mamma, att jag slapp äta på det jobbiga sättet. Några timmar tidigare hade hans små ögon vädjat om att slippa. Idag är han 8 år o fick diagnos autism vid 4.5 år. Kanske en orsak till att han inte klarade amma. Lite färre barn med autism har svårt för det, men man märker sällan skillnad. Min son fick även tilläggsdiagnos utv.störning vid 6.5 år.
    Ja, när man får det där lugnet och myset när man ger mat, då "landar" man och orkar inse hur fantastiskt det är att ha blivit förälder... när jag satt och grät och blödde och hade ont i magen, då kändes det inte som en bra idé att ha skaffat barn "Ska det vara såhär jävligt?"

    Sen... när jag kunde slappna av och inte få panik varje gång det var matdags... eller fick torka upp blodblandade spyor från en hysterisk bebis (jag spände mig och mådde dåligt = han spände sig och fick inte bra tag = mina bröstvårtor var som köttfärs = han fick i sig mer blod än mjölk och spydde som en gris... otäckt...) då blev det toppen...
    Närheten, snusandet när han somnade mätt och go, det suttande ljudet, de små fingrarna som kramade åt mina fingrar... Underbart!
Svar på tråden Ofinaste/dummaste kommentaren du fått för att du flaskmatar