Varför har jag ingen "riktig" kompis?

hmm, bra fråga.. har frågat mig själv samma saker om och om igen.. blir dock inte klokare..
Det är skit svårt att få Riktiga vänner som stannar i ur och skur..
för mig var de samma som för dig.. hade ett gäng "ytliga" vänner innan min son kom och sen när han
föddes så blev dom som bortblåsta..
Går på en öppenförskola med honom men alla verkar ju känna varandra och inte spec sugna på att släppa
in en ny mamma i sitt gäng..Är själv social och älskar att umgås med folk så jag förstår att du tycker det är
jobbigt, tycker själv det.. kan dock ge nå tips mer än o säga hej och jag förstår precis vad du menar!

Hur man hittar dem vet jag inte - tycker oxå att det är svårt. Det ska ju liksom klicka från bägge hållen OCH bägge ska ha tid i sina liv för en ny relation. Det tar ju lite tid och energi att etablera en ny vänskap liksom...

däremot tycker jag inte att du behöver begränsa dig till att leta nån som inte redan har riktiga vänner. Klickar man med nån så spelar det ju ingen roll att det finns andra vänner med oxå. Jag har några vänner som står längst upp allihop liksom, sen går det lite i perioder vem som får/tar mest tid just då...

Själv har jag problemet att jag alltid klickar med folk som bor långt bort. Jag vill ha en god vän som bor på promenadavstånd, inte ett par timmar med tåg bort...

Samma här... har vänner kvar knappt !
Hade en vän jag umgick med riktigt mycket och hade så roligt ihop med... hon vart ihop med mitt ex (efter typ tre veckor) henne har jag därför ingen kontakt med längre... trotts att jag inte har känslor för honom eller hade annser jag inte att man beter sig så !

Har umgåtts med folk i ganska dåliga omkrettsar... valde att bryta detta för några år sen när jag hittade min underbara sambo =)

Men ja inga jag umgick med förut  finns kvar som vänner...
Känns lite ensamt ibland... visst jag har kompisar jag träffar och fikar och så....
men ja ingen jag känner att jag kan ringa mitt i natten... har varit med om folk som snackar så mycket skit..
så man vågar ju knappt berätta nått för någon längre...

och det är ju det man vill kunna med en äkta bra vän =) Men tyvär

Jag har också upplevt att folk redan bildat grupper på öppna förskolan, så de är mest ytligt trevliga mot nya som kommer. Det är svårt att vara offensiv när man är ny även om jag gärna tar första steget vilket jag gjorde. Men det märks rätt tydligt att de är nöjda som det är. Jag tror man är rädd för nya kontakter "vad jobbigt, tänk om hon kommer ringa mig varje dag eller vill träffas jämt... bäst att inte bli involverad" Har jag fel? Jag är knappast den efterhängda typen, jag erkänner att även jag tänker så ibland när jag träffar någon jag inte klickar med.

Känner igen mig. Saknar också en riktig vän som man kan dela både glädje och sorg med.

Vart finns ni i landet då? Jag finns i Södermanland.

Jag hade också ett gäng ytliga bekanta innan jag fick barn men när jag blev gravid så ändrades prioriteringarna och dom försvann ganska snabbt. Det är jättesvårt att skaffa sig vänner om man är mammaledig tycker jag. Innan så har man bildat nya bekanta via skolan, jobbet eller via nätet fast på nätet är det ändå svårt för man måste ju klicka. Någon som man kan ringa till mitt i natten har jag dock aldrig haft. Men det har att göra med att jag inte kan "belasta" andra. Det är en annan historia.

Det är skittråkigt med gruppbildningar och att svenskar gärna håller sig på sin kant. Jag slår vad om att det finns massa som är i din situation i närheten! Då gäller det att starta en ny grupp där alla är nya för varandra. Vad sägs om att sätta en lapp på BVC där man anordnar barnvagnspromenader/fikor? Då blir det ju mer på lika villkor än vad det är på öppna förskolan. 

Det här med ringa mitt i natten är nog mer ett uttryck för vad jag menar för typ av relation, jag är inte en sån person som ringer mitt i natten ändå Vore ju kul för sonen om man hade lite kompisar att umgås med som gärna har barn också men de enda vi umgicks med har dragit sig undan sedan vi fick barn och vi känner oss båda svikna. De andra vännerna som har barn hör inte av sig eller svarar på sms heller. Både jag och min man undrar, är det något fel på oss, varför har vi inga vänner?

Jag finns i Närke.

Ja precis. När vi fick första barnet var vi först ut i bekantskapskretsen som fick barn så jag raggade lekkompisar på föräldrakursen hehe. Det funkade bra. Fast då var det inte mina kompisar utan dotterns lekkompisar.

Har du pratat med dom som ni känner er svikna av? För ofta har man fullt upp med vardagslivet och därför inte tänker på att det går länge mellan att man hör av sig. Det är bättre att ta upp det man känner än att man går runt och grämer sig för nåt som inte alls är som man har fått för sig.

Jag känner ju inte er, ni kan ju vara värsta ufon haha men du låter som att du är helt normal ju.

Ja, gud - hitta PAR att umgås med är ännu värre! Fler personer som måste klicka, jösses. Det har jag sen länge tappat hoppet om... men trevligt vore det!