• Hettie

    Rädd för allt!

    Jag är i samma sits som du fast har inte kommit lika långt i min graviditet.
    Jag känner mig panikslagen för det mesta som har att göra med förlossning. Jag är vansinnigt rädd för nålar. Bara blodproven jag vet att jag kommer vara tvungen att ta under resten av graviditeten känns sjukt jobbigt. Jag är rädd för att spricka eller bli klippt och kanske ännu mera rädd för att jag vet att jag i så fall kommer vara tvungen att sys = nål.
    Jag är rädd för att göra gynekologundersäkningar p.g.a ett utomkvedshavandeskap i början av året som krävde en del smärtsamma undersökningar av brutala och oförstående läkare. Som jag känner nu så vill jag inte ens att någon BM ska få se efter hur öppen jag är när vi väl kommer till det stadiet.
    Jag är rädd för att jag inte ska bli lyssnad på eller tagen på allvar för jag vet ju att sjukvårdspersonal tycker att jag är fjantig som är rädd för en liten nål, typ.
    Jag klarar inte smärta, och jag lider av panikångest. Jag är jätterädd att jag ska få en attack under förlossningen.
    Ja, man kan nog säga att din rubrik stämmer ganska bra in på mig också. Allt detta gör att jag inte kan se fram emot mitt barn.
    Jag försöker föreställa mig hur mysigt det kommer att bli när vi kommer hem med vårt barn, men i de tankarna så dyker det alltid upp idéer som att jag kommer ha vansinnigt ont och kanske inte kunna kissa eller bajsa, blöda, få infektioner, spricka upp i sår som är dåligt sydda,

    Jag förstår precis vad du går igenom.

  • Hettie
    Dr Myo skrev 2010-07-16 10:35:10 följande:
    Hettie; vet du att det är jättebra att du kan konkretisera din rädsla, även om det är många punkter. Se till att få prata med någon snabbt så du kan börja jobba med att hitta en väg som kan göra det så uthärdligt som möjligt fram tills dess att du kommer hem med ditt barn. Stå på dig och se till att få komma till en terapeut som kan hjälpa dig att sovra mellan de saker du skulle kunna tänka dig att leva med och de saker du absolut inte kan kompromissa bort.
    Vart kan man vända sig för att få någon att prata med? När jag nämnt för min BM att jag tänker en del på förlossningen och oroar mig (har inte sagt allt jag oroar mig för) så säger hon att jag inte ska tänka på det nu.  
  • Hettie

    Efter att ha läst lite trådar här på FL om förlossning och saker som rör det så kan jag nu tillägga att jag även är rädd för smärtan. Jag känner ingen glädje över att jag är gravid för det enda jag tänker på när jag tänker på graviditeten är smärta och tortyr. Om man vill träffa någon och prata med om det här, typ aurorasamtal, kan man då bara ringa till barnmorskemottagningen och säga det eller måste jag vänta tills nästa gång jag träffar min BM. Vilket nog kommer bli om 9-10 veckor och det känns som en hel evighet och jag kommer lyckas vispa upp min rädsla till hysteri innan dess.

Svar på tråden Rädd för allt!