Många av föräldrarna ångrar sina barns namn enligt den här artikeln: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article7466608.ab
Det kanske inte är så konstigt att många ångrar sina/sitt barns namn, med tanke på alla mängdnamn, modenamn, "unika" mängdnamn, "konstiga namn", etc.
Många missar att namnet säger en hel del om dess bärare och dess ursprung.
Ångrar du ditt/dina barns namn?
Nej, jag ångrar inte.
Alice hade fått heta Alice idag också.
Krav:
lätt-uttalat
enkel stavning
internationellt
inga smeknamn
lagom långt
snyggt
Alice var det ultimata helt enkelt. Efternamnet har bara 8 st i Sverige, så att Alice är ganska vanligt kvittar. Originalitet är inget självändamål, även om många på FL tycker motsatsen 
TS, dina alternativ sög, så jag tycker annat, nämligen:...
Jag lyckas alltid pricka in det där som inte passar på något alternativ. Jag gillar fortfarande mina barns namn. Dotterns tilltalsnamn är rätt vanligt, men det är å andra sidan inte vi som valt det. Hon hette redan så när vi adopterade henne. Namnet är nämligen ännu vanligare i det land som hon kommer ifrån. Sonens tilltalsnamn är precis lagom vanligt. Alla känner någon som heter så, men han är en av bara två som heter så på ett dagis med uppåt hundra barn.
Vad jag däremot kan ångra lite är att vi inte tänkte på sonens initialer. Han har ett tilltalsnamn som börjar på en bokstav, men sedan börjar båda "andranamnen" + efternamnet på samma bokstav, typ ABBB. Det ser lite fånigt ut. Vi ville ha ett släktnamn från vardera sidan och glömde helt enkelt detta med bokstäverna. Men i jämförelse med svält,cancer och miljöförstöring så är det ändå ett problem vi kan leva med.
Inte ångrat men att jag kanske skulle stått på mig mera när vi diskuterade namn.
Jag och maken har helt olika smak när det gäller namn, hade jag fått bestämma så hade storebror som heter Liam fått heta Gustav och lillebror som heter Wille (William) skulle fått namnet Ludvig.
Men maken tyckte att dessa namn kändes lite mesiga och hundaktiga =)
OM vi nu skulle få en trea någon gång så ska jag se till att det är jag som får sista ordet
Tjejnamn är mycket lättare, Linnea eller Linn var vi helt överens om =)
Nja, sådär. Sonen har typ Sveriges vanligaste barnnamn och det tycker jag är lite trist, men när vi valde namn fanns det absolut inget annat som kändes rätt eller som vi var överens om, så jag vet inte vad han annars skulle hetat! 
Näe. Jag har valt tilltalsnamnen på båda. Sonen har "bara" ett förnamn. Dottern har 3. Ett valde jag, ett valde hennes pappa och ett är släktnamn på min sida.
Nej jag är nöjd med båda ungarnas namn :)
Ibland gör jag det. Mitt yngsta barns personlighet passar inte med hennes namn, men jag älskar hennes namn iaf.
Jag ångrar inte mitt barns namn. Han har ett väldigt vanligt namn, men det är väldigt ovanlig bland små ettåringar idag så han är lite "unik" på det viset, hehe! 
Nej, jag har inte ångrat mina barns namn.
Däremot så kändes det som om yngste sonen fick ett förnamn för lite. Men det har vi rättat till nu
Ibland kan jag känna att vi borde kanske ha valt nått annat till dottern. Tova var mer vanligt än ad vi först fattade och lägger man till alla varianter som Tuva, Tove, Tuve, Tua osv så blir det supervanligt.