Flaskmatning = det bästa jag gjort tror jag!

Min dotter som är 3,5 månader ville inte amma, och efter ett antal väldigt tårfyllda försök att "lära henne" så gav jag upp. Jag har pumpat och gett flaska, dessutom gett henne ersättning ibland för att hålla hennes mage van vid det och för att det är mer praktiskt att ta med än bröstmjölk.

Alla har tyckt att det varit SÅ SYND att hon inte vill amma, de har föreslagit gupper och amningshjälptelefon och att vi ska träna si och så, och gett tips på folk man ska prata med och gud vet vad. Alla har sagt "Oj, vad TRÅKIGT." För att inte tala om alla böcker och sajter som tjatar om amning.
Jag har egentligen tyckt det var lite skönt men förstått att jag borde säga "Ja, TYVÄRR ammar hon ju inte, så att vi ger flaska..." och tänkt att det nog kanske är lite synd ändå. Tänkt att det verkat praktiskt att amma och mysigt.

Men igår träffade jag några gamla kompisar som har småbarn. Insåg att flaskmatningen är det bästa vi kunde ha gjort!

* Mina vänner måste amma kanske varannan timme, dygnet om. Min dotter äter en hel flaska och är sedan mätt i fyra timmar. Man hinenr göra en massa annat än att mata.

* Mina kompisar får fungera som napp. Min dotter har sugbehovet kvar men suger på vanlig napp, älskar det, blir alltid lugn och somnar gott själv i sin säng.

* Mina killkompisar får knappt ta i sitt barn medan det ammar för att det inte vill vara med pappan. Pappan blir dessutom supernervös av att vara ensam med en bebis som inte tycker att pappa duger, utan möjlighet att kunna mata den. Min kille ocn min dotter har haft superkontakt från dag ett, han matar henne säkert hälften av gångerna.

* Jag får sova hela nätter ibland (om min kille matar nattpasset), jag kan gå iväg och göra annat när jag vill. Har hittills: hälsat på vänner själv i åtta timmar, gått ut och gått på konsert, gått och fikat, tagit långa promenader, tränat, suttit och läst i parken...SJÄLV. Medan de är hemma och myser. Mina kompiar kan inte vara ifrån bebin en halvtimme på sex månader!

* Jag vet hur mycket hon äter. Mina kompisar har problem med hungriga bebisar som inte fått i sig nog utan skrikit sig blå att någon vetat att det var det som varit felet.

*Ingen mjölkstockning / sår / svamp / ont / tänder /

* Jag pumpar 3 gånger per dag. Med sjukhusets dubbelpump tar det tio minuter per gång. Man läser lite under tiden och sen har man två flaskor mjölk som hamnar i kylen. ENKELT! Inte svårt och jobbigt alls. Om nån månad kommer jag övergå helt till ersättning. (Jag tror inte bröstmjölk är ett mirakelmedel eftersom jag själv är uppfödd på ersättning och mått utmärkt av det.)

SÅ: Jag beslöt mig efter att ha träffat mina kompiar för att inte amma nästa barn heller! Att inte amma var det bästa jag kunde ha gjort för mitt förhållande, för barnet och pappans förhållande, samt för min egen mentala hälsa.
Min bebis är mätt, glad, har två föräldrar som tar hand om henne lika bra och har knytit an lika mycket och hon har en utsövd och glad mamma.

Hoppas det kan uppmuntra någon.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-16 14:36
Liten uppdatering:
Tråden handlar egentligen inte om bröstmjölk eller ersättning, det handlar om flaska eller bröst. Men eftersom så många diskuterar ersättningens fel och brister vill jag gärna berätta om mina släktingar som blev uppfödda på hälften mjölk, hälften vatten och en sked havregryn i det när de var bebeisar på 60-talet. De har vuxit upp till fullt friska nöjda människor de med. Och ersättningen idag är nog till och med lite bättre än så...;)

glockenbach

Äldre 18 Jul 00:06

#6

Glad att jag kan uppmuntra någon... hade själv gärna velat höra hur BRA det kan vara att flaskmata. Inte något sorgligt andrahandsalternativ!
Man har nog med saker att tänka på som nybliven förälder och att behöva ha dåligt samvete och slita en massa i onödan med krånglande amning och bebis som inte vill vara hos pappan är bara så dumt. När man kan slippa.

glockenbach

Äldre 18 Jul 22:10

#10

Ja, det är mycket mysigt med stora glada ögon. Jag är så glad att min kille får vara med om det också dessutom..!

Inget kräks, det är sant. Men lite mjölkdreggel som rinner ner för hakan och samlas i nacken får vi... luktar fisk om man glömmer tvätta henne.

Har idag träffat ett gäng kompisar och typ tjugo barn. Min kille hade hand om dottern nästan hela tiden och matade henne när det behövdes. Mina killkompisar med egna bebisar tittade ganska avundsjukt och sade "det där med flaska verkar ju pratiskt..." Mina tjejkompisar frågade mig "Men får du sova nånting alls nu då med en sån liten?" och jag svarade "Ja vars, kanske åtta timmar i sträck om min kille matar nattpasset, annars fyra timmar och matning och fyra timmar till...och så har det varit varje natt från dag två."

Hurra! Älskar flaska.

Framför allt älskar min dotter flaska. Hon är störst och mättast, sötast och gladast av alla bebisarna.

glockenbach

Äldre 19 Jul 15:51

#21

Helene70 skrev 2010-07-19 15:20:15 följande:

Kan berätta att jag delammade och att mannen tog varannan matning. Jag känner inte alls igen mig i trött-mamma-syndromet då jag varannan natt fick sova hela natten igenom utan några uppvak.

För övrigt så tycker jag att du har en mycket sund inställning till amning vilket gör att du säkerligen kommer att kunna njuta av bebistiden fullt ut oavsett om du kan/vill amma eller inte

.

Varför slänga bort värdefull bebistid i onödan?

Precis. Alltså, de där veckorna när jag försökte träna min dotter att amma var så himla jobbiga. Hon bara vrålade NÄNÄNÄ och jag hade ångest i magen och det var mjölkgegg överallt. Och så fort hon fick flaskan blev hon lugn och åt och var supernöjd. Vi knöt inte alls an av amning, vi bara tyckte mindre och mindre om varann för varje gång kändes det som - hon tyckte jag var fullkomligt dum i huvudet som inte matade henne när hon var hungrig utan körde nåt himla bröst i käften på henne. Jag tyckte hon var jättejobbig och fick superångest av allt skrik och av att göra henne så ledsen. Kunde aldrig mysa, kände bara "NU borde vi träna amning när hon är så lugn."
Jag hade som tur var en jättebra barnmorska som bara höll med när hon såg min dotter: "Nä, hon vill ju fakitskt inte alls amma. Ge ersättning och pumpa så mycket du ids istället då, det är lugnt! Bara hon blir mätt och glad."
Sen den dagen har vi haft det fint och älskat varann alla tre.

glockenbach

Äldre 19 Jul 21:15

#27

mintur2010 skrev 2010-07-19 18:35:19 följande:

Jag tycker det är lite svårt att få rutin i flaskmatningen, hon vaknar och är hungrig och det tar ett tag att få ersättningen klar. Hon hinner t.o.m bli lite hysterisk innan hon får mat.

Hur löser ni det?

Vi har en flaska stående helt enkelt. Vår dotter äter rumstemepererad mat utan problem så vi behöver inte värma och vi håller koll så den aldrig är äldre än 3-4 timmar. Mindre på sommaren, så klart. Mjölkersättning i tetrapack går ju superfort. Sen brukar vi försöka ha en termos med varmt vatten klar så man fort kan värma en kylskåpskall flaska om man måste.

glockenbach

Äldre 19 Jul 21:35

#30

Helene OSV skrev 2010-07-19 18:56:54 följande:

Först och främst... vad menar du med "Hoppas det kan uppmuntra någon."
Att inte amma menar du eller??

Jag, som ammat i sju år, kan ju visa en helt annan sida av amningen:

* Mina vänner måste amma kanske varannan timme, dygnet om. Min dotter äter en hel flaska och är sedan mätt i fyra timmar. Man hinenr göra en massa annat än att mata.

---- jag har aldrig sett det som ett problem att amma ofta, det är en mysig stund med mitt barn som jag inte vill byta ut mot något annat.

* Mina kompisar får fungera som napp. Min dotter har sugbehovet kvar men suger på vanlig napp, älskar det, blir alltid lugn och somnar gott själv i sin säng.

---- aldrig sett det som ett problem heller, har ammat helt fritt och tillfredsställt deras behov.

* Mina killkompisar får knappt ta i sitt barn medan det ammar för att det inte vill vara med pappan. Pappan blir dessutom supernervös av att vara ensam med en bebis som inte tycker att pappa duger, utan möjlighet att kunna mata den. Min kille ocn min dotter har haft superkontakt från dag ett, han matar henne säkert hälften av gångerna.

---- min man har och har alltid haft, sen barnen var nyfödda, en jättebra relation med dem. Det sitter inte i matningen, han kan ju göra precis allt annat! Får pappan en dålig relation till barnet beror det knappast på amningen utan snarare bristande fantasi och intresse från hans sida!

* Jag får sova hela nätter ibland (om min kille matar nattpasset), jag kan gå iväg och göra annat när jag vill. Har hittills: hälsat på vänner själv i åtta timmar, gått ut och gått på konsert, gått och fikat, tagit långa promenader, tränat, suttit och läst i parken...SJÄLV. Medan de är hemma och myser. Mina kompiar kan inte vara ifrån bebin en halvtimme på sex månader!

--- jag har också fått sova hela nätter, även när jag ammat flera gånger per natt, vi sover ju tillsammans så det är självservering som gäller. Har de inte somnat om med hjälp av amning så har pappan tagit över.
Jag har inte saknat att vara själv, det är SÅÅÅ enkelt att bara ta med sig bäbisen i sjalen och hälsa på vänner, fikat, gått promenader osv, osv. Jag VILL inte vara ifrån min bäbis även om jag kunde!

* Jag vet hur mycket hon äter. Mina kompisar har problem med hungriga bebisar som inte fått i sig nog utan skrikit sig blå att någon vetat att det var det som varit felet.

---- eftersom jag ammat helt fritt så har jag också vetat att de fått i sig precis så mycket som de behövt.

*Ingen mjölkstockning / sår / svamp / ont / tänder /

--- sånt kan jag stå ut med. Inga problem.

* Jag pumpar 3 gånger per dag. Med sjukhusets dubbelpump tar det tio minuter per gång. Man läser lite under tiden och sen har man två flaskor mjölk som hamnar i kylen. ENKELT! Inte svårt och jobbigt alls. Om nån månad kommer jag övergå helt till ersättning. (Jag tror inte bröstmjölk är ett mirakelmedel eftersom jag själv är uppfödd på ersättning och mått utmärkt av det.)

---- Har aldrig behövt pumpa.
Är också uppfödd på ersättning men jag är alldeles övertygad om att bröstmjölken är överlägsen på alla sätt!

Tycker det är synd att du måste framställa amningen som så besvärlig och jobbig.
Det är ju dessutom bara ur DITT perspektiv du ser på saken, var är BARNETS perspektiv??
Känns lite egoistiskt faktiskt.

Jorå, som sagt: Min DOTTER ville inte amma. Jag ville försöka, inte hon. Hon vägrade, åt inte nånting, skrek efter flaskan. Hon ville ha flaska så det får hon och är jättenöjd.
Hon har två föräldrar som matar henne och älskar båda lika mycket. Hon får ligga i famnen och mysa och hålla handen och se oss i ögonen. Jag tror inte hon är superbesviken över att få suga på en plastnapp istället för en svettig tutte när hon äter, hon har i alla fall inte sagt något om det. (Jo, hon har förresten sagt NEJNEJNEJ när jag försökt tvinga in bröstet i munnen och NAMNAMNAM när hon fått flaskan...)

I övrigt: Kul för dig att du älskar att amma. Vi gjorde inte det i min familj och jag vill gärna uppmuntra andra att låta bli om de tycker att amning gör mammalivet pestigt istället för underbart.
Flaskmatning verkar vara nyckeln till att mitt liv är såpass skönt som det är just nu. Detta insåg jag efter många samtal med mina sex utmattade, ammande kompisar som inte får sova och klagar över att de inte hinner nånting nånsin och itne har något eget liv, och med deras killar som känner sig utanför under amningen.

Jag vill dessutom inte ha med min bebis överallt jämt, inte ens i sjalen: Inte på konsert, inte alltid med mina kompisar, inte på stan, inte på restaurang, inte när jag tränar. Ibland vill jag sticka ut spontant och göra något trots att hon ska sova, till exempel. Min kille däremot vill jättegärna vara hemma med henne så ofta han kan.

Egoistiskt? Eller kanske generöst mot dem två?

glockenbach

Äldre 20 Jul 20:11

#38

Den största fördelen är ju verkligen att man kan dela på matningen. Och det är större än man tror, det är inte bara att man "tjänar lite tid" - framför allt är det så underbart att kunna dela det totala ansvaret för dottern. Om min kille har henne vet jag att han fixar det, jag behöver inte sitta med ett halvt öra och ha koll på dem utan jag kan göra vad jag vill i flera timmar om jag vill. Jag kan totalt slappna av. Tvivlar på att man kan det på samma sätt om man ammar, då måste man ju ändå hela tiden vara lite beredd på att rycka in när killen har hand om barnet? Inte ens kunna ta en dusch utan att vara lite beredd på att avbryta för att springa och mata?

Vi har det så bra i vår familj - jag och min kille är båda superkära i dottern och i varandra. Båda får göra vad vi vill, båda får vara med henne så mycket vi vill. Det är inget kaos och ojämna roller och vakna nätter och bråk om vem som ska göra vad och allt sånt jag trodde skulle följa med bebisen... och dottern är världens tryggaste och mysigaste bebis. Tack vara flaskorna! Jag är helnöjd med situationen.

Hoppas alla andra flaskmammor också får sluta känna dåligt samvete snart. Det är så löjligt att man ska ha det överhuvudtaget, alla vill väl att deras barn ska må bra?

glockenbach

Äldre 20 Jul 20:40

#41

Hervor 1 skrev 2010-07-20 20:30:35 följande:

Skönt för ditt barn att växa upp i en så harmonisk familj som du beskriver! Att ni inte hade mått lika väl och varit lika kära och harmoniska utan möjligheten att ge ersättning kan väl en annan tycka är lite trist men vad bra att det funkar för er! Hos oss helammar jag vår yngsta och skulle aldrig drömma om att ge henne nappflaska, vare sig den innehöll bröstmjölk eller ersättning. Jag duschar dock ostört, tränar på egen hand, sover gott om nätterna, kärleken är stark mellan oss alla fyra, bråkar gör vi i princip aldrig och barnen är världens tryggaste och mysigaste. Amningen är väl inte hela orsaken till vår familjelycka men den är viktig för oss alla och jag skulle aldrig byta bort den. Att jag ammar hindrar liksom inte min man att ta hand om och sköta om vårt barn emellan amningarna och hon tillbringar helt klart mer tid med att inte amma än att göra det!

Det låter ju bra för er. Jag bara jämförde mig med mina ammande kompisar och kunde inte alls relatera till deras liv med nattvak, ojämställdhet, pappor som känner sig handfallna och utanför, amning i flera timmar på kvällarna, ingen tid till sig sjäva och så vidare. Tur att ni inte har det så hos er. Men om din yngsta hade vägrat amma (som min gjorde) antar jag att du hade kunnat tänka dig att ge henne flaska trots allt? Eller om du inte haft mjölk?

Jag argumenterar inte mot amning på något vis, men jag hoppas att flaskmammor ska sluta känna sig ledsna eftersom flaskmatning har en väldig massa fördelar och är ett superbra alternativ till amning.

glockenbach

Äldre 20 Jul 22:59

#45

Jag har minst tre vänner eller bekanta som ammade och ammade skrikande bebisar utan att få hjälp med att fatta att bebisen faktiskt inte blev mätt.

Jag är inte negativ till amning men jag tycker flaskmatning verkar mycket bättre på många vis. I alla fall för mig, min kille och mitt barn. (Nu menar jag alltså inte själva mjölken/ersättningen utan sättet att mata.) Jag fick itutat i mig att jag missade så mycket och att det var så synd om mig som inte ammade, men har insett att flaska är kanonbra och inget att vara ledsen över. Jag tycker inte man behöver amma till varje pris, man kan faktiskt pumpa eller överväga ersättning om det inte funkar.

Och jo - jättemånga flaskmammor känner sig ledsna och dåliga (på grund av alla som talar om att man är dum och dålig och egoistisk och slö och gud vet vad) och det är det jag tycker är så himla onödigt. Eftersom de är bra mammor som dessutom får en massa bonusgrejer med flaskmatningen som de kan vara glada över.

glockenbach

Äldre 20 Jul 23:33

#47

Det är inte argument utan de bonusar som jag fått av flaskmatning. Kan man amma och gillar det kan man väl gärna göra det.

Jag tror att barn mår bättre om det har föräldrar som mår bra. Jag mådde inte alls bra av att föröka amma en bebis som inte ville och inte hon heller. Jag kände mig skitkass hela tiden, hon tyckte jag var helt körd som inte matade henne som hon ville, jag tyckte hon var jobbig och hemsk som skrek och slogs, jag var ledsen över att hon inte ville ha mig, min kille var ledsen och frustrerad som inte kunde hjälpa till.
Det var underbart skönt att sluta försöka och ge henne ordentligt med mat istället och ha en mätt och mysig bebis och en glad familj och inget dåligt samvete. (Och jag tror det leder till en hel del dåliga saker att "offra sig" i längden.)

Kul att så många känner sig uppmuntrade eller har samma erfarenhet som jag!

Flaskmatning = det bästa jag gjort tror jag!

INNEHÅLL