Helene70 skrev 2010-08-21 08:54:46 följande:
133(!) par förstagångsföräldrar ger inte något tillräckligt underlag.
Om detta är den största studien som har gjorts i ämnet så är jag inte övertygad. Dessutom så bygger resultaten på svar från ett frågeformulär som föräldrarna har fyllt i.
Vad säger detta? Kanske hur 133 mammor och pappor upplevde nätterna de första månaderna i barnets liv.
Evidensbaserad forskning? Njaee....
Tills en stor empirisk forskning har presenterats i ämnet så kommer min övertygelse fortsätta att vara att mammor till flaskmatande barn sover bättre och längre åt gången än mammor som ammar sina barn. Dessutom är det en myt att mamman alltid sover när hon liggammar. Vissa slocknar med en gång medans andra är vakna tills bebisen har ätit färdigt. Tar det då några timmar för bebisen att äta klart så kan man ju gissa vad som händer med mammans sömn.
Det är sällan man får höra saker som "jag är helt slut för att lillen vill ligga och snutta på flaskan hela natten".
Man behöver inte vara Einstein för att förstå att om mamman och pappan tar varannan natt eller matar varannan gång på natten så får mamman betydligt mer avlastning än om hon måste mata varje gång.
Jag tror också att de flesta kvinnor är tillräckligt kapabla att räkna ut vad som är bäst för dom och deras familj. Vissa vill mata varje gång medans vissa vill lämna över all matning till pappan på nätterna.
Jag har periodvis liggammat på natten och periodvis gett ersättning och jag kan helt ärligt säga att jag personligen sover som bäst när mannen min tar nattpassen medans jag får sova vidare

Helen, jag håller med om att det inte är något särksikt stor forskningsunderlag. Jag tycker dock det är mycket intressant information om prolaktinnivåernas inverkan på sömnen hos mamman. Jag skulle ändå vilja nyansera bilden lite till

.
I vår familj har vi både ammat och flaskmatat på nätterna.
Jag tycker det låter väldigt rimligt att prolaktin påverkar kvinnans sömn positivt. Hur mycket kanske är individuellt. Vidare tillkommer andra faktorer som tex sömnstörningar. När jag nattammade min äldsta var jag inte ett dugg avslappnad på nätterna och vaknade helt och hållet av amningen. Lillan skulle dessutom bäras tillbaka till sin säng hela tiden flera gånger per natt - tokstollar som vi var

. Vi blev vidare sömnstörda båda eftersom maken hämtade och lade tillbaka henne varje gång. Vi blev trötta. Så började vi med välling istället när hon var tio månader. Opålästa fattade vi inte att vi skulle gett ersättning. Maken tog alla nätter i ett och ett halvt år innan vi vande henne av med det. Han blev trött och sömnstörd. Hon fortsatte sen att vakna ytterligare ett år på natten - utan flaska. Han blev så sömnstörd att han hade svårt att somna om. Han bara väntade på nästa uppvak. Det händer säkert många ammande mammor, kanske särskilt första gångsmammor - flaska eller amning, Man är ju så ovan vid att få en bruten sömn.
Andra barnet lärde mig att sovamma och jag trotsade min skräck för psd. 15 mån ammade jag och sov helt ok. Sen började lillen vakna på riktigt mellan amningarna och jag började bli trött. Vi började med välling. Ungen skrek och höll oss vakna. Hade nattskräck. Vi var vakna båda även om maken "tog nättern":
Lilltjejen och jag sover som en stock och prolaktinet flödar. Någon flaskavlastning kan jag inte föreställa mig

.
Jag tror därför att mycket, när det gäller en fungerande nattamning, beror på ens personliga förutsättingar för störningar under nattsömnen (jag har tex tränat upp toleransnivån för att inte veta vad som väntar under natten - det är mycket lättare för mig att somna om nu än med första barnet då jag inte visst när jag skulle bli väckt igen), förväntningar (hela nätter

), erfarenheter (flera barn tex), mående (ex förlossningsdepressioner, migrän, andra sjukdomar), behov av rörelsefrihet (amningen har ju bundit mig till hemmet mycket under kvällar och nätter, vilket kan leda till känslor av stress och uppbundenhet).
Jag kan ju också konstatera att varken maken eller jag har sovit gott när vi haft nattstrulande barn oavsett vem som svarat för maten. Vi vaknar båda av barnen, berörs av deras skrik, känner stress av att den andra inte får sova. Maken deltog i min nattamning och jag har vaknat mången gång av mikrons brum till barnets gnällande eller tom skrikande.