• Ess

    Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

    Jag har aldrig sprungit och handlat till mannens barn, men jag gör till mina egna. Oftast är det mammorna som tar hand om klädinköpen, så har biomamman nåt att invända så får hon köpa bättre kläder själv eller lämna klara instruktioner till pappan var och vad han ska köpa.

  • Ess
    Anonym (??) skrev 2010-07-19 23:02:44 följande:
    Okej, då förstår jag bättre hur du menar.

    Men en sak förstår jag inte.. Hur orkar man bo med barn man inte älskar eller tycker om? Det  måste vara fruktansvärt påfrestande..? Inte minst för barnen, men även för bonusföräldern. Jag undrar hur man orkar ett helt liv? Eller räknar man med att kontakten bryts när barnen flyttar hemifrån? Frågan är ställd till alla bonusföräldrar..
    Det blir betydligt lättare när umgänget avslutas och dom kommer och hälsar på ibland. För min del var det en stor skillnad.
  • Ess
    FIame skrev 2010-07-20 00:26:14 följande:
    Pappan kanske inte ville skilja sig, män vill mer sällan skilja sig (75% av separationer initieras av kvinnor).
    Har han inte gjort det aktiva valet så har han ju all rätt att ställa extra krav på situationen eftersom det inte var hans val. Hade TS gjort skillnad på mitt tidigare barn och gemensamma hade jag troligen visat henne dörren.
    Gör detta honom ansvarsbefriad?
    Om min man vill skiljas så behöver jag inte ta hand om mina barn?
  • Ess
    FIame skrev 2010-07-20 03:28:43 följande:
    Klart hon ska.
    Är du verkligen så inkompetent att du inte klarar av att ta ansvar för ditt barn?
  • Ess
    Anonym skrev 2010-07-20 08:31:13 följande:
    Har set det där på nära hål . Styvmodern förstörde totalt relationen mellan pappan och hans tidigare barn bara för att hon behandlade styvbarnen och biobarnen olika.
    Ts tycker du är en Jäkligt egoistisk människa! synd att det inte finns körkort på att skaffa barn för sådan som du borde inte få ha några.

    Stakars stakars stakars barn!
    Då kunde pappan gjort något aktivt för sina barn och inte bara förväntat sig att andra ska.
  • Ess
    Anonym (stilla undran...) skrev 2010-07-20 21:41:16 följande:
    Nähe, kan dom Jag som i min enfald trodde att det bara var min man som kunde packa gympapåsar Drömmer
    Men du, vet du - det finns bonus/styvmammor som fixar både att packa gynmpapåsar, köpa kläder o natta även barn som inte är deras biologiska barn

    På nåt sätt käns det som om du väljer att lägga diskussionen på en rätt låg nivå när du kommer med påståenden om att även pappor kan - det är ju knappast pga av att pappan inte kan som jag är med i mina bonusbarns vardag med allt vad det innebär och vem har hävdat att hyan inte skulle kunna? Sen är det är väl inte riktigt det diskussionen handlar om utan snarare din inställning till din sambos barn...... 
    Pappan har satt barnen till världen, pappan har valt att ha dem varannan vecka, det är pappans ansvar och ingen annans att ta hand om barnen. Behöver han hjälp så kan han be om det, annars förutsätter jag i alla fall att han ror det i land.
    Jag valde också bort att ta ansvar för min mans barn, tror att det är mycket tack vare det som vi fortfarande pratar med varann.
  • Ess
    Vanilj L skrev 2010-07-20 22:40:51 följande:
    Ja för det hade ju sett konstigt ut om du nu bara hade lagat mat till dig och"ditt" barn. Och det hade ju sett lika konstigt ut ifall du bara diskade/tvättade din och  "din dotters" tvätt och disk. Så egentligen är det ju inte så konstigt att du gör dessa moment.
    Det beror på hur man har delat upp det. När jag var ensam med hans barn så fixade jag mat när jag var hungrig och dom fixade när dom var hungriga. Iofs fixade innebar att värma en frysmiddag.
  • Ess
    mirre67 skrev 2010-07-20 22:55:22 följande:
    Bara en nyfiken fråga..varför åt ni inte tillsammans?? Hur gamla är barnen??  Låter ju verkligen som en jättekul tillvaro..om de hade kommit till dig och sagt att de var hungriga, hade du lagat ihop något till dem då eller bara skitit i det?
    ca 16 o 17 år. Var dom då.
    Nä faktiskt så hade jag inte ställt mig vid spisen och lagat nåt, dom var fullt införstådda med att dom själva fick plocka fram sin mat och värma den. Vi hade inte riktigt samma dygnsrytm, dom åt frukost senare än jag åt middag.
    Hade dom behövt hjälp så fanns jag ju där.
  • Ess
    Anonym (stilla undran...) skrev 2010-07-20 23:06:33 följande:
    Jag har valt att vara delaktig i mina bonusbarns liv och min man o jag har inga som helst problrem med at konversera med varandra, tvärtom vår kärlek o relatiion blir bara djupare o djupare för varje dag som går...
    Varför skulle mitt engagemang i hans barn innebära att vi slutade prata med varandra   
    Lite oklart uttryckt, jag menar att hans barn och jag troligtvis inte pratat med varann nu mera om jag gått in och tagit en mer engagerad roll.
  • Ess
    Anonym (stilla undran...) skrev 2010-07-20 23:15:47 följande:
    Jag förmodar att hans barn var lite äldre när ni träffades, eller
    Min mans barn var 2 och 4år gamla... en ålder då man inte gärna kan be barnen laga mat själva, packa dagisväskor, gå själva till dagis osv osv.....

    Jag är rätt övertygad om att mitt ansvar som bonusförälder sett helt annorlunda ut om hans barn varit i tonåren när vi träffades
    Stämmer bra det, tonåringar.
  • Ess
    Anonym (mini) skrev 2010-07-21 18:43:28 följande:
    Enligt lagen har han en försörjningsplikt för din dotter sen tidigare som innebär att båda dina barn har rätt till samma levnadsstandard i er familj.
    Det är inte jag som "menar" det - det är lagen som säger det.
    Det som menas med lagen är inte att, köper jag en märkeströja till mitt barn så måste jag göra det till hans också. Utan det gäller att hans barn ska inte bo ute i garaget i ett sunkigt rum och få äta resterna efter måltiden. Saknar min man pengar så ska inte jag och mina barn sitta och vräka i oss och hans barn titta på, utan där reglerar lagen att då får jag stå för att hans barn får samma kost som oss andra.
Svar på tråden Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...