Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...
Jag har varit bonusmamma till en liten tjej som då var ca 2 år. Vi hade en jättefin relation, där jag nattade, badade och gjorde i ordning välling på natten om hon vaknade. För pappan dög det aldrig, och mamman satt i fängelse större delen under tiden jag levde med pappan och flickan. Jag lade ner så mycket tid på flickan, gick arbetslös ett tag och då fick hon självklart slippa dagis. Vi hade henne på heltid. Oavsett vad så verkade jag inte duga av pappan, jag minns att jag en gång köpte en klänning till henne och då sa han "ojoj har DU handlat till henne" med aningen ironi i rösten. Jag hade en praktikplats med väldigt låg ersättning, han hade bra lön. Jag ska inte prata för mycket om hur han var som människa i och med att vår relation tog slut efter att vi bott ihop bara ca 7 månader, och det slutade ganska illa :( MEN, länge saknade jag hans dotter. Som jag hunnit knyta an till, som hunnit knyta an till mig. Vad fick jag av detta? Lärdommen att aldrig träffa någon med barn, man har ingen rätt över huvud taget, då det tar slut.
Och fastän jag gjorde allting, hämtning och lämning på dagis så gott som varje dag, var hemma med henne m.m m.m. Så fick jag ju veta att jag levde ifall jag tex öppnade brev som var till henne (från vårdcentralen om provsvar exempelivs).
Nu har jag två egna barn. Lättare att vara biomamma än bonus...