Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

TS efter att ha läst din trådstart så känns det som att du är rätt fixerad vi märkeskläder och att ditt barn ska vara snyggt klädd eftersom du både nämner att din dotter får mycje komplimanger om sina kläder och att det glädjer dig, pappan går bara in på HM och rafsar ihop kläder till sina döttrar....

... om ni nu är en familj så kan jag inte låta bli att undra varför det är så viktigt att din dotter är fint klädd men att pappans döttrar kan gå klädda "hur som helst"
Jag kan inte låta bli att lite elakt tänka att det är just en del av poängen i det hela, du vill att det ska vara skillnad på barnen för handen på hjärtat  hur svårt/jobbigt är det att handla kläder till alla tre barn samtidigt och varför inte göra det tillsammans hela familjen
Visst har bioföräldrarna det yttersta ansvaret för sina barn men att som bonusmamma ställa sig på sidan av och konstatera att "det är inte mitt problem" är för mig en gåta  i vår familj är alla familjemedlemmar - att två av barnen råkar ha en annan biomamma degraderar inte deras plats i vår familje på något sätt, när dom bor här är dom precis lika mycke mitt ansvar som deras biopappa något annat vore helt otänbart i både mina, pappans o biomammans ögon.
För mig skulle det kännas skitskumt att vår gemensamma dotter gick runt med lite dyrare kläder medans hennes syskon fick nöja sig med att pappa rafsade ihop första bästa på HM.

Jag kan inte ha någon åsikt om biomamman eftersom jag ine hört hennes verison av det hela, att köpa TS version av hur biomamman är känns aningen naivt  

Jag har fortfarande lite svårt att förstå resonemanget mitt, ditt & vårt när man är en familj,
Det skulle kännas konstigt för mig att bara handla till vår dotter och strunta i min mans 2 barn, lika konstigt skulle det kännas att aldrig natta dom eller att vara en självklar del av deras vardag när dom är här. Hans två barn är en lika stor del av vår familj som vår gemensamma dotter är, dom valde aldrig att bli "skilsmässobarn" eller att få en "bonusmamma" så det känns viktigt för mig att dom verkligen känner att dom är precis lika välkomna och har en lika självklar här i vår familj som vår gemensamma dotter har.

Ja vi människor är olika helt enkelt jag lever efter devisen att jag behandlar alla både små o stora som jag själv vill bli behandlad en ganska enkel levnadsregel.....

I vår familj hjälps vi åt att natta barnen, ibland nattar jag hans barn ibland nattar jag vårt gemensamma, ibland är det jag som lämtar/hämtar på förskolan helt beroende på hur vi arbetar - vi strävar efter att barnen ska tillbringa så lite tid som mäjligt på förskolan om det sen innebär att jag får starta dagen en halvtimme tidigare så so what liksom
Och, jo jag hade lyft på ögonbrynen om PAPPAN i familjen inte skulle vara delaktig i nattningarna, för mig handlar det inte om att det är mamma som ska natta utan att man är en familj

Bra att barnen är nöjda o att pappan är det men med risk för att bli tjatig för mig är det en gåta hur man kan dra gränsen och tänka "mitt" o "ditt" när man är en familj men som sagt alla är vi olika och bara man själv är beredd på att bli behandlad på samma sätt eller att ens eget barn blev bendlat likadant  så fine....

Jag har aldrig fått höra att jag försöker ta förälderns plats, tvärtom är det många däribland även barnens biomamma o bio morföräldrar som uttrycker sin lycka över att makens två barn är så självklara delar av vår familj och att jag vill vara delaktig i deras liv med allt vad det innebär från att packa gympapåsar, natta, borsta tänder, trösta, leka eller vad det nu kan vara de veckorna dom bor här hos oss.

Jag varken kan aldrig eller vill  ta biomammans plats i flickornas liv men jag vill gärna vara just  en bonus för dom, en bonus som både ger och får oändligt mycke kärlek

Nähe, kan dom Jag som i min enfald trodde att det bara var min man som kunde packa gympapåsar
Men du, vet du - det finns bonus/styvmammor som fixar både att packa gynmpapåsar, köpa kläder o natta även barn som inte är deras biologiska barn

På nåt sätt käns det som om du väljer att lägga diskussionen på en rätt låg nivå när du kommer med påståenden om att även pappor kan - det är ju knappast pga av att pappan inte kan som jag är med i mina bonusbarns vardag med allt vad det innebär och vem har hävdat att hyan inte skulle kunna? Sen är det är väl inte riktigt det diskussionen handlar om utan snarare din inställning till din sambos barn...... 

Jag har valt att vara delaktig i mina bonusbarns liv och min man o jag har inga som helst problrem med at konversera med varandra, tvärtom vår kärlek o relatiion blir bara djupare o djupare för varje dag som går...
Varför skulle mitt engagemang i hans barn innebära att vi slutade prata med varandra   

Jag förmodar att hans barn var lite äldre när ni träffades, eller
Min mans barn var 2 och 4år gamla... en ålder då man inte gärna kan be barnen laga mat själva, packa dagisväskor, gå själva till dagis osv osv.....

Jag är rätt övertygad om att mitt ansvar som bonusförälder sett helt annorlunda ut om hans barn varit i tonåren när vi träffades

Vi har valt att dela på ansvaret eftersom vi är en familj, det känns naturligt för os att agera som en "enhet" att inte skilja på mitt, ditt & vårt
Ja, hade min man levt ensam med sina barn så hade han haft hela ansvaret själv och klarat det med bravur, varför skulle han inte göra det
Tror du att man förvandlas till fullständigt inkompetent förälder bara för att man väljer att dela ansvaret

Måste du be ditt barns far att ta hand om ert gemensamma barn, eller måste han be dig att ta hand om henne  Man får den uppfattningen eftersom du tycks utgå från att man inte kan dela ansvaret om barnen utan att idiotförklara den ena föräldern
Jag har aldrig behövt att be min man att ta hand om vare sig vårt gemensamma barn eller hans två barn, han tar sitt ansvar utan att jag behöver påminna honom om det

Våra tre barn älskar att gå i affärer, speciellt när vi ska handla kläder till dom. Kanske beror det på att vi gör det som en familjegrej tillsammans, att alla åker tillsammans och att vi inte skiljer på mitt, ditt & vårt utan är en familj
Och, jodå - vi har stenkoll på barnen eller rättare sagt vi behöver ine ha stenkoll eftersom dom inte har ngr som helst problem med at uppföra sig ute bland folk, kanske det ochså beror på att dom är en del av en familj som tycker om att göra saker tillsammans vare sig det är bio barn eller bonusbarn

Jag har roat mig med att läsa alla dina inlägg och kunde inte låta bli att småle vid ett par tillfällen, speciellt det här...... du är själv rätt snabb att döma. I de inlägg där jag har skrivit hur jag är delaktig i mina bonusbarns vardag har du direkt påpekat att även pappor kan göra dessa saker med andra ord har du varit väldigt snabb att dra slutsatsen att bara för at en bonusmamma väljer att vara delaktig i sina bonusbarn så står pappan brevid som ett hjälplöst mähä

Så visst är det skrämmande hur snabba folk är att döma här på FL

TS verkar ha lite svart-vitt seende. Eftersom jag är delaktig i mina bonusbarns vardag genom att packa gympapåsar, lämna på dagis, natta osv så vände hon det till att "även pappor kan göra detta...."
Mmmm... som om det var det som var frågan, själklart kan även mina bonusars pappa ta hand om barnen utan min hjälp men för oss känns det naturligare att vara en familj och inte tänka mitt, ditt & vårt...
Jag nattar inte mina bonusar för att deras pappa inte kan utan för att jag vill och eftersom hela familjen mår bra av det så är det en utmärkt lösning för oss

Jag tycker det säger rätt mycke när man som TS upprepade gånger skriver skriver mitt barn och hans ungar.....