Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

Njä. Jag har inga helsyskon, men växte upp med tre halvsyskon och två styvsyskon. Jag är feminist och för 50/50. Jag hade ingen mamma att åka till, och mina styvsyskon var aldrig hos sin pappa. Min pappa blev mina styvsyskons pappa, var på deras föräldramöten, hämtade, lämnade, lagade mat, nattade, handlade kläder och allt som ingår i en familj. Min styvmamma var mer reserverad, men det var aldrig att hennes barn fick veckopeng men inte jag, och såna saker. Min styvmormor och styvmorfar gav oss alltid lika mycket i julklappar/födelsedagspresenter och min farmor och farfar gav mina styvsyskon lika mycket. För mina brorsor (jag använder bara styv här för att peka på de egentliga släktbanden, men ingen av oss använder det IRL) är min pappa den som kallats pappa, och min farmor och farfar deras farmor och farfar. Mormor och morfar för mig är egentligen deras mormor och morfar (som förövrigt räknar mitt barn som deras barnbarnsbarn, och ger henne julklappar och födelsedagspresenter).

Oavsett vem som kommer in i en redan etablerad familj, om det är en styvpappa eller en styvmamma så tycker jag att man skall ta ansvar för att behandla alla barn lika. Som min pappa gjorde.

Hur ser jag på män, kvinnor och jämställdhet tror du? 

Nä, det jag vänder mig mot är inte specifikt kläderna, även om jag tycker dte är onödigt och orättvist.

"Självklart tycker jag att det är skillnad på barnen. Ett av dom är ju mitt. Dom andra är hennes syskon på pappas sida."

"Kan berätta om fler saker jag inte gör åt dem; jag packar inte deras gympapåsar, jag gör inte matsäck, jag borstar inte deras tänder, jag kör dom oftast inte till och från kompisar eller hobbys."

" Och det här med dagis, varför ska jag åka hemifrån en timma innan jag börjar arbetet för att lämna HANS barn, när han kan lämna dem på vägen till sitt jobb, fast då åka hemifrån halv 7 istället för att jag åker kvart över 7? Ska jag och min dotter behöva tillbringa en timma i bilen för inget då eller?"

Min pappa, mina bröders styvfar gjorde allt detta för mina bröder. De var 2 och 4 när min pappa kom in deras liv, och det har aldrig varit någon skillnad. Jag, som min pappas biologiska barn, vill heller inte att det skulle varit någon skillnad. Mina bröder är vuxna nu, men pappa är fortfarande deras pappa, skjutsar, hjälper vid flyttar och allt möjligt.

Efter mina erfarenheter så ser jag det som underligt med skilda dagistider (jag och mina bröder gick inte på samma dagis heller). Innan FL så hade jag aldrig kunskapen att vissa har familjer i familjer, att det är olika villkor för olika barn i familjer beroende på vems DNA de har, för min pappa var pappa till alla barn i vår familj, oavsett om det var biogiska barn eller inte och gjorde och gör fortfarande saker föräldrar gör för sina barn.

Gör han fel? Borde han inte skjutsat mina bröder till tandläkaren? Gått på deras föräldramöten?

Jag vet inte, jag kanske är skev. Men jag ser framför mig scenarion som att styvbarn får vara på fritids udner sommaren, medans biobarn får vara hemma och andra saker som för mig känns fel.  

Jag hade gjort det. Saker blir inte mer rätt, eller mindre fel pga kön.

Det var ett svar på att "ingen hade brytt sig om jag hade varit styvpappa", "ingen hade lyft på ögonbrynen om jag varit man" etc. Och jo, det är fel att förvänta sig vissa saker från någon för att de tillhör ett visst kön.

Jag har en biomamma i livet, de har en biopappa i livet, men ingen av dem har varit närvarande. Men för mig ändrar det inte särskilt mycket. Enligt ovanstående tänkande skulle pappa lämnat över allt ansvar på deras biomamma och låtit dem vara på dagis/nattis när hon arbetade, inte gått på föräldramöten, lämnat tandläkarbeslk, klädinköp och dylikt till biomamman.  Jag gör inte skillnad på det bara för att det handlar om växelvist boende.

Helt enkelt för att det du gör (laga mat, hitta på något, ge dem tid med deras pappa etc) är saker jag inte anser vara särskilt speciellt. Jag överröser inte heller pappor med applåder om de byter blöja, går ut med barnvagnen eller lagar mat.  

Jag anser det vara helt normalt att man lagar mat, borstar tänder, nattar, hämtar/lämnar dagis/fritids/skola, skjutsar till kompisar/hobbies, packar matlåda, packar gympapåse, handlar kläder, går till tandläkaren, går till föräldramöten, hittar på saker, reser och allt möjligt med alla barnen som ingår i hushållet.

Det handlar ju inte om att du är oförmögen, det handlar om att du inte vill. Ja, deras pappa kan säker borsta deras tänder och packa en gympapåse, men det kan du också. I min väldigt brokiga familj så har vi behandlats lika, oavsett blodsband, och det jag vänder mig emot är att du (och andra) inte verkar fatta att det är ni som är de vuxna förebilderna i ert hem. Det är ni som har ansvar för barnen i er familj den veckan de bor hos er, oavsett om de har en biomamma någonannanstans.

De som försöker sätta någon slags könsstämpel på det hela kan dra. jag hade svarat exakt samma sak till en styvpappa som behandlat barnen olika. Min pappa, mina bröder styvpappa har varit i mina bröders liv i över tjugo år. De är vuxna och deras biopappa lever, men var inte närvarande. Han behandlade (och behandlar) dem som sina egna barn och gjorde allt det där du inte vill göra.

Om min dotter någonsin skulle få en styvmamma så hoppas jag att hon skulle behandla min dotter som sin egen. Det handlar inet om att inkräkta på den andra bioförälderns territorium, det handlar om att vara en en vuxen och en förälder i en familj. Oavsett vad biomamman har för regler, så har väl du och din man gemensamma regler i ert hushåll, eller har ni uppdelade regler, med några regler för hans barn/ditt barns systrar och några regler för ert gemensamma barn?

Till uppvuxna barn där pappan/mamman skaffar en ny partner är det annorlunda, då de inte har några barn hemma att ansvara för.