Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

Jag har aldrig fått höra att jag försöker ta förälderns plats, tvärtom är det många däribland även barnens biomamma o bio morföräldrar som uttrycker sin lycka över att makens två barn är så självklara delar av vår familj och att jag vill vara delaktig i deras liv med allt vad det innebär från att packa gympapåsar, natta, borsta tänder, trösta, leka eller vad det nu kan vara de veckorna dom bor här hos oss.

Jag varken kan aldrig eller vill  ta biomammans plats i flickornas liv men jag vill gärna vara just  en bonus för dom, en bonus som både ger och får oändligt mycke kärlek

De konstiga e ju att ts inte gör sin del i familjen.
Resonemanget e så omoget.
Vill inte natta *hans*barn.
vill inte köpa kläder till *hans*barn.
Vill inte köra *hans*barn till dagis.
Osv....
Kan man inte behandla alla barn som ens eget,ska man ju inte springa efter en karl som har barn.
I en familj hjälps man åt med allt å hjälper alla.Nippetippefasonerna passar inte i en fungerande familj

Vad har jga uteslutit barnen ifrån?

Mina pengar går till mig och min dotter. Vi har delad ekonomi. jag gillar att klä upp min dotter.Inte alla ungar i sverige.

men de veckor ni har hans barn hoss er så tar han ansvaret för alla 3 barn?

Jag kommer osökt att tänka på en viss Ragnar som förvisso var psykiskt störd men orättvisor kan även skapa obehag för DITT barn i förlängningen.

Känner dom andra barnen orättvist behandlade så hjälper inga logiska förklaringar i världen

"Människor glömmer vad du gjort och vad du sagt men de kommer alltid i håg hur du fick dem att känna sig"

Det är ju inte BARNEN han inte kommer orka med om han inte pallar, det är DIG han inte kommer orka,

Jag har varit ensamstående vv-förälder och det var inget problem att orka med barnet,- för de veckor man hade barnet så prioriterade man ju BARA det. Man orkade ta 100% av fölräldraansvaret och fixa varenda liten grej själv, men när barnet ått coh lagt sig var man helt slut. Man orkade, därför att man upplät hela sin ork till just att ta hand om barnet.

Du förväntar dig att din sambo ska leva som en ensamstående med hela ansvaret själv, men också samtidigt ha tid och ork att lägga på sin relation till dig. Det är DÄR skon klämmer,d et är DET som inte kommer hålla.

Att man avlastar varandra inom relationen är  det som gör att man har tid och ork för varandra. Det är ett sammarbete, ett givande och tagande. Inte ett tagande och tagande, som du verkar tro. Men du kommer att förstå vad jag talar om, om några år - när DU är ensamstående.