Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

Jag och min sambo har tillsammans en dotter på 3 år. Sedan tidigare har han två döttrar på5 och 7 år, som bor hos oss varanna vecka. Helt okej tjejer, jag accepterar dom och tycker det är självklart att dom bor här varannan vecka och att VI tar hand om dom. Men! Jag är INTE deras mamma och har inget intresse av att sitta och natta och hålla på, vilket jag gjort mycket klart för sambon sedan dag ett. Likaså har jag också sagt att jag inte tänker ge mig ut och köpa kläder o dyl till barnen, det får deras föräldrar sköta.

Nu till saken. Jag är tycker det är jätteskoj att köpa märkeskläder till min dotter, och är mycket noga med hur hon är klädd, att det alltid matchar osv. Hon får alltid mycket komplimanger av folk för sina fina kläder, vilket naturligtvis känns kul för mig, eftersom jag lägger mycket pengar på hennes garderob. Min sambo köper kläder till de övriga två barnen, men han är inte intresserad alls och går helt sonika till H&M och köper ett gäng kläder, typ vilka som. Nu har barnens farmor snackat ihop sig med barnens mamma, och tycker att pappan gör för stor skillnad på barnen. Bara det att det är vår dotters MAMMA som köper och betalar kläderna! Vill jag köpa NOva Star och Molo till mitt barn för mina pengar så gör jag det, men jag har noll lust att lägga pengar (och tiden det tar att välja ut kläderna) till hans barn. Vi har noga uppdelat så att han tar det allra största ansvaret för sina döttrar när dom är här, och det tycker jga inte är konstigt, det är ju hans barn, han får själv lämna dom på förskola och skola. Jag har ingen lust att åka runt till 3 ställen för jobbet, så hans barn börjar sina dagar tidigt. (7) medans vår dotter kommer till dagis strax före 8. Så himla stor skillnad är det inte, skulle jag lämna alla ngar skulle vi behöva åka 7.15 hemifrån.

Tillbaka till kläderna, jag fattar inte hur man kan göra en så stor grej av det som biomamman gjort. Tycker hon att hennes barn har fula kläder - Köp nya själv då. Till saken hör att hon inte har något jobb, men det kan ju inte jag hjälpa? Det är inte heller mitt fel att barnens pappa struntar i kläder, det får ju dom lösa själva.

Jag tycker att styvbarn är de biologiska föräldrarnas ansvar i första hans, och att barnen alltid kommer först.

Hur kan det vara så svårt att ta in att familjen mår bra nu? Farmor och biomamman har klagat. Det är allt.

Blir det för tungt att inse att familjer kan må bra utan att kvinnan i den gör minst hälften av allt oavsett vem som bär ansvaret för uppgiften, eller att även kvinnor kan avsäga sig rollen av omvårdande bullmamma?

Varken ts eller hennes sambo vill ändra på sin arbetsfördelning. Barnen mår bra, och tillbringar tid med båda sina föräldrar, som tar hand om dem. Varför är det enligt er en miserabel familj?

OMÄNSKLIGT!!!?? Det var väl lite att ta i va? Bra att det funkar i er familj. Hur vet du att hans barn känner sig särbehandlade, känner du dom?

Jag utgår från det som står i ts. Om du gör en utredning kan du ju posta den här sedan.

Så du anser att alla barn är ihopklumpade till just BARN? det finns inga skillnader, inga olika personligheter och situationer, utan alla barn är samma samma samma, och reagerar precis som du har sett. Härlig människosyn..

Så ni bor bara tillsammans för att få hjälp med barnen? ja, varför inte, ett sådant förhållande kan man ju också ha, och om det passar er så är det väl fine.

Min sambo tar hand om sina barn, eftersom han är deras pappa så är det hans ansvar. Jag har inga barn, så jag tar ansvar för min del av hemarbetet. Han lagar barnens mat eftersom de inte tycker om sådan mat som jag lagar. Ibland äter jag samma mat som de gör, ibland lagar jag mat som jag vill ha som de får smaka om de vill.

Jag deltar inte i barnens vardagsrutiner förutom enstaka gånger då de frågar eller ber mig om något.

Jag betalar inte för barnen. Vi delar på mat, och när barnen är hos oss betalar deras pappa mer eftersom de är där.

Varför är han en toffel som tar hand om sina barn sjäälv, som han satt till världen?

wildaandersson...Håller helt med dig!

Har också världens bästa föräldrar och svärföräldrar, vänner och syskon-som firar alla barnen för de barn de är och inte vems barn de är.

Är det lika fel om han lagar sin egen mat när barnen inte är där? Eller om han gör sin del av hushållsarbetet när barnen är hos sin mamma?

Borde jag åka hem till barnens mamma och städa där också, eller tycker du att det bara är mitt ansvar om den man måste göra sitt eget arbete?

Jag håller inte med om att det är särbehandling att inte leka förälder till barn som inte är ens egna. De är inte ts barn, och det finns ingen anledning att låtsas att de är det.

Leka förälder?Vart får du allt ifrån?
Men du är en vuxen kvinna!Och bör agera därefter!
Min bonusdotter har en mamma, en toppenmamma!Jag är inte hennes mamma-jag är hennes bonusmamma.Den kvinna som finns där när inte mamma är tillgänglig/i närheten.Den kvinnan, som efter hennes mor, vägleder henne.

Det några få av er har berättat om, hur ni tar avstånd ifrån era mäns barn-det är skamligt av en vuxen männsika, enligt min åsikt.Och en riktigt man skulle inte acceptera det.Älska och vårda ALLT som berör eran man istället, och var inte så själviska.Det är som sagt barn vi pratar om,

Usch.

jag lever inte med barnen heller. de hälsar på hos sin pappa, som jag bor ed. vi gillar inte samma sorts mat, så vi äter inte alltid samma sak även om vi äter tillsammans.

att "man" brukar laga en middag betyder ju inte att någon måste göra det om de inte vill. eller tycker du att det blir bättre om vi tvingar barnen att äta sådan mat de inte gillar?

är du verkligen så inskränkt att du ifrågasätter att vi inte alltid lagar en middag som alla måste äta även om de inte gillar den?

nej, jag städar inte hos grannen, eftersom det inte är mitt jobb. att ta hand om andras barn är inte heller mitt jobb.