Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

Hon skrev att han handlade åt deras gemensamma barn och verkade tycka det vara OK

Men inse, det är kvinnas lott här i världen att ta hand om barn, helst prioritera andras barn framför sina egna. Allvarligt, jag hade aldrig valt en man som förväntade att jag skulle bli mammastandin. En man som tar sitt föräldraransvar efter en seperation och inte förväntar sig att någon kvinna kommer och tar och curlar honom, de, n mannen vet jag också skulle bli en bra pappa åt eventuella gemensamma barn oavsett om förhållandet fortgår eller ej,
Min sambo är sådan och därmed så visste jag, när jag blev gravid, att detta var en pappa som skulle alltid vara pappa, oavsett vad som skulle hända mellan oss i framtiden.

Så en bra pappa borstar tänderna på sina egna barn, tar dom till/från dagis, packar gympakläder etc. En dålig pappa skyfflar över sådant till sina nya kvinna.

Nu är vårt gemensamma så stort och jag kommer hålla kvar min sambo med näbbar och klor, men om det skulle spricka, så den sista kvinnan som jag skulle vilja se i min sons liv är en kvinna som kallar sig stvymamma eller bonusmamma, som försöker skapa en mammaroll gentemot vårt gemensamma och frånta pappan sin föräldraroll.
Samtidigt vet jag att vårt gemensamma barn inte skulle acceptera detta, på samma sätt som min sambos äldre barn hade slagit backut med råge om jag hade försökt att ta på mig en föräldraroll.
Jag har aldrig handlat kläder åt sambons tidigare barn, min sambo har däremot handlat kläder åt samtliga sina barn.

Nja, hade min nuvarande sambo förväntat sig att jag skulle gå in som en extraförälder när han hade barnen, då hade vi aldrig blivit sambo.
Jag anser inte att man behöver leva som en kärnfamilj, jag levde som "utan barn" tills jag själv fick barn. Jag har aldrig varit intressad av ta hand om barn överhuvudtaget, att jag skulle plötsligt börja natta och sådant var för mig helt främmande.
Jag hävdar en sak, det finns endast ett fåtal ska i dessa fall. Man skall respektera varandra, som ny skall man acceptera och respektera barn/föräldrarförhållandet och till slut, man skall hitta en relation som passar de berörda. I vårt fall var varken sambon eller hans barn intresserade av att ha ytterligare en förälder, det räckte fullt med de två som fanns, jag var inte intresserad av att axla en föräldraroll. Inga problem.

Sedan vet jag kvinnor som älskar att ta hand om barn, ju yngre desto bättre, jag tillhör inte dessa, det finns män som är oerhört barnkära som skulle kunna ta all världens barn i sin famn, min sambo tillhör inte dom. (hade han tillhört dom, så hade jag inte fallit för honom, jag hade nog lagt benen på ryggen och flytt, så sorry killar, den sämsta raggningsrepliken för mig är "jag älskar barn" )

Men vi som inte vill vara styvförälder, vi som klart markerat att något föräldraransvar har vi inte, vi har vuxenansvar, men där stannar det.
Så ja, jag var barnvakt om tog hand om sambons barn, på samma sätt som min syster är barnvakt åt vårt barn eller om min sambos barn tog hand om sitt syskon.

Min sambo ville inte ha en styvmamma till sina barn, så han valde en kvinna som inte ville vara styvförälder. Jag vet många förhållanden som är som vårt, och vet du, dessa förhållanden är hållbara och jag har upplevt att barnen har en bättre relation med sin förälders partner än i de fall där nya partnern tagit en föräldraroll.

En väninna, hon har väldigt mycket kontakt med sitt ex barn, hon har aldrig tagit ett föräldraransvar (kärleken dog ut, vilket båda två är lika ledsna för), hennes ex har jättefin kontakt med hennes barn. De har aldrig kallat sig för styvföräldrar och aldrig tagit ett föräldraransvar.

Min sambos barn hade sparkat backut ifall jag hade tagit ett föräldraransvar, men deras åsikter räknas kanske inte heller, för de följer inte heller mallen.

Det finns en partner för alla märker jag, personligen skulle jag fått en spark i baken av både min sambo och hans barn ifall jag försökte anta en föräldraroll.

Om jag, mot förmodan, skulle träffa en ny man, så en sak är säkert, det enda jag hade krävt av honom är att han skulle acceptera att jag hade ett barn, något annat finns inte i min värld, hade han börjat försöka ta någon föräldraroll hade nog både jag och sonen gett honom en spark därbak (väl påhejade av pappan)

Om det kommer något hat, så är det farmor och exet som ser till att det kommer fram. Ärligt sagt, så tror jag att de enda som har problem med detta är svärmodern och exet samt diverse skribenter på FL. Inte barnen själva.

Eftersom det är saker som jag tycker är trist att göra med mitt eget barn, så tillhör jag inte dom som älskar att natta barn, packa gympakläder etc. Precis som det finns män som är duktiga på sådant, finns det kvinnor som helst skulle slippa detta med sina egna barn.
Jag tyckte det var så trist att natta mitt eget barn, så han fick somna i soffan istället, det var bättre för alla tyckte jag.

Glömde, självklart hade sambons barn också fått somna i soffan ifall de velat...

Men du tror tydligen att kvinnor som väljer att leva ihop med en man med barn innan är gjorda av pengar. Så när mitt barn hade sina perioder då han växte som ogräs, och jag var tvungen att köpa nya kläder till honom, då skulle jag även köpa kläder till min sambons barn, trots ett högt underhåll till mamman.
Inte ens när jag bodde hemma, med två helssyskon fick vi kläder bara för att syskonen fick det, inte heller pengar eller tänka dig, inte ens glassarna delades ut rättvist (ur din synvinkel).

Det enda barnen lär sig av din filosofi är att lära sig att inte unna någon annan något annat, skall de ha, skall jag ha.
Min sambos barn, vars föräldrar försörjde dom, har aldrig tänkt i sådana tankar att om småsyskonet får något skall dom ha något.
Allvarligt, det är föräldrarna som har detta ansvar som du vill lägga på föräldrarnas partners, det är föräldrarna som skall tillgodose sina barns behov.

Förresten, min sambos ex har en ny karl, som har en dotter som är bortskämd som bara den. Min sambos barn har aldrig, då menar jag aldrig, varit avundsjuka på denna flicka. Mamman och pappan har fått skämma bort denna "drottning" hur mycket de vill. Den enda som har yttrat sig i detta fall är exet som ansåg att min sambo skulle betala ännu mer i underhåll för att hon skulle kunna betala märkeskläder åt sambons barn (hon hade då högre inkomst än sambon). Men sambons barn är och var inte ett dugg intresserad av vare sig märkeskläder eller flådiga laptop, utan har en mer vettig inställning till hur saker skall vara.

Jag tror nog också att barnen inte bryr sig ett smack, utan mamman och svärmor letar efter allt för att förstöra relationen mellan TS och hennes sambo och även tar med sig barnen in i konflikten. Det är där de stora bovarna finns, dessa förbaskade vuxna som planterar in avundsjuka och annat i barnens huvud.

Jag och andra vuxna försöker få bort avundsjuka (mer missunnsamhet, för avundsjuka kan sporra en) från våra barns huvud istället.

Inte alls onormalt, att natta barn har inget med folkvett att göra.
för övrigt så behandlar man alla olika i ett hushåll, pga alla är olika individer och att man har olika relationer till dom.

Fast om dessa barn älskar att gå i affärer, så är det helt OK. Mitt barn älskade att gå i affärer med mig tills han var 6 år, sedan var det pest, men gör det endast om han skall ha kläder.
När jag växte upp så tog mamma med sig endast ett barn i taget, att ta med oss alla tre hade inte gått.

Det jag tycker är så tragiskt det är att många här anser att deras liv är norm alla andras är fel.
Jag kommer alltid att hävda att så länge barnen har två närvarande föräldrar som älskar dom, så räcker det med att den nya vuxna respekterar barnen och tar, om det behövs, ett vuxenansvar. Det andra är överkurs.
Innan alla hugger och talar om hur elaka deras styvmamma/pappa var, så anser jag att man inte skall vara elak, och jag tror faktiskt inte att TS eller någon annan här är elak mot sin sambos/mans barn. Man har helt enkelt olika relationer

Själv så skulle jag inte alls ha några problem med detta. Inte mitt barn heller.

Och jag är väl medveten om att mitt underbara gulliga barn är just mitt underbara gulliga barn och kan inte kräva att någon annan skall ha dessa känslor för mitt barn.
om jag skulle bli singel, så skulle jag aldrig söka efter någon extrapappa åt mitt barn, på samma sätt som min sambo inte ville ha någon extramamma åt sina barn.

Det finns ingen sådan lag, jag har läst igenom föräldrarbalken och det står om man är gifta och har gemensamma barn och föräldrarna inte kan sörja för sina barn, då kan man få försörjningsansvar även över styvbarn, men det är endast då, inte annars.

De enda gångerna partners ekonomi finns med är vid beräkning av bostadsbidrag samt avgiften till barnomsorg.

Men om en begagnad partner anser att det är OK, även den begagnade partnern vill ha så, då är det väl inte fel. Problemet i TS fall var väl inte att hon och hennes sambo var oense utan det var folk utifrån som ansåg att det var fel, och då två personer som inte verkar ha några skrupler för att sabotera förhållandet.

Är inte sen att instämma, vilken lyx för dessa barn, ha två föräldrar och dessutom vuxna omkring dom som tycler om barnen för att de är de individer de är, inte för att de är någons avkomma.
Dessutom är det starka kvinnor som blir bra förebilder.