• Anonym

    Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

    Amen vafan!!!!!!!
    Jag blir så förbannad på alla moral kärringar som tycker att det är styvmorsans ansvar!
    Vilka rättigheter har styvföräldrar när det gäller bonusbarn?
    Inte ett skit!
    Det enda man ska göra är att betala ta om hand och se glad ut.
    Gör man inte som man blir tillsagd eller vad bonusmamma/pappa tycker är rätt är man en hemsk människa som inte bryr sig om barnen.
    Bonusbarn har faktiskt 2 FÖRÄLDRAR som har det huvudskaliga ansvaret för SINA barn. Det kan inte lämpas över på någon annan.
    Jag har själv 2 barn tillsammmans med min man och ett bonusbarn.
    Men ingen handlar eller tar hand om mina yngsta barn. Nä för det barnen har faktiskt 2 föräldrar.
    Men det har bonusbarnet också även om dom inte bor ihop.

  • Anonym

    Har set det där på nära hål . Styvmodern förstörde totalt relationen mellan pappan och hans tidigare barn bara för att hon behandlade styvbarnen och biobarnen olika.
    Ts tycker du är en Jäkligt egoistisk människa! synd att det inte finns körkort på att skaffa barn för sådan som du borde inte få ha några.

    Stakars stakars stakars barn!

  • Anonym

    Mina bio och bonusbarn har mycket bra andra föräldrar, som tar så mycket ansvar för sina barn som man kan önska. Trots det är barnen, när de är hos oss, våra barn -- mina och makens. Det innebär att barnen kan vända sig till vem av oss de vill och få hjälp, stöd, hämtning eller vad det nu kan vara. Vi har ingen uppdelning av barnen i en sorts bio- och bonusmodell, utan barnen kan välja fritt på oss vuxna och vi svarar upp mot deras behov. 

    När vi först träffades lade vi mycket vikt vid att få fungerande relationer med och till varandras barn. Vi har ett gott och bärande förhållande till alla våra barn. Att de känner att de kan vända sig till bonusföräldern lika väl som de kan vända sig till sin bioförälder är ett bevis på att vi har lyckats. Därför är det också mycket enkelt för oss att leva tillsammans. 

    Vi gör inte lika i alla situationer. Vi handlar inte exakt samma saker till dem. De har olika intressen, olika stilar och i perioder olika stora behov. Däremot spelar det ingen roll vem av oss som gör vad och med vem. Jag handlar med mina bonusbarn, min make med mina barn och lika ofta tvärtom. Jag reser ihop med något av mina och något av hans om det är så att vi vill göra något som andra inte har lust med. Ofta (väldigt ofta) gör vi saker tillsammans -- hela vår stora familj. Då är barnen noga med att visa varandra hänsyn och se till att alla har roligt. 

    Jag har svårt att förstå argument som att barn redan har föräldrar och att det på något sätt skulle utgöra en värdegrund eller rent av ursäkt för att distansera sig från att leva som en familj. När mina bonusbarn är här har de sin pappa och mig. Samma för mina barn.  

    Jag skulle verkligen inte vilja ha det på något annat sätt. Herre gud, när barnen var små var det ju en alldeles fantastisk känsla och möjlighet till närhet när de ibland vill nattas av mig. Och min man skulle definitivt inte ha missat ett tillfälle att skapa starka och trygga band mellan sig och mina barn genom att hålla på någon fjantig regel att jag som förälder måste vara den som nattade (körde, hämtade, handlade, hjälpte till med läxor, pratade om problem, skojade, skrattade etc). 

  • Anonym

    har bara läst ts men..

    .. kan inte du hjälpa din man att handla lite kläder till de stora tjejerna. Alltså han betalar men om du nu är så duktig på att få till snygga outfits så hjälp dem?  

  • Anonym

    Jag tycker det känns som om folk krånglar till saker alldeles för mkt ibland.
    Om TS och biopappan är nöjda med situationen (och även barnen) ja då är ju allt som det ska.

    Om inte kanske TS, pappa och alla tre barnen kan åka ut ihop någon helg, ha det som en mysig utflykt att handla kläder tillsammans, då visar ju TS pappan var man kan hitta lite finare saker osv. För han kanske faktiskt inte vet. Dessutom kan det ju va mysigt för de tre barnen att hitta på något ihop som en familj och inte alltid så tydligt se den där gränsen på att de "bara" är halvsyskon.

    Barnen ska bli stora en dag. Att ha syskon är något som oftast är till stor glädje för en men om hela uppväxten har bestått av att göra skillnad på vem som är vem så kommer nog inte vänskapen vara så stark sen när de är stora och behöver varann.

    Nu verkar ju TS ändå rätt vettig om man jämnför med andra trådar där styvbarn inte får vara med på bröllopsbilder, resor osv. För barnen hatas ju inte eller så, det är ju bara så att hon anser att det är bioföräldrarnas ansvar att ta hand om barnen och det får man väl hålla med om att det till största del är. Och det betyder ju också att om hennes barn någon gång får en styvmamma så ska hennes barn behandlas likadant som hennes styvbarn nu görs där hemma och då är det ju lugnt.

    Jag väntar barn i vinter och är singel. Träffar jag någon som skulle göra skillnad på mitt barn eller inte kunna älska mitt barn för att det inte är hans, ja då är han inte mkt att hänga i granen. Sen är det självklart _mina_ pengar som ska läggas på barnet men min styvpappa har minsann kört mig till ställen ibland, passar min hund när det behövs osv. Han har känt mig sen jag var fyra år, det hade vart jättekonstigt om han inte tyckte om mig när det har vart han som har fått hoppa in som pappa hela mitt liv. Mamma tycker väldigt mkt om sina styvbarn likaså och gör ingen skillnad på oss fem även fast två stycken inte är hennes blodsmässigt.

    Tycker man inte om sina styvbarn så kanske man har funnit fel man. Barnen får man ju faktiskt på köpet.

  • Anonym
    Anonym skrev 2010-07-20 09:32:48 följande:
    Mina bio och bonusbarn har mycket bra andra föräldrar, som tar så mycket ansvar för sina barn som man kan önska. Trots det är barnen, när de är hos oss, våra barn -- mina och makens. Det innebär att barnen kan vända sig till vem av oss de vill och få hjälp, stöd, hämtning eller vad det nu kan vara. Vi har ingen uppdelning av barnen i en sorts bio- och bonusmodell, utan barnen kan välja fritt på oss vuxna och vi svarar upp mot deras behov. 

    När vi först träffades lade vi mycket vikt vid att få fungerande relationer med och till varandras barn. Vi har ett gott och bärande förhållande till alla våra barn. Att de känner att de kan vända sig till bonusföräldern lika väl som de kan vända sig till sin bioförälder är ett bevis på att vi har lyckats. Därför är det också mycket enkelt för oss att leva tillsammans. 

    Vi gör inte lika i alla situationer. Vi handlar inte exakt samma saker till dem. De har olika intressen, olika stilar och i perioder olika stora behov. Däremot spelar det ingen roll vem av oss som gör vad och med vem. Jag handlar med mina bonusbarn, min make med mina barn och lika ofta tvärtom. Jag reser ihop med något av mina och något av hans om det är så att vi vill göra något som andra inte har lust med. Ofta (väldigt ofta) gör vi saker tillsammans -- hela vår stora familj. Då är barnen noga med att visa varandra hänsyn och se till att alla har roligt. 

    Jag har svårt att förstå argument som att barn redan har föräldrar och att det på något sätt skulle utgöra en värdegrund eller rent av ursäkt för att distansera sig från att leva som en familj. När mina bonusbarn är här har de sin pappa och mig. Samma för mina barn.  

    Jag skulle verkligen inte vilja ha det på något annat sätt. Herre gud, när barnen var små var det ju en alldeles fantastisk känsla och möjlighet till närhet när de ibland vill nattas av mig. Och min man skulle definitivt inte ha missat ett tillfälle att skapa starka och trygga band mellan sig och mina barn genom att hålla på någon fjantig regel att jag som förälder måste vara den som nattade (körde, hämtade, handlade, hjälpte till med läxor, pratade om problem, skojade, skrattade etc). 
    Kanske bör förtydliga vad jag menar med att vi gör olika (eller skillnad för den som vill tolka så). Ett exempel är att vi köpte en moped till ett av mina bonusbarn. Maken och jag ansåg att det barnet hade behov av en sådan. Alla barn fick inte mopeder, alla hade inte behov (eller åldern inne) och alla fick heller inte en sak av samma ekonomiska värde bara för att ett barn fick en sådan sak. Däremot kommer mopeden att ärvas av den som står näst på tur. 

    För oss är det viktigt att det blir rättvist i slutänden, så att säga. 

    Så jag skulle säga att det är inte HM-kläderna som är problemet, det är inställningen. För mig hade det varit ett stort problem om jag hade känt att jag inte vill lägga pengar på någon eller några som ingår i vår familj. För mig hade det varit ett stort problem om min make hade känt så. Inställningen är väl vad TS och hennes man bör ta itu med och fråga sig vad det beror på och varför de tycker att det är viktigt att behålla den typen av låsta och kontraproduktiva positioner inom hemmets väggar. 
  • Anonym

    men snälla...mitt barn och hans barn....

  • Anonym

    Håller med dig TS. Köp det du vill till ert gemensamma barn. Vill hans ex ha lika fina kläder till sina kids får hon köpa dom själv!

  • Anonym
    trolltotten skrev 2010-07-20 10:26:25 följande:
    Betyder det då att du inte accepterar hans? Tror inte det va.. När annars ska dina få egentid om bonusarna alltid ska med?
    Det är inget fel i att ha egentid med biobarnen, anser jag. Det har jag också ibland. Precis som jag ibland har egentid med mina bonusbarn. Samma sak med maken. Han gör ibland saker ensam med något eller båda av mina barn, och ibland med sina barn. Ibland har någon av oss egentid med något av våra biobarn tillsammans med något av våra bonusbarn. 

    Vill folk inte ha det trevligt och bra med dem de lever ihop med? Är det inte viktigare och lättare att leva tillsammans med barn som man har ett nära förhållande till än det är att leva med dem man hela tiden har något sorts avstånd till?

    För mig låter det underligt att välja det förra. 
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-07-20 10:25:05 följande:
    Håller med dig TS. Köp det du vill till ert gemensamma barn. Vill hans ex ha lika fina kläder till sina kids får hon köpa dom själv!
    Sant.... min bonus biomamma köper gärna kläder till sin yngsta dotter, medans min sambos barn får gå i begagnat och för stort/litet skitigt osv. Så jag tycker TS gör rätt för til loch med bioföräldrar kan ju göra skillnad i vad som ges till barnen.
Svar på tråden Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...