Gravid med nr 3

hej!

Jag är i lite liknande situation. Väntar 3:an i v 8 , är 34 år och hade egentligen kanske tänkt att jag ville jobba nu. Har nyligen fått ett riktigt drömjobb som jag kämpat ett tag för att få. Samtidigt så ville vi ha ett tredje barn och man blir ju inte direkt yngre för varje år. Dessutom så ville vi att barnen skulle vara någorlunda jämnåriga. (Vår äldsta är 6 och yngsta 3år) Jag har varit hemma mest med de två första barnen, men min man är sugen på att vara hemma med detta barn. Får väl se om det är praktiskt möjligt också.  

Lite olika känslor präglar denna graviditet hittills. Jag är jätteglad för att förhoppningsvis få ännu ett härligt barn, samtidigt som jag våndas lite för min egen situation, hur jag nu kan tillåta mig att vara så självisk...

Hej

Låter som om vi har det lite lika... Idag har jag mest gått runt och känt mig ogravid, men det är säkert för att det är semester och man kan vila och äta när man vill. Ska till BM imorgon, blir spännande.

Hoppas allt går bra för dig. Jobbet löser sig alltid!!

Väntar också 3an. Är 30år och har 2 pojkar på 17mån och 4år. Blev gravid på 2a försöket denna gång. Med 2an första försöket och med första på 5e

Ja det är kul att gå till bm, blir på nått sett mer verkligt då. Att man verkligen väntar barn igen. Det är ju fantastiskt. När jag ser på de barn som vi redan har blir jag så förundrad, att de verkligen kommer i från oss, att de är sprungna ur vår kärlek.

Den här graviditeten känns ännu inte som ett barn som skall komma, utan mest bara att jag är TRÖTT. Mannen har jobbat hela dagen och jag har inte orkat ta för mig något, går från soffan till hängmattan, till sängen. Barnen vill hitta på grejer och jag orkar ingenting och får lite dåligt samvete för det. Tur att man har semester i a f.

Barnen, kanske särskilt den lilla är överlycklig över att hon skall bli storasyster. Det känns bra att de är så positiva, men de är lite för små för att förstå att jag är så trött och att jag därför inte riktigt orkar leka/ göra grejer med dem. Nästa vecka har min man äntligen semester, men jag skall jobba två dagar. Sen hoppas jag att det blir två veckor semester tillsammans.

  Jag vill minnas att den här enorma tröttheten tog slut i v 12 de andra gångerna. Hoppas att det blir så den här gången också. Känner ni också av den?

När har ni Bf? Hur gammal är syskonen?

Har bf7feb

Hej! Jag är 33 år och väntar trean, är dock bara i v 5 nu.
Vi var också nöjda med 2 barn men.....

Tjingeling. Är 33 år och väntar mitt tredje. Har en son på 7 år sedan ett tidigare förhållande och en son på 13 månader med min nuvarande sambo. Nu väntar vi då vårt andra gemensamma barn den 2 november i år.
Kom som en total chock då det inte ALLS var planerat. Men nu är det som det är och nu är jag i V 26 och känner mig jätteglad över det som väntar.

I början var jag väldigt orolig. Förstod inte hur jag skulle grejja ett barn nr 3. Sen har jag lite av en karriär jag med och väntades verkligen tillbaka till jobbet igen i höst. han blev väl inte superlycklig min chef att jag var gravid igen då jag verkligen behövs. Men... det är inte mycket att göra. Det blir aldrig som man tänkt sig.
Och vad som än händer är ändå familjen mycket mycket viktigare än vad mitt jobb någonsin kommer bli

Jag är 36 & väntar min 5......Det var INTE planerat. Har PCO så är näst intill steril förklarad men så PANG fastnade det en liten :)   Jag jätte glad men min sambo vill inte ha fler...vad gör man???
Hoppas påatt han ger med sej ,vill verkligen inte göra abort :((
Enligt FL så är jag i v.5

Hej alla.
Har varit hos BM för inskrivning idag. Kissade på stickan, och jo, jag är verkligen gravid. Tog lite prover, massa vita blodkroppar och troligtvis GBS denna gång som de två första. Känns lite drygt. Är också tröltt som en björn som ryckts ur idé i perioder om dagarna, och inte släpper det när man har konstanta urinvägsinfektioner.

Våra barn vet inget än, har bara sagt det till mina föräldrar och ett kompispar. Vill vänta lite. Ska göra ultrljud och blodprov för att kolla att allt är OK. Med två fina friska barn så vill vi att det tredje också ska vara det. Kanske egoistiskt och förmätet, men så känns det.
Är i v 9 nu, förrsten BF 28/2 ungefär.

Det där med att berätta är lite kluvet. På samma gång som man vill berätta varför man är glad och och förklara varför man är jättetrött så kan det kännas skönt att det får landa hos en själv först.
Vi berättade för barnen för c:a två veckor sedan, de blev överlyckliga och dottern berättade genast för sin dagmamma och för av sina kompisars mamma, hmm.. (Det är inte lätt med hemligheter när man är tre år.)  I övrigt vet våra familjer och mina två närmaste kompisar. Men jag väntar med att berätta på jobbet till efter semestern.  Vi har beräknad förlossning 3/3.

I går hade jag en mycket bra dag, var pigg och glad och kände att jag kunde göra grejer med barnen. På  kvällen tog jag en lång ridtur på min häst. Hoppas att jag kan fortsätta rida ett bra tag till. I alla fall skritta..

Hoppas att ni mår bra och får tillfälle att vila så mycket som ni känner att ni behöver.