När "kände" ni om det var en pojke eller flicka?

Jag visste från början att det var en tjej och blev inte ett dugg förvånad när bm bekräftade det på UL

Någon gång i 8:e månaden hade jag en dröm där vi fick en liten tjej (namnet & ögon- och hårfärg fick jag också veta ), fram tills dess hade jag trott att det kanske var en pojke. Men just den drömmen kändes så verklig och sedan dess visste jag!

Är nu gravid med barn nr 2 och väntar ivrigt på en liknande dröm...

Av någon anledning så trodde jag att det var en pojk i min magen med en gång när jag testat positivt. Det blev en pojk. Nu denna gången kände jag mig lika övertygad om att det bor en liten flicka i min mage oxå denna känsala med en gång jag testat positivt.
Varför vet jag inte utan det har bara varit en känsla båda gångerna, få se om det stämmer denna gången med.

Visste oxå från början att det var en kille som flyttat in...
BM bekräftade det för ett par veckor sen.

Visste oxå från början att det var en kille som flyttat in...
BM bekräftade det för ett par veckor sen.

Känslan fanns där från första stund. Jag var 500% säker på att 1:an var en tjej, ALLA sa pojke men det var lixom inget snack om saken...Alva heter hon idag
Jag har aldrig velat ha en pojke, trodde inte jag skulle passa som pojkmamma och fick nästan paaaaniiiik en dag när jag insåg att jag var gravid och att det var en pojke...
När testerna äntligen sa + och jag fick det bekräftat med CB så visste jag...
jag fick sakta vänja mig vid tanken på en son...det var jobbigt...
Vid andra tillväxt UL pratade jag så mkt om han så BM frågade om jag visste könet "njae, jo det vet jag men jag har inte fått det bekräftat via UL eller så"
Vill du få det då sa hon och jag sa typ "det spelar ju ingen roll för det är en pojk"
och jajjamensan hon zoomade in pung etc...

Jag är helt övertygad om att alla kvinnor kan känna det där på sig, men man påverkas för mkt av önskan, hopp och omgivningen för att lyssna ordentligt...
Vet inte vad det var som fick mig så säker men känslan fanns där och trots att jag inte ville ha en pojk och borde önskat bort det och inbillat mig att det var en tjej så visste jag..det var en pojk...Walter heter han föresten, 4 år om några dagar, världens underbaraste kille! Fattar inte varför jag inte ville han pojkar förrut nu är det det enda jag hoppas på inför nästa bäsebus

Förra graviditeten var jag 100% säker på att det var en liten kille från första början. Och jag hade rätt. Men den här gången har jag redan ändrat mig en gång. Trodde först pojke, nu är jag nog mer inne på att det är en tjej. (har fått så mycket finnar, å visst är det väl så att flickorna stjäl mammas skönhet...)

the bumblebee
där gör du ett misstag, du lyssnar på vad omgivningen talar om för dig (att tjejer tar mammas utseende), strunta i det, jag har inte stämt på en enda sån där hur magen ser ut, rand på magen, mat/godissug osv...^
Det är bara trams ändå, lyssna på dig själv och känn efter!

Jag var helt säker nästan från början att det skulle vara en pojke, det kändes så självklart bara...Blev inte alls överaskad när jag fick det bekräftat på UL.

från början alla 3 ggr, så ni må tro att jag var chockad när Hulda hade snopp