Seriöst. Autism för att 4 månaders inte jollrar mycket?

Vår son på 8 månader jollrar inte jättemycket. Han har liksom inte så mycket att babbla om jämt.
Klart att det skiljer även på talet när det kommer till barn. Sonen håller på att få fyra framtänder på en gång nu, en månad sen hade han inga tänder alls men så small det till med 2, och nu då kommer de fort med 4 till.
Han är visserligen 2 månader för tidigt född men man märker verkligen vilken skillnad det är, han ska vara sen men har kommit ikapp jämnåriga på en hel del plan, andra inte. Så man vet ju inte om det beror på att han skulle varit "senare" med det eller om det beror på att han är född för tidigt..
Han kan inte krypa riktigt än och sitta med stöd, det går sådär. Men vi ger honom tid.

*babbel*

Oroa dig inte, alla barn gör allt i sin egen takt. Njut av de framsteg din bebis gör istället i sin egen takt =)

Tror verkligen inte att du behöver oroa dig. Det låter helt notmalt i mina öron.

Vi anar att sonen har en liten "släng" av autism eller liknande men då vi resonerar som så att det kan "växa bort" med rätt stöd så har vi velat avvakta tills någon annan säger att de tycker att en utredning behövs. Han ska börja på dagis nu i september så vi får se vad de säger...

Han ville helst ligga själv och bara titta på saker större delen av sitt första levnadsår, pratade i princip ingentign förutom "dadadada" och enstaka ord som mamma, pappa, korv o.s.v. Så han kunde ju, bara det att han har varit väldigt tillbakadragen redan från början när han föddes.
Han började inte skratta föränn han var närmre året och inför folk skrattade han inte föränn han var 2 någonting.

Pratet har kommit först nu det senaste året och han fyller 4  i oktober.

Troligtvis så påverkade hans lite drastiska 2 månader tidiga födsel någonting i honom för han är avvikande i småsaker (som är typiska för autistism och aspberger) men i det stora hela är han normalbegåvad om än väldigt mån om sitt privata utrymme och han pratar verkligen inte i onödan

Vi har, ärligt talat inte sagt något om det till BVC...Men de vet att han är väldigt tillbakadragen just när det kommer till pratet. De saker vi sett är sånt man behöver vara mer uppi honom för att se.

Men för att svara mer på frågorna. Jo, han har alltid, tills senaste året, föredragit att vara själv och kroppskontakt har han alltid velat undvika (förutom tröts när han varit ledsen eller att sitta i knä korta stunder då).
Böcker var han helt ointresserad av tills han fyllde 3, men det är bara bilderna han är intresserad av än då länge.
Inte en chans att han fixar att rita någon huvudfoting tills 4-års kontrollen! Oftast blir det bara vaga streck och "hack" med kritorna på pappret.
Sjunger jag blir han arg och säger åt mig att sluta (oftast skrikern han NEJ med gäll röst och håller för munnen på mig.

Sen har han små tvångssyndrom som håller i sig. Att bli kladdig på händerna är känsligt, att ha papper han torkat sig på kvar på bordet under måltiden går INTE utan det ska i soporna direkt. Han är väldigt ordningsam när det kommer till vissa rutiner (men detta är ju något som är rätt vanligt ibland barn i 3-5 års åldern dock men vi upplever det som lite mer än normalt). Sova i samma säng går ibland, men bara om han slipper ligga för nära för länge. Helst så ligger han i sin egna säng.

Jag skulle kunna göra listan lång på sånt som liksom är "typiskt autism" med honom.

Språkutvecklingen, bristen på "fantasilekar" och bristen på intresse av närhet är ju dock 3 tydliga drag han har. Tittar man på vilka kriterier barnen ska fylla innan 3 års ålder så fyller han de allra flesta, men sedan han fyllde 3 har han dock kommit ikapp bra.

Men vi får se vad de säger på dagis.

Ja vi trodde ju att vi gjorde fel först när han bara skrek och skrek. Jag gick i 3 dagar och vyssjade, sjöng, bar, vaggade, badade honom o.s.v. när han inte kom till ro. Väl inne på tredje dagen så var jag helt slut och la ner honom i hans säng och bara gick därifrån och andades, några sekunder senare blev det tyst och så låg han och sov.

Han blev arg när vi liksom störde honom i hans lek (som innebar att ligga på golvet och bara titta på leksakerna snarare än att leka med dem) så han har alltid ogillat allt som barn "i normala fall" älskar (sång, lek, uppmärksamhet, kramar, prat).

Det gick ibland bra att sova tillsammans, under förutsättningen att man inte hade så mycket kontakt med varandra. Så det har alltid funnits där.

Inget att oroa sig över, jag lovar