Seriöst. Autism för att 4 månaders inte jollrar mycket?
Undrar samma som ovanstående...vem har sagt att det skulle handla om autism?
Inlägg från: Pormoicheia
|
-
-
Tror verkligen inte att du behöver oroa dig. Det låter helt notmalt i mina öron.
-
Vi anar att sonen har en liten "släng" av autism eller liknande men då vi resonerar som så att det kan "växa bort" med rätt stöd så har vi velat avvakta tills någon annan säger att de tycker att en utredning behövs. Han ska börja på dagis nu i september så vi får se vad de säger...
Han ville helst ligga själv och bara titta på saker större delen av sitt första levnadsår, pratade i princip ingentign förutom "dadadada" och enstaka ord som mamma, pappa, korv o.s.v. Så han kunde ju, bara det att han har varit väldigt tillbakadragen redan från början när han föddes.
Han började inte skratta föränn han var närmre året och inför folk skrattade han inte föränn han var 2 någonting.
Pratet har kommit först nu det senaste året och han fyller 4 i oktober.
Troligtvis så påverkade hans lite drastiska 2 månader tidiga födsel någonting i honom för han är avvikande i småsaker (som är typiska för autistism och aspberger) men i det stora hela är han normalbegåvad om än väldigt mån om sitt privata utrymme och han pratar verkligen inte i onödan
-
Vi har, ärligt talat inte sagt något om det till BVC...Men de vet att han är väldigt tillbakadragen just när det kommer till pratet. De saker vi sett är sånt man behöver vara mer uppi honom för att se.Anonym (Seriöst) skrev 2010-07-19 23:55:36 följande:Är det bara ni som föräldrar som anar det eller är det BVC också?
Föredrog han att ligga själv istället för att vara med er? Vi får nämligen inte en lugn stund för vår lilla vill hela tiden vara med, helst bli hållen 24/7. Och att somna ensam är omöjligt, då måste mamma och pappa finnas där för att sjunga och gosa till sömns.
Hon absolut ääälskar att bli pratad till och formar munnen och ler och sparkar med ben och armar av glädje, och vänder huvudet ibland som om hon vore blyger :) Jättemysigt. Och hon har skrattat vid något tillfälle då vi kittlat henne men skrattet har inte kommit igång helt än och jollrandet är som beskrivet tidigare.
Igår pratade hon tillbaka en stund när en vän till oss pratade med henne.. vännen pratade vanligt och hon svarade med lite olika ljud... i kanske 10 minuter så det var roligt att se!
Men har försökt få henne att härma och prata hela dagen idag utan att lyckas, hon bara ler och ler och ler och kisar med ögonen av glädje... men vääägrar jollra tillbaka... men vänder jag mig om och hon leker vidare med sin leksak så kan hon säga "oooooo" helt plötsligt och skrika till av glädje, för att leka vidare i 30 min och sen "oooo" igen och så stopp igen i kanske timmar och sen "ooo" någon gång till.
Men älskar att gnälla, det gör hon, och då får man höra massa ljud men gnällljud, som innan hon ska gråta... då vill hon att man ska plocka upp henne och pussas. Hon älskar sin spegelbild också och blir jätteglad när hon ser sig i spegeln..
Men för att svara mer på frågorna. Jo, han har alltid, tills senaste året, föredragit att vara själv och kroppskontakt har han alltid velat undvika (förutom tröts när han varit ledsen eller att sitta i knä korta stunder då).
Böcker var han helt ointresserad av tills han fyllde 3, men det är bara bilderna han är intresserad av än då länge.
Inte en chans att han fixar att rita någon huvudfoting tills 4-års kontrollen! Oftast blir det bara vaga streck och "hack" med kritorna på pappret.
Sjunger jag blir han arg och säger åt mig att sluta (oftast skrikern han NEJ med gäll röst och håller för munnen på mig.
Sen har han små tvångssyndrom som håller i sig. Att bli kladdig på händerna är känsligt, att ha papper han torkat sig på kvar på bordet under måltiden går INTE utan det ska i soporna direkt. Han är väldigt ordningsam när det kommer till vissa rutiner (men detta är ju något som är rätt vanligt ibland barn i 3-5 års åldern dock men vi upplever det som lite mer än normalt). Sova i samma säng går ibland, men bara om han slipper ligga för nära för länge. Helst så ligger han i sin egna säng.
Jag skulle kunna göra listan lång på sånt som liksom är "typiskt autism" med honom.
Språkutvecklingen, bristen på "fantasilekar" och bristen på intresse av närhet är ju dock 3 tydliga drag han har. Tittar man på vilka kriterier barnen ska fylla innan 3 års ålder så fyller han de allra flesta, men sedan han fyllde 3 har han dock kommit ikapp bra.
Men vi får se vad de säger på dagis. -
Ja vi trodde ju att vi gjorde fel först när han bara skrek och skrek. Jag gick i 3 dagar och vyssjade, sjöng, bar, vaggade, badade honom o.s.v. när han inte kom till ro. Väl inne på tredje dagen så var jag helt slut och la ner honom i hans säng och bara gick därifrån och andades, några sekunder senare blev det tyst och så låg han och sov.Anonym (Seriöst) skrev 2010-07-20 00:44:41 följande:Tack så mycket för ditt utförliga och ärliga svar!
Märkte ni av dessa saker även vid 3-4-5 månaders ålder? Dvs att han inte tyckte om att ni sjöng för honom, höll honom, sov med honom osv.
Jag vet inte varför jag ältar detta...
Han blev arg när vi liksom störde honom i hans lek (som innebar att ligga på golvet och bara titta på leksakerna snarare än att leka med dem) så han har alltid ogillat allt som barn "i normala fall" älskar (sång, lek, uppmärksamhet, kramar, prat).
Det gick ibland bra att sova tillsammans, under förutsättningen att man inte hade så mycket kontakt med varandra. Så det har alltid funnits där. -
Inget att oroa sig över, jag lovarAnonym (Seriöst) skrev 2010-07-20 01:05:57 följande:De bitarna låter inte alls som vår lilla. Hon älskar allt som har med uppmärksamhet att göra och är nyfiken på nästan allt. Leker, biter, försöker göra små ljud osv. Blir glad av våra ansikten och röster, vänder sig efter oss och följer oss med blicken genom hela rummet osv.. och vill absolut inte ligga för sig själv längre än typ 10 min.
Det är bara det här med jollret/pratet...