Seriöst. Autism för att 4 månaders inte jollrar mycket?

Hamnade av en slump i denna tråd och kände att jag som före detta orolig mamma vill hjälpa andra i samma ?autism-sökande?. När min son var mellan 0-1,5 var jag övertygad att han hade autism, jag aktivt letade efter tecken och när någon stämde kände jag direkt en klump i magen och tänkte ?jag visste det!!?. Så var ju alls inte fallet och nu när han är 2,5 och en pratglad och social kille har jag släppt det helt. Allt började med att han log sent och jag googla och hitta autism, läste tråd efter tråd och ångrar idag hur mycket tid jag la på att googla. JAG VET att det är svårt att inte googla, men det kommer ändå inte ändra situationen så försök att låta bli. Så onödigt att oroa sig i onödan som i mitt fall. Allt kan ju vara tecken på autism min son log sent, hade inte jättemycket ögonkontakt, va inte så gosig, väldigt svårflörtad osv. Idag skrattar vi åt att han va en liten surgubbe. idag är han världens busigaste, mammigaste och pratgladaste kille, vände helt vid ca 2 år. 

Det jag vill ha sagt är oroa er inte och prata med BVC vid oro, inte Google!