Hur frisk måste man vara?

Tror inte det skulle vara några problem. Jag menar det finns ju dom som sitter i rullstol som får adoptera!!
Prova!
Lycka till!!!

Tack, hoppas på det!

Det kan vara så att en del länder kanske vill ha ett läkarutlåtande från en specialist, men det ska väl inte vara några problem för någon av er att få.

När det gäller astma så är det faktiskt en ganska allvarlig sjukdom i flera länder, så dom vill i så fall bara vara säkra på att det inte är så allvarligt att det kan förkorta ditt liv.

Nej, jag tror inte det ska vara några problem även om vissa länder kan neka er men långt ifrån alla. Hör med organisationerna, hade jag varit er hade jag valt en stor organisation te x AC (Adoptionscentrum) som har många olika länder, regler kan ändras och kraven på hälsan kan skärpas också. Då är det bra att ha flera länder att välja på.

Sannolikt är det inget problem att din man hör dåligt på ett öra. Om det ändå skulle leda till krångel så kan ni vända det till en fördel genom att ta emot ett barn med nedsatt hörsel. Jag känner till familjer där en helt döv förälder fått adoptera ett barn med gravt nedsatt hörsel. I ert fall skulle kanske ett barn som var dövt på ena örat få det extra bra med just er som föräldrar. För det barnet är det ju ett plus med en pappa som lättare förstår problemet och som dessutom antagligen har koll på vad sjukvården kan göra, vilka hjälpmedel som finns etc. Kanske är det på samma sätt med astma. Om det land ni ansöker i är tveksamma till en förälder med astma (vilket de antagligen inte kommer att vara om ni har specialistläkarintyg, men man vet ju aldrig) så kanske ni kan rikta in er på att adoptera ett barn med astma. Chansen att ett barn med både astma och nedsatt hörsel på ett öra ska behöva familj just när ni ansöker är väl inte så stor, men ni kan ju ange att ni är intresserade av ett barn med någon av de "åkommorna". Det blir ju ändå mer och mer vanligt att man tar emot barn med lättare sjukdomar eller handikapp och då är det bra för både barn och föräldrar om man riktar in sig på det man redan känner till.

Jag håller med rådet ovan om att ni bör vända er till en stor organisation. Jag är själv mamma till ett barn som kom via AC och kan varmt rekommendera dem. Vi var inte heller någon "idealfamilj", utan hade lite svårt att hitta ett land som kunde godkänna oss, men vi fick hela tiden ett enormt bra stöd från organisationen. Om ni vill helgardera er, eller om ni tänker på framtida syskon och därför redan nu vill ställa er i ytterligare en kö, så skulle jag välja BFA. De verkar vara hjälpsamma och har dessutom börjat arbeta i allt fler länder på sista tiden.

tack för era svar!
Vi står i kö hos AC och BFA!

Just nu känner vi oss mest intresserade av att adoptera från Sydafrika, jag vet inte exakt hur hårda de är, vad gäller våra sjukdomar.

Manchester: Tack också för tipset att adoptera ett barn med hörselnedsättning eller med astma. Det skulle ju kanske öka våra chanser att få adoptera, jag hade faktiskt inte tänkt den tanken innan.

Nu till en annan sak:
Vi gick med i två adoptionsorganisationer för att öka våra chanser och få flera alternativ, och för framtida syskon.
Men om vi exempelvis adopterar första barnet från sydafrika genom AC, då finns ju bara Kenya (vi vill ha ett syskon med samma hudfärg) som alternativ i BFA och det är inte nåt alternativ för oss eftersom vi inte kan vara borta så länge.  Så då får det väl bli AC igen sen isf.

Jag har oxå astma, lättare sådan. Eftersom jag inte tycker att det är ngt som påverkar eller förändrar mitt liv nämnvärt tog vi inte upp det i vår utredning. Jag har den endast jobbigt vid vissa specifika tillfällen och då har jag medicin om det behövs. Om du inte tycker att det är ngt problem så tycker jag inte att du behöver ta upp det.

Not ang att ni vill ha ett syskon med samma hudfärg: barn från ett afrikanskt land kan ha väldigt varierande utseende och även olika hudfärg. En del barn är väldigt mörka medan andra är mycket ljusare.

Jag håller med KimKatt. Just Sydafrika har en blandad befolkning. Ni kan få ett barn som mestadels har asiatiskt ursprung och jag vet att det har kommit minst ett "helvitt" barn till Sverige från Sydafrika. Tanken med att vilja ha barn från samma kontinent och med samma hudfärg är begriplig. Det kan kännas som en styrka för barnen att ha någon i familjen som har ett liknande utseende. I praktiken är det dock inget man kan garantera och kanske särskilt inte när det gäller just Sydafrika, där det bor många sinsemellan olika svarta folkslag och dessutom stora minoritetsgrupper med ursprung i Europa eller Asien. För att inte tala om alla de människor som är en blandning av två eller flera av dessa grupper.

När vi började tänka på syskon tog jag kontakt med Adoptionsrådgivarna just för att vi funderade på detta med barnens ursprung. Vår dotter kommer från Ukraina, men därifrån började det bli allt svårare att adoptera. Det ryktades att de skulle försvinna som adoptionsland för oss svenskar (vilket också hände så småningom). Vi ville därför inte försöka där. Innan vi fick vår dotter var vi inställda på att det skulle bli antingen Ukraina eller Etiopien, beroende på vart vi först fick möjlighet att skicka en ansökan. När nu Ukraina föll bort inför syskonansökan kändes det därför naturligt att vända tankarna till Etiopien igen. Vår dotter är vit och vi oroade oss därmed lite för hur ett barn från Etiopien skulle få det som - troligtvis - enda svarta medlem i vår familj. Enligt Adoptionsrådgivarna fanns det dock ingen dokumentation som tydde på att just det skulle bli ett problem. Det är bra för adopterade barn att ha syskon som också är adopterade. Det har man kunnat kontstatera med forskning. Däremot tycks det inte spela någon roll om syskonet kommer från en annan del av världen eller har en annan hudfärg.

Vi kände oss lugnade av Adoptionsrådgivarna och ställde in oss på Etiopien, men sedan anmälde lillebror sin ankomst via min mage, så vi fick avblåsa hela utredningen. Om det blir ett tredje barn så lär det dock bli Etiopien.

tack för era svar! Man kanske inte ska vara så fixerad vid att adoptera från samma land två gånger, de kan ju bli jätteolika ändå, men i de allra flesta fall har väl barnen från afrika, afrikanska drag som gör att de ser afrikanska ut, även om endel är ljusare och endel mörkare.

Fast vad menar du är afrikanska drag? En etiopier ser inte ut som en sydafrikan eller östafrikan. Jag tycker själv inte att folk från olika delar av Afrika är lika varandra lika lite som folk från olika länder i Europa är lika varandra. Självklart så finns det också folk i olika delar av Afrika som liknar varandra även om de kommer från olika delar men så är det ju även i Europa. Jag har tex fått höra att jag ser finsk, tysk och polsk ut men det betyder ju inte att alla svenskar liknar folk från dessa delar av Europa. Sedan, hur ser tex en polack ut? Jag har gått i skola med polacker några gånger en hade svart hår, en hade brunt och en blont. Han med svart hår och hon med blont hår hade bruna ögon medan han med brunt hade gröna. Han med svart hår hade relativt mörk hy och de två andra var blekare än jag. Vem av dem ser ut som en 'riktig' polack? Jag har faktiskt ingen aning.

det är klart afrikaner kan se väldigt olika ut liksom européer. 
Men jag tror att det kan vara en fördel för barnen att komma från samma land eller samma trakter, sen får de se hur olika ut som helst.
Adopterar man från samma land som bara har en adoptions-organisation så är ju risken att man får vänta länge på ett syskon, fast å andra sidan är ju inte Sydafrika-kön jättelång i nuläget. 

Greengal: BFA har på gång Burundi!

Min man har ca 10 % nedsatt hörsel på ena örat och ca 80 % nedsatt på andra. Jag var orolig för det i början samt för flygresan eftersom hans trumhinnor ofta spricker på flyget vilket hade gjort att han var ännu mer döv under adoptionsresan, i domstolen och på de 8 lokala läkarundersökningar som krävs i Ryssland. Men det gick bra och vi hämtade vår son i maj. I de svenska läkarintygen nämndes det men inte som något problem och alla läkare vi träffade i Ryssland reagerade inte heller eftersom de troligen inte märkte av något när de talade med honom. Dvs de visste om det pga svenska intyget, men fann det inte som något problem. Vet inte hur andra länder agerar dock.

Misseri: Tack för ditt inlägg, det lät ju positivt att det inte påverkade er möjlighet att få adoptera. Hoppas inte det kommer påverka vår möjlighet heller. Grattis till er son!

Följ mina trådar om en åsiktfånge som är själv döv sen barn och ni som föräldrar: får första gången döva bebisar, och har inga kunskaper om teckenspråk, och döva barn: hur och vad och varför?

Allt i förtvivlan: men det går att vara normalt dövande, som normalt hörande.
Åsikter av olika funderingar över som döv person i Sverige.

Tro mig.

Frågor?
Tveka inte minst aning om att ta kontakt med mig!

Inga barn, och 29 år. Döv. Teckenspråk.
 
Kämpar för dövhetens frihet, rättigheter, likheter, språk och rätt till att vara normalt dövande.
Bloggskribent
Debattör