Hur hade ni gjort i denna situatinen?? Råd tack!!

Det är svårt att hamna i en situation där barnen liksom får makten - inget barn mår bra av att känna att de kan bestämma så över sina föräldrar!

Jag har också försökt med hot etc... det funkar oftast för stunden men är ju ingen långsiktig lösning. Vi har också fått inse att det är olika med olika barn. Vi har 3 av samma kön och ena barnet är rent omöjlig att få med sig i städning etc medan de andra fixar det, ibland på en gång och ibland efter en sträng tillsägelse.

Att hota med saker som barnet vet att ni inte kommer att genomföra funkar ju inte - säger ni att ni skall slänga sakerna så måste hon nog se att ni faktiskt gör det och inte bara lägger undan dem! Om man säger ingen glass för dig eftersom... så får man se till att genomföra!

Att prata med en verbal treåring är inte lätt. Diskussions fällan har jag hamnat i många gånger och en treåring kan inte diskutera, skall inte diskutera det faktum att man skall hjälpa till att t.ex. städa. Däremot så måste man ju lära barnen HUR man gör - det kan vara rätt svårt för ett barn att veta vilken ände det skall börja i. Säg;" Nu måste vi plocka ihop dina sandleksaker. Om du tar alla spadar så tar jag hinkarna!"  Om du är med i början så är jag övertygad om att du kan fasa ut dig själv från städandet så småning om. Men som sagt - hon är 3 år och låt dig inte luras av att hon är verbal och kavat i övrigt. Jag har själv gjort den med äldsta barnet och där har vi fått jobba så mycket mer itakt med att han blivit större. 

lycka till! 

När min lilla nu fyraåring inte vill plocka undan sina saker låter jag det vara tills hon ber om "hjälp" med något. Då säger jag till henne att om du t.ex. lägger kläderna på sin plats först så kan jag komma och titta sedan. Detta fungerar utmärkt för oss. Enda leksaken jag plockat undan är hennes gunga - den är lätt att plocka ner för mig men ytterst svår för henne att sätta upp själv och då den är ytterst uppskattad fungerar det bra som hot/straff.

Med "hjälp" hon ber om menar jag då precis allt - jag pratar med henne men säger även till henne att jag inte vill diskutera xx innan hon gjort ...

Så har vi kört här så länge jag kan minnas men på ett mer självständigt barn kan det kanske vara lite tuffare. Kusinen som var här och lekte ett tag hade lite svårt att ta till sig att om han gör så gör jag x för honom men när han märkte att hans önskemål inte uppfylldes bara man väntade lite så plockade även han snällt (och utan tjat) upp sina leksaker.

Lycka till!

Min son är också 3 år och han plockar alltid upp om vi "hjälper" honom. Hjälpen kan räcka med att hålla i lådan som sakerna ska läggas i, men han känner ändå att vi är delaktiga och det gör det lättare för honom.

Att slänga saker tror jag inte alls på. Det leder förmodligen bara till att hon inte uppskattar sakernas värde alls. Att sitta i någon slags skamvrå tror jag inte heller på eftersom det inte alls står i relation till att plocka upp sakerna.

Ibland kan det funka att göra en tävling av det.
Ex. Jag säger "Jag hinner före dej att plocka upp" Då brukar det bli fart på vår treåring.
Eller om jag vill att han ska gå till badrummet för att vi ska borsta tänderna så kan jag köra med samma sa om han vägrar att gå dit. Då går det fort att få han till badrummet. :D

Straff och avvisande barnuppfostran typ "time out" tror jag inte på! Däremot att hjälpas åt .... och att ta ansvar för att barnet inte tillåts sprida så mycket saker omkring sig "vi får så mycket att städa då"!

http://www.babyvarlden.se/Debattinlagg/Debatt-Satt-nannyn-i-skamvran/

Börja med att plocka bort hennes favoritleksak. Sedan fortsätter ni att beslag ta hennes saker (lägg dem i källlaren eller ngt) tills hon har förstått hur hon bör bete sig. För varje framsteg hon gör ger ni henne 1 sak i taget. 
Först ska ni ju självklart be henne ex. plocka undan pusslet, ge henne ett par chanser samtidigt som ni förklarar konsekvensen och sedan genomgför ni konsekvensen. När det sedan blir dax att "lämna tillbaka" sakerna så frågar ni henne om hon kommer ihåg vad som hände och varför det blev som det blev. Minns hon inte så hjälper ni henne att sätta ord på händelsen och konsekvensen. OBS! Lämna bara inte tillbaka allt på en gång, låt henne "förtjäna" tillbaka sina saker.

Detta är ju en "sista" lösning när ingenting annat funkar.

lycka till! 

Vi kräver inte städning av ett sådant litet barn. Vi visar hur det ska gå till i hemmet. Dvs vi städar tillsammans och dagligen. Ibland involverar vi ett sådant litet barn men vi har inte krav på att det ska gå. Den striden hade vi förlorat .

När barnet är äldre förstår det faktiskt förnuftmässigt att man måste städa då vi förmedlat att vi har det så i vårt hem och så gör man ju på de flesta ställan. Här påbörjas inte en ny lek för vår femåring förrän den förra är undanplockad även om lekar ibland flyter in i varandra ibland varar en hel dag. Då städar man så klart inte. Men om man verkligen avbryter och påbörjar en helt annan aktivitet som att gå ut eller mål så ska den förra leken upp innan vi går vidare.

Vår äldsta städar för det mesta utan konflikter och treåringen hakar på ibland och ibland inte. Har de lekt tillsammans så tar jag treåringen städning och femåringen sin om treåingen inte orkar vara med.