Hur förlovade ni er?

Det plingade på dörren. Jag ropade på min sambo att öppna då jag inte hade kläder på mig. Inget svar från honom och det plingar igen. Drog på mig "kläder" och sprang till dörren.
Där sitter min älskling på ett knä med kostym på sig, en ring i en ask sträckt mot mig, tårar i ögonen och frågar om jag vill gifta mig med honom. En vanlig söndag, typ kl tre på eftermiddagen...

Jag tycker att man (helst mannen) ska fria. Jag skulle inte kunna tänka mig att vi tillsammans bestämmer oss för att förlova oss, gå tillsammans till Guldfynd och köpa ringar. Men alla gör ju vad som känns bäst för dem!
...nu är det bara att vänta på att din sambo är mer redo (för det är nog ingen bra ide att fira om du inte kommer få ett genuint Ja) kram!

Jag hade mätt min storlek hos en smed och gav storleken till min sambo... så han skulle ha den när/om han ville köpa en någongång i framtiden.

Ja   Han berättade senare att han hade tänkt och försökt komma på något bra/fint/gulligt sätt. Middag osv men han kom aldrig på något han var nöjd med. Han hade haft ringen ett tag när han på impuls kände att "nu vill jag fria" och det kändes rätt att göra det hemma i vårt älskade hus. Jag är glad för det, hade inte vart så jätteroligt på en restaurang med en massa människor som jag inte känner runtomkring. Däremot kände jag mig lite häpen, var inte berädd på det, och hade gärna velat vara lite finare (hade ruffisgt hår och fleeströja). Men men, det blev ju bra ändå, han älskar mig ju för den jag är hehe. Vi gick på middag på kvällen för att fira istället.

Det är sant men som sagt väldigt svårt att ta till sig.

tycker du?   Ja, jag är helt klart nöjd

Jag tycker också om att man följer seder. Man kanske inte måste stressa ihjäl sig om det nu skulle passa mycket bättre med 1½ år, men man ska väll ha som mål att inom en snar framtid gifta sig om man är förlovad? Som jag skrev tidigare tycker jag också att det är frieri som gäller, att tillsammans komma fram till att man ska "förlova sig" känns lite oromantiskt.

Vi kommer inte ha möjlighet att gifta oss, rent ekonomiskt. Eller snarare, vi kommer inte ha råd med den bröllopsfesten vi önskar inom ett år. Jag är dessutom gravid, och vill helst inte vara det då -champagnen vill man ju kunna njuta av  Därför har vi valt att viga oss borgligt i höst (mest för efternamnets skull, att vi alla i familjen har samma namn, och alla lagar som följer med giftemål som gör livet mycket enklare om det händer något) och ha en bröllopsfest, med eventuell välsignelse eller förnyelse av löften, om några år.