Två eller tre barn? Är 3an lättare?
Jag har två barn, en dotter på 2,5 år och en son på drygt 1 år. De kom tätt, och det är tufft just nu. Men vi kommer naturligtvis klara det, det gör ju så många andra. Det kommer att gå bra.
Men om jag/vi ändå skulle vilja ha en 3a, hur skulle livet bli då?
Skulle man "gå under" eller skulle det vara som ett barn till på köpet, en liten som bara hänger med osv?
Vi har inte tänkt ha fler än två men tanken om en tredje liten underbar individ, en ny liten person här hemma har flugit genom våra huvuden många gånger. det känns som om all tid går åt barnen och familjelivet men det känns ändå så lockande att få en till, men samtidigt skrämmande, "tänk om det blir för mycket"...
Hur har ni som fått er trea tänkt? Hur blev det? Är det verkligen lätt med trean? Eller är det bara de positiva som svarar =)?
Jag vet att man ska ju själv bestämma, självklart, men jag blir så nyfiken.
Hur funkar logistiken med tre barn (eller fler...)?
Hur är ni som personer: superstruktuerade? Avspända? Bestämda och organiserade personer? Eller helt vanliga normala människor som hanterar situationerna efter hand och med den planering som går att göra? Eller är ni "supermänniskor" =)?
Har ni alltid tagit hand om barn sedan er egen barndom/eller liknande?
Hur gör ni för att alla barnen ska få sin del av er föräldrar? Kan ni få barnvakt t ex ibland? (Alltså vid särskilda tillfällen som bröllop mm)
Hur går barnen ihop? Vad gör de tillsammans? Är de avundsjuka eller går de bra ihop? Leker de bra?
Fick ni dem tätt? Långt emellan?
Jättetacksam för svar och synpunkter. Intressant värre...