Förstår ni varför det är så?
Jag är 22 år gammal! Jag fick min son 3mån sen. Har inget jobb, och får det lägsta SGI! och är ensamstående.
har eget boende och ska vara mammaledig tills nästa höst 2011. Då ska jag börja plugga, sonen ska såklart börja dagis då.
Det här har ingenting med åldern o göra! Även en 35 årig kan vara jätte omogen för att skaffa barn, jag tror att ingen är riktigt redo för att skaffa barn, för ingen kan förstå hur det är att ha barn innan man får det, och det är ingen lek, det är ingen docka man kan lämna då man vill, och behandla som en docka heller.
Klart jag har fått mycket hjälp av släktingar,vänner osv. men det är ändå mitt barn och JAG måste ta hand om honom. Jag ångrar mig absolut inte, men jag skulle ha nog väntat några år till, och skaffat en riktig MAN som skulle ha orkat att hand om sitt barn och hjälpa mig, Jobbat upp mitt SGI.
Men jag hade inget bra liv då innan jag blev gravid så han är min räddare kan jag nog säga!
Man måste lugna ner sig, man kan inte tänka på sig själv längre.
Det är 24/7 du måste ta hand om ditt barn, även om någon annan tar hand om ditt barn måste du själv göra det samtidigt.
Jag kan inte säga att du är omogen att ta hand om ditt barn, du verkar vara vettig och planerar det.. men jag kan ge dig råd att vänta ett par år till och lev livet och gör allt du alltid drömt om innan du skaffar barn. Det är inte lika lätt och göra allt sen med en liten.
Om man tänker på ekonomin, så hur i helvete kunde dom ta hand om sina barn för i tiden? hur lever barn i afrika och alla fattiga länder?? Här i sverige får man alltid hjälp, och om man tänker på ekonomin kan man aldrig skaffa barn tycker jag. Vi som är vana att leva med lite pengar kan ordinera det så att vi klarar oss med lite pengar.. Och det vi kastat bort innan till andra saker går till barnet istället.
Jag har det lägsta SGI nu och får ändå nästan 9000kr i månaden, och det är mycket pengar för mig. Vi klarar oss jätte bra! Sen kommer jag antingen studera/jobba nästa höst, så det är inga problem!
Jag tror du kommer klara det lika bra som jag så jag vill önska er all lycka, men tänk noga!