Förstår ni varför det är så?

Vad tråkigt att du känner dig påhoppad i de råd du får, för majoriteten av allt som skrivits har varit både välmenande och konstruktivt. Du har fått svar både från människor som har befunnit sig i samma situation som du, och andra som har försökt sätta sig in i den.

Jag förstår din längtan, det gör jag verkligen. Som jag skrev tidigare ville jag så oerhört gärna ha barn när jag var tonåring. Och precis som du hade jag en väldigt romantiserad bild av hur det skulle vara (och väldigt stor tillit till att mina föräldrar skulle backa upp mig om jag behövde stöd). Men jag var inte vuxen, inte på långa vägar. Och det är inte du heller.

"JAG är JAG. Jag ska vara en mamma redan nu, för att jag vill det. jag känner mig redo, jag kan ta hand ett barn."

Där har du kärnpunkten i allt vi försöker säga till dig. Att "skaffa" barn för sin egen skull trots att förutsättningarna egentligen inte finns är egoistiskt och omoget. 16-åringar får vara egoistiska och omogna - de kanske till och med bör vara det till en viss grad, för tonårstiden handlar om att växa upp och hitta sig själv som människa.

Föräldrar får däremot inte vara egoistiska och omogna. Som förälder måste du sätta ditt barn i första rummet, alltid. Det är väldigt, väldigt lätt att sitta just nu och säga att du är redo att offra allt för att bli mamma, men faktum är ju att du inte ens kan tänka dig att offra ett par år för att ge ditt kommande barn en tryggare uppväxt. Det är själviskt, på ett alldeles typiskt 16-åringsvis.

tackar för era svar!

Så här är läget. jag har INTE frågat min mamma om hon kunde ställa upp på saker. Hon VET att jag vill ha barn, och att jag kör oskyddat. På grund av detta så har min mamma sagt till mig att hon vill att jag ska känna mig trygg, och att jag ska vara säker på att dom finns där för mig. och det har jag alltid vetat, mina föräldrar har inte slutat stötta mig även fast jag har gjort otroligt dumma saker i mitt liv..

Mamma sa till mig : om du nu är gravid, så VILL jag vara mammaledig istället för dig för jag vill att du ska kunna ta studenten och slippa kämpa som jag gjorde. Jag frågade henne om hon var säker, för det är ju inte så många mammor som ställer upp att ta mammaledighet åt sin dotter. Hon sa ja, självklart är jag säker! Jag vet att du kommer göra ditt bästa för ditt barn, precis så som jag gör det för dig.

Så jag har inte frågat mamma om något, har inte ens frågat om stöd. Hon kommer själv till mig och berättar hur hon tänker och vad hon vill, och jag FÅR tänka på dom råden och kanske acceptera dom. Tänk er lite för, jag har faktiskt en mamma som ställer upp för mig i alla lägen. och jag tror säkert att de flesta av er mammor säkert kommer ställa upp för era barn också, eller hur?

När jag fött barnet så vill jag mer än gärna ha klart min utbildning, snabbt som möjligt. Då kan jag snabbare hjälpa min pojkvän att bättra på ekonomin. Han håller fortfarande på att söka jobb, men det är faktiskt nio månader en bebis gror i magen, och man hinner väldigt mycket på den långa tiden.

Men så är det. Jag ska bli mamma när jag är ung, och jag tror faktiskt att det är på g :) Äl+8 idag, och har haft mensvärk  sen 2-3 dagar tillbaka. brukar inte få mensvärk förrän dagen innan. så JAG håller tummarna :)