Någon som vet?
För några år sedan blev jag väldigt sjuk. Jag kontaktade själv socialen och berättade hur det låg till och att jag inte klarade av att ta hand om min son (frivillig pplacering)
Pappan har aldrig varit en del av vårt liv och jag har ensam vårdnad.
Jag fick hjälp av socialen direkt!!! Underbara människor som verkligen brydde sig om både min o min son!!
Inom en vecka bodde han hos mina föräldrar.
Det var en akut situation och det var det bästa eftersom det var familjen. Trygghet för pojken mitt i allt kaos.
Efter många samtal men mig, mina föräldrar och två handläggare från soc kom vi fram till att det var det bästa för pojken att stanna hos mormor och morfar.
En utredning av dom som familjehem började.
Dom kollade upp bakgrund, brottregister på båda, ekonomin, boendet och dom fick gå till psykologer båda två, både enskilt och tillsammans mm.
Utredningen var nogrann och påfrestande!
Det har gått 5år och han bor fortfarande kvar hos dom. Varje månad kommer handläggaren hem till dom.
Handläggaren har kontakt med skolan och nu har dom gjort en "insats", ett testprogram om inlärning osv för familjehemsplacerade barn, verkligen kanon!! 
så nu är sju personer inblandade i "ärendet".
Första 3 åren träffade pojken en psykolog en gång i veckan på bup.
Mina föräldrar går oxå och pratar med en psykolog regelbundet, ett stöd som soc tillhandahåller.
Jag menar att det är väldigt krävande att ta emot ett barn, det är ingenting man gör i en handvändning!!
Ett barn som blivit "bortlämnat" av sin/sina föräldrar är inget man bara slätar över, en känslomässig bergodalbana för alla inblandade!!!!! Speciellt barnet!!!
Och JA!!!!! Det måste gå via soc!
Det måste göras en utredning och uppföljningar alla år som barnet är placerat efter "godkännandet"
Handlar om barnets välmående och trygghet!!
ALLA barn har rättigheter!!