Inlägg från: Plutteli |Visa alla inlägg
  • Plutteli

    En gång för alla: Fri uppfostran är INTE samma sak som inga regler öht!

    ReRant skrev 2010-08-16 21:51:41 följande:
    En snabb fråga. Om hon sitter och rapar högljutt vid matbordet, petar i näsan och äter snorkråkorna och är allmänt stökig när ni äter skulle ni låta henne hållas då?
    Hemma, ja. Borta/om vi har besök nej.
    På samma sätt får hon gå naken hemma om hon vill det men inte när vi är borta/har besök osv.
  • Plutteli
    Tow2Mater skrev 2010-08-17 14:46:10 följande:
    Då måste jag vara en som "kräver total lydnad av mina barn", då jag kräver att alla har minst byxor/shorts och en t-shirt på sig vid matbordet, vuxna som barn. Inga bara overkroppar tolereras i mitt hus. (De andra beteendena tänker jag inte ens kommentera.) Du kommer att ha en intressant tonårstid framfor dig tror jag, med rapande och fisande halv- eller helnakna tonåringar vid matbordet.
    *asg* Tror du på fullt allvar att en tonnåring med nöje sitter näck framför sina föräldrar? Det ska nog jävligt mycket till innan en sådan sak sker, att de går naken hemma bäst de vill när vi vuxna inte är hemma i tonnåren kan jag dock tänka mig, men jag tror knappast att vår dotter kommer uppskatta att visa sig naken inför oss eller att vi visar oss naken inför henne i någon större utsträckning.

    Att fisa och rapa är fullt naturligt och jag kan inte hålla inne med sådant i alla lägen och jag har inga planer på att göra det i mitt eget hem undantaget när vi har besök, i övrigt fiser och rapar jag efter behov, lika så min sambo och dotter. Vi är väll helt enkelt ganska sluskiga av oss i det privata
  • Plutteli
    Tow2Mater skrev 2010-08-17 17:08:08 följande:
    Det vet du ju inte än. Om ni uppfostrar henne till att hon kan vara naken i princip närhelst hon vill hemma, kanske det blir vad hon vill fortstta vara. Om ni inte introducerar en "nakenspärr" inom familjen, tror du att det bara kommer en dag av instinkt?

    Och även halvnakna personer i t ex bikinitopp/bar overkropp tycker jag nte hor hemma vid matbordet. Men det är min personliga åsikt.
    Ja faktiskt. Det är lite skit samma hur fria föräldrar varit kring hela det här med nakenhet, den dagen barnen kommer i puberteten brukar den stora majoriteten bli väldigt anti nakenhet inför föräldrar, ja, anti nakenhet i stort faktiskt. Sen kan det ju komma att ändras när de blir ännu äldre, men just i tonåren ser jag det som föga troligt att hon frivilligt kommer gå naken inför oss. OM hon vill det kommer jag dock tillåta det, ser ingen vits med att lära henne att hon måste skyla sig tom när hon är i sitt eget hem med sin familj...
  • Plutteli
    sextiotalist skrev 2010-08-17 15:13:37 följande:
    Vi har kört med principen, regler och eventuella rutiner när behovet uppstår.
    Sedan har vi kört rätt mycket med artighet och respekt. Vårt barn har tidigt alltid hälsat och alltid sagt adjö (Hejdå) , även tackat för maten och eventuella presenter. Det är så väldigt bra starter när man träffa nya människor.

    Att lära sig att ibland måste man sitta still är också självklart.

    Men vi är ganska fria när det gäller annat, så få principer som möjligt.

    Det jag tror det är att vissa barn fungerar ert sätt väldigt bra, men för andra går det inte lika bra. Så jag tror att man måste ha uppfostringsmetod efter individ och inte efter mallar.
    Jag anser att gränserna kommer rent naturligt eftersom de få principer vi har helt enkelt är ganska naturliga de också, som att man inte skadar andra, gör andra ledsen eller förstör sådant som inte tillhör en själv. Så om vi får ett barn som är helt annorlunda än vår dotter och ballar ur om det inte finns mer regler så kommer ju de reglerna att komma naturligt av att vi märker att barnet inte klarar av för få regler utan att bryta mot de grundläggande principer vi har.
  • Plutteli
    MikuAndSaraLi skrev 2010-08-17 15:49:03 följande:
    Ja, min dotter springer runt näck här även om det är folk här eller ej.
    Fast det beror ju helt på VEM/VILKA som är här.
    Vänner osv är ju okej.
    Jo, eftersom vår tjej är så liten så får hon också springa runt mer eller mindre näck även om vi har besök här, lite beroende på vilka det är. Ju äldre hon blir ju mindre kommer hon ju vilja visa sig näck inför andra i vilket fall.
  • Plutteli
    Mylla skrev 2010-08-17 16:44:44 följande:

    Ordet fri uppfostran förknippar jag inte riktigt med det du beskriver, Pluttli. Många lägger nog in en annan betydelse i ordet. 

    Hur man förhåller sig till nakenhet tror jag har mer med ens åsikter om nakenhet att göra än ens ideer om uppfostran.

    Mina barn har aldrig haft sönder sina saker utom av olyckshändelse. Det har jag inte behövt ta ställning till om det ska förbjudas. Men jag skulle nog ge dem som råd att inte ha sönder sina saker. En så liten kan ju inte överblicka den fulla konsekvensen, de förstår helt enkelt inte att en sak då är borta för alltid.  Såna små skulle jag bara visa gång efter gång hur man hanterar sakerna istället på rätt sätt.  Vilket förde åter till första meningen i stycket. Kanske har jag "förbjudit" dem att ta sönder saker när jag envisats med att visa dem hur man hanterar saker men jag tycker nog att det är bästa sättet. De har ju sakerna kvar och har kul när de leker med dem.


    Vi bryter in och visar hur man ska hantera saker också om det annars finns riska att dottern skadar sig själv eller andra alt. förstör något som inte är hennes på vägen så att säga.
  • Plutteli
    sextiotalist skrev 2010-08-18 10:23:39 följande:
    Vår son hade nog inte velat vara där barn är nakna, han hade tyckt det varit pinsamt. Han har alltid varit mån om sin egen integritet tidigt och aldrig tyckt om att byta om offentligt.
    Hade vi kommit hem där barnen sprang omkring nakna, så hade min son bett att gå därifrån och det ganska tidigt.
    Hade din son mått dåligt av att vara hemma hos oss bara för att vår dotter springer runt i blöja hade jag frågat om hon kunnat tänka sig ta på en klänning för hans skull som hon får ta av när han gått. Rent generellt får hon kuta naken bäst hon vill just nu när det bara är vi hemma samt vissa av våra bekanta, men på tex förskola är det ju kläder på som gäller, bara vid vila det är undantaget då har de t-shirt och underkläder på sig.
  • Plutteli
    sextiotalist skrev 2010-08-18 10:35:15 följande:
    Då hade min son varit nöjd och känt sig bekväm och tyckt ni varit riktigt trevliga. Flört
    hehe, ja men det återgår ju lite till våra grundprinciper om att inte göra andra ledsna osv. På samma sätt blir det ju om vår dotter när hon blir äldre tycker det är skitjobbigt att se oss nakna, då får vi ju klä på oss lite mer tills dess hon flyttar eller tycker det är rätt ok igen att vi inte är så påklädda.
  • Plutteli
    Mylla skrev 2010-08-18 11:04:42 följande:
    Plutteli- jag har en fråga.
    Är det inte lika viktigt att din dotter inte blir ledsen av sina "val"? Lika viktigt som att andra inte blir ledsna? Hon är ju så liten. jag tror inte alls man kan se konskvenserna av allt när man är så liten. Jag tycker det är lite taskigt att behöva lära sig genom alla misstag man då måste begå. Bättre att visa henne hur man undviker misstagen tills hon blir större.

    Ett exempel, inte något jätteviktigt, men för ett barn kanske det kan vara.

    LEGO- gillar min son. Vi har hjälpt honom att hålla reda på alla modellerna och beskrivningarna så de inte kommer bort. Han får inte ha alla på en gång och han får bara ta sönder en i taget så hjälper vi honom att bygga ihop den.  (Sen har han massor med löst lego som han får göra som han vill med också.)
    Detta har hans pappa bestämt för han var ledsen när han var pojke över att alla hans modeller var trasiga och sönder och bitar borta. En fyra-fem åring kan ju inte tänka framåt så. Därför gör vi det åt honom.

    Det där med sandaler på vintern skulle jag visst kunna tillåta som exempel, men man skyddar ju ändå barnet från konsekvenserna av att ta sandaler, man tar ju med vinterkläder.
    Det kan ju vara bra att inse vad kyla är utan att man blir skadad på kuppen.
    Det samma gäller spisplattor, ugnar, vedspisar etc som man kan bränna sig på. Jag brukar alltid visa hur varmt det är utan att de bränner sig, bara känner, så aktar de sig sen. Småbarn förstår ju konkreta saker bäst.
    Enligt mig hör ju viss sorg till livet, MEN det är ju bättre att lära sig av att man själv utsätter sig för sorg än att någon annan gör det så att säga. Skulle hon gå ut i sandaler mitt i vintern tror jag inte hon kommer så långt innan hon springer in igen för att få varmare kläder på sig, men hade hon gjort det hade jag självklart tagit med kläder till dess hon ångrar sitt val.Och jag har ju dessutom skrivit tidigare att vi griper in och visar på ett annat sätt i situationer där hon annars kan skada sig allvarligt, tex genom att sätta handen på en het spisplatta. Eftersom hon är så liten har vi enbart duplo till henne som hon kan göra som hon vill med, skulle inte falla mig in att köpa färdiga legomodeller innan hon är gammal nog att hantera dem och inse att man behöver vara försiktigt för att de inte ska gå sönder och bitar komma bort. I vår filosofi ingår att inte medvetet försätta henne i situationer hon inte kan klara av, som att tex bygga med lego hon egentligen är för liten för att helt hantera. Min sambo hade jätte jätte mycket lego som barn, MEN han fick lära sig direkt att vara försiktig för hans mamma tog inget ansvar för huruvida bitar kom bort eller ej, och tro mig, försiktig var han och legot förvarades noga i speciella backar, vilket vi redan skaffat till vår dotter. När hon bygger med lego tar hon bitarna ur backen, när hon är klar stoppar hon tillbaka dem i backen igen, således kommer inga bitar bort och ev. byggen hålls hela i förvaringen. Samma principer gäller självklart kring det mesta. Kan ju tillägga att hon faktiskt tagit sönder förvånansvärt få saker, det gäller ett fåtal böcker bara, i övrigt är hon väldigt försiktig med sina saker. Hade hon varit mer hårdhänt och förstört det mesta hon ägde hade hon ju tydligt visat att hon inte kan betros med leksaker i en större utsträckning, då hade hon fått ha färre leksaker och av sådan typ att det ska väldigt mycket till för att de ska gå sönder.
  • Plutteli
    sextiotalist skrev 2010-08-18 11:05:35 följande:
    Det är det som i min värld skiljer fri uppfostran från icke uppfostran. Du lär ju ditt barn att det finns en hel omvärld som inte alltid delar ens egna uppfattningar och livet består av ständiga kompromisser, vad man själv tycker är bra och bekvämt och vad andra i omgivningen uppfattar.

    För så är det, livet består av en massa hänsynstagande, sedan gäller det hitta en balans, så man mår bra mitt i det hela
    Precis! det är lite det jag försöker få fram, de som skyller på en fri uppfostran när barnen beter sig allmänt respektlöst mot allt och alla har inte en fri uppfostran, de har ingen uppfostran öht.
    Just respekt är en av de viktigaste principer vi har i vår uppfostran, och det gäller båda vägar så att säga. Vi respekterar vår dotter och iom det tror vi på att låta henne lära av sina egna misstag i ständig dialog med oss. Samtidigt visar vi ju självklart på de sociala koder som finns och hur man bör bete sig för att visa respekt för andra, vilket i grund och botten också handlar om respekt för henne, för att hon inte skall utsättas för otrevligheter för att hon inte fått lära sig hur hon borde bemöta andra.
  • Plutteli
    Faile skrev 2010-08-18 11:31:57 följande:
    Visserligen låter det ganska sunt men jag råder er ändå att vara försiktiga. Frihet under eget ansvar kan lätt misstolkas av truliga barn/tonåringar som ointresse.

    Jag hade en kompis i tonåren vars föräldrar använde ungefär samma variant.
    De var mina föräldrars bästa vänner så jag hade god insyn i familjen och kan ärligt säga att de verkligen älskade sina barn över allt annat. De var kärleksfulla, omtänksamma och snälla och ändå gick det helt åt helskotta.
    Dottern ( visade det sig i efterhand ) tolkade deras fria tyglar som ointresse.
    Alla andra hade en tid att vara hemma, inte hon. Ingen annan fick göra vad de ville med håret, förutom hon. Ingen annan fick tatuera sig, förutom hon.Föräldrarna lade sig i val av gymnasie, men inte hennes...listan kan göras lång. Det slutade med att hon tog livet av sig som 18-åring. Meningen i hennes fall var att få uppmärksamhet ( meningen var alltså att hon skulle bli hittad i tid ) , något hon tyckte att hon inte fick jämfört med alla andra.

    Nu menar jag inte att det automatiskt blir så här med "fri uppfostran", men det som sker i all välmening kan slå helt fel. Man måste komma ihåg att de är barn, de tänker inte som vi och förstår inte alltid våra avsikter.
    Som sagt, för oss är fri inte samma sak som inga regler. Hon har en tid hon ska i säng, i dagsläget kl sju eftersom vi vet att hon blir sjuk om hon sover för lite. När hon blir större och kan ha den insikten själv är det en annan sak, men jag tror inte hon kommer förstå det innan hon iaf börjat gymnasiet. Hennes hår är hennes hår och hår växer ut. Piercing får hon göra när hon har åldern inne vilket är 16 år, vilket även gäller hål i öronen, vi har fasta tider för mat, något som kommer stå kvar även när hon blir äldre och tonnåring, kommer hon inte till den tiden får hon gå hungrig osv osv. Så nog har vi regler, där vi anser att regler är nödvändiga, något som dock inte gäller för tex hennes hår. Det är långt ifrån så att hon får göra exakt vad hon vill i alla lägen.
  • Plutteli
    Faile skrev 2010-08-18 11:31:57 följande:
    Visserligen låter det ganska sunt men jag råder er ändå att vara försiktiga. Frihet under eget ansvar kan lätt misstolkas av truliga barn/tonåringar som ointresse.

    Jag hade en kompis i tonåren vars föräldrar använde ungefär samma variant.
    De var mina föräldrars bästa vänner så jag hade god insyn i familjen och kan ärligt säga att de verkligen älskade sina barn över allt annat. De var kärleksfulla, omtänksamma och snälla och ändå gick det helt åt helskotta.
    Dottern ( visade det sig i efterhand ) tolkade deras fria tyglar som ointresse.
    Alla andra hade en tid att vara hemma, inte hon. Ingen annan fick göra vad de ville med håret, förutom hon. Ingen annan fick tatuera sig, förutom hon.Föräldrarna lade sig i val av gymnasie, men inte hennes...listan kan göras lång. Det slutade med att hon tog livet av sig som 18-åring. Meningen i hennes fall var att få uppmärksamhet ( meningen var alltså att hon skulle bli hittad i tid ) , något hon tyckte att hon inte fick jämfört med alla andra.

    Nu menar jag inte att det automatiskt blir så här med "fri uppfostran", men det som sker i all välmening kan slå helt fel. Man måste komma ihåg att de är barn, de tänker inte som vi och förstår inte alltid våra avsikter.
    Vad gällde det (enligt mig) ytterst dåliga exemplet med tatuering. Vid 18 är man myndig, alltså har föräldrarna ingen rätt längre att förbjuda tex tatuering. Min mamma var emot att jag tatuerade mig, min pappa brydde sig inte, jag har i dagsläget två tatueringar och planerar fler, tatuering nr ett gjorde jag en månad efter att jag fyllt 18. Hade min morsa på något sätt genom tvång eller hot fått mig att inte tatuera mig hade det helt klart tagit hus i helvete eftersom hon då hade gjort intrång på min fullt lagliga rätt att smycka min kropp på det sätt jag önskar.
  • Plutteli
    Faile skrev 2010-08-18 13:13:46 följande:
    Fast att säga till en tonåring att hon blir utan mat om hon inte är hemma kl 18, ses nog inte som en regel eftersom de lätt köper en burgare istället eller käkar hos en kompis.

    Att inte ha regler med konsekvenser kan absolut missuppfattas som att man helt enkelt inte orkar bry sig. Att man inte orkar sitta och ringa runt kl 1 på natten trots att alla andras föräldrar gör det.

    Skulle min kompis iväg på lördagkvällen frågade de naturligtvis vart hon skulle, när hon tänkt vara hemma ungefär och så var det inte så mycket mer med det. Vi andra hade föräldrar som satte en tid när vi skulle vara hemma ( säg 01 ) och kom vi inte då så började rundringningen. Hennes föräldrar ringde inte runt, våra gjorde det.
    Om jag färgade håret svart ( vilket jag gjorde ) blev mina föräldrar skitarga. Hennes sade ingenting.
    När jag gjorde hål i öronen blev mina skitarga igen, hennes sade bara att det var hennes eget beslut när hon piercade näsan.
    Förstår du hur det kan misstolkas som ointresse av en tonåring?

    Jag kritiserar inte ert val. Jag försöker bara gör er uppmärksamma på hur det kan misstolkas, så ni inte trillar i den gropen i framtiden.

    Gällande tatuering var det ett dåligt exempel ja, men alla tatuerare kollar tyvärr inte åldern.
    Jo jag förstår hur du menar, och försöker vidare förklara att vårat tänk inte riktigt fungerar så. Jag håller med om att inga regler och inga konsekvenser självklart kan tolkas som att man som förälder inte bryr sig. Ta det här med tider, om vår dotter ska ut med vänner och vi satt tiden att hon ska vara hemma kl ett. Är hon inte hemma då hade vi börjat med att ringa hennes telefon efter säg en kvarts försening, därefter ringt runt till andra tills dess hon är hemma. Därefter hade hon helt enkelt inte fått gå ut igen ensam på länge och därefter få gå ut med bli hämtad av oss på bestämd tid och plats innan hon helt visat igen att hon går att lita på och få vara ute helt själv och komma hem igen själv. På samma sätt gör vi redan i dag i andra sammanhang, när hon blir större och börjat cykla kommer hon få cykla själv inom vissa angivna områden, kan hon inte hålla sig till dessa kommer vi ta cykeln under en period och sedan sakta ge friare tyglar runt cyklandet igen tills hon visar att vi kan lita på henne igen. Osv. :- )
  • Plutteli
    Mylla skrev 2010-08-18 13:52:20 följande:
    Ja vi tänker inte likadant just här. Om ett barn förstör något hade jag tänkt att jag missat en viktig sak att lära ut hur man beter sig. Roligare för att barn att få lära sig och kunna ha alla sorters saker. Jag tror nämligen att det går att lära dem.

    Jag hade ju kunnat säga att min son var för liten för legot eftersom han inte var helt mogen att hålla reda på alla bitar själv. Men det hade varit synd, för han är grym på att bygga, följer beskrivningen för dem som är från både 7 och 8 år. och han har väldigt roligt med sitt lego. Tycker det var värt lite besvär från våran sida, vi plockar inte fram det när det inte passar. (Han började faktiskt när han var 2 år, på öppna förskolan, annars hade jag aldrig fattat att han var så intresserad, eller att en tvååring ens kunde bygga lego.)

    Tänk om barnet börjar riva sönder blommor och kasta porslinet i golvet? Fast du kanske säger ifrån då eftersom det inte är barnets egna? Eller tycker du att det är enklare att ta bort grejerna?
    Jag tog bort en del saker men blommorna ville jag då ha kvar.

    Annars verkar vi ju ha ganska lika uppfostran, så enligt din definition har jag också en fri uppfostran. Min son går oklippt för han vill ha långt hår nu. När han blir tonåring ska halva vara grönt och halva blått säger han.
    Han gick med olika färg på strumporna i mer än ett år också. Men nu har han tröttnat på detta mode.
    Som jag ser det så anser jag att ett barn inte är moget för en viss leksak om barnet inte lätt kan lära sig hur det skall hanteras på bästa sätt. Som sagt har vår tjej också mycket lego, antagligen mer än de flesta barn i denna ålder (hon är 2 år som sagt) men det lego hon har klarar hon av att plocka ihop och isär utan vår hjälp och hon klarar av att plocka ner allt i sin låda när hon är klar så att bitarna inte kommer bort. Det tog ungefär 2 lektillfällen för henne att lära sig det, så inget svårt projekt direkt

    Riva i blommor eller kasta sönder porslin får hon inte, precis som du säger är det inte hennes saker och det går ut över andra om hon tar sönder de grejerna, tar hon sönder sina egna leksaker är det endast hon som blir lidande. Lite beroende på vad det är som riskerar att gå sönder kan vi ibland avlägsna saken eller henne eftersom vi vet att hon inte fullt ut förstår innebörden av förbud längre än några minuter. Efter nyår ska hon få ett syskon, och då kommer hon även få lära sig att syskonet har leksaker som bara är dennes som hon inte får ta som hon vill och inte ta sönder eftersom det inte är hennes saker. Jag tror också det går att lära barn att inte ta sönder sina leksaker, och det är det vi anser att vi lär henne genom att visa den hårda vägen att en trasig leksak som hon med flit tagit sönder fortsätter att vara sönder. Olyckor är ju som sagt en helt annan sak. Hade hon varit ett barn som konsekvent gick in för att ta sönder sina leksaker till varje pris hade vi helt enkelt ansett att hon inte kan hantera leksaker och då hade hon heller inte fått ha leksaker i någon större utsträckning tills hon kunnat visa att hon faktiskt kan hantera sina leksaker. Självklart visar vi ju på HUR sakerna ska användas rätt, men vill hon riva sönder sin bok eller slita armarna av sin docka är det ju upp till henne, men då får hon som sagt heller inget nytt. Detta är dock något vi kommer bli betyligt hårdare på när hon kommer upp i ålder och verkligen kan tänka frammåt på konsekvenser, där är hon ju inte i dagsläget så märker vi att hon tex leker för hårt med en leksak vi vet att hon verkligen gillar och risken finns att den kommer gå sönder kan vi bryta in och visa hur hon borde leka istället men om det inte ger effekt är det inte mycket vi kan göra så att säga, i synnerhet som hon i vilket fall är för liten för att ta till sig straff och vi i vilket fall är emot att ge straff som inte har med själva "brottet" att göra.
  • Plutteli
    Helle333 skrev 2010-08-18 19:25:16 följande:
    Ja i mina ögon är det inte en fri uppfostran utan en rätt bra uppfostran med tydliga gränser. Fri uppfostran innebär att barnen inte får några gränser eller regler alls. Dessa barn blir väldigt ofta odrägliga och osäkra.
    Tycker ni verkar ha vettiga regler och gränser för erat barn! Fortsätt med det om det fungerar för er.
    Jag har sett barn som fått en fri uppfostran. Den familj jag "står närmast" där det är fri uppfostran har barnen hoppat sönder 5 soffor, haft sönder 6 tv-apparater, slängt ett antal fjärrkontroller i toaletten, har sönder saker, misshandlar sin mamma med mycket mycket mera och allt detta utan minsta konsekvens. De har inte fått lära sig att respektera andra eller saker överhuvudtaget och är väldigt osäkra eftersom dem inte vet vad som gäller. Det är för mig fri uppfostran.
    Och det är just den myten jag vill slå hål på! Fri uppfostran är inte samma sak som ingen uppfostran som så många, inkl. du, verkar tro! Fri uppfostran handlar ju egentligen bara om att de regler som finns ska gå att motivera, helst bestämmas i samrådan med barnet (när det är gammalt nog) och att inga beslut ska tas över barnets huvud bara för att. Som jag skrev tidigare, motsattsen till fri uppfostran är aktoritär uppfostran, där barnet skall lyda föräldrarnas regler rakt av, inte för att de egentligen går att motviera eller ens har någon vettig innebörd utan bara för att föräldrarna är föräldrar. Det är i sådan uppfostran skamvrå, hårdare former av time out och aga lätt förekommer. Barnet får helt enkelt inte ha en egen vilja eller ifrågasätta föräldrarnas regler och beslut. Sen kan uppfostran vara fri i olika grader till att bli så fri att det inte längre handlar om någon uppfostran alls, vilket blir det du beskriver om dina vänner. Men då handlar det som sagt inte om fri uppfostran längre utan om ingen uppfostran. Men nu ska jag sluta upprepa mig
  • Plutteli
    Mylla skrev 2010-08-18 19:54:08 följande:
    Ja det är en bra poäng där om straff/konskvens och jag håller med helt.

    Varför är du förtjust i ordet fri uppfostran? De flesta föräldrar förbjuder nog inte saker bara för att förbjuda utan låter barnen ta de beslut de anser att barnen är mogna för, utifrån ålder och personlighet. Det är smart uppfostran.
    Fast jag upplever att samhället i stort går mot allt mer aktoritära uppfostringssätt igen där barnet inte respekteras utan bara ska lära sig att lyda sina föräldrar enbart för att det är barnets föräldrar. Det är ju sådant som kommit tex via Super nanny program osv.
    Att jag startade denna tråd var ju mest för att jag blev så påhoppad i andra trådar när jag skrev att vi tror på fri uppfostran och personer då direkt drog slutsatsen att vi inte hade regler alls för vår dotter och kom med totalt absurda slutsatser som att vi skulle tillåta henne att döda grannens katt osv. I synnerhet har jag fått påhopp kring min och sambons syn på uppfostran i trådar som handlat om att "daska till" sina barn för att lära dem att tex. inte ta en kaka från kakfatet innan de fått lov och dyl, något jag är totalt emot och som inte alls går ihop med att ha just en fri uppfostran.
Svar på tråden En gång för alla: Fri uppfostran är INTE samma sak som inga regler öht!