vad är rätt?

Jag vill inte hota med något jag inte kan genomföra.

"Om du inte väljer någon av dem så får du stanna hemma så går vi" hade jag inte sagt.
Jag hade sagt: "Om du inte väljer någon av dem så väljer jag åt dig och då får du ha det, helt enkelt."

Samma sak med det där "Antingen kommer du nu eller så går vi föräldrar härifrån ensamma" - där hade jag sagt: "Antingen kommer du nu själv, eller så kommer jag att bära dig härifrån."

Men det är jag det.
Ser inget större fel i att berätta att val har konsekvenser, men jag vill kunna genomföra konsekvenserna.

Håller med ovanstående. Inte hota men muta - som med äpplet. Att hota att lämna ett barn ensamt är inte ok tycker jag. Du vet att du aldrig skulle göra det men hon vet inte det.

Jag har varit precis likadan med min son som idag är 10 år och kommer garanterat vara likadan mot min lilla som är 18 mån nu. Men känns inte riktigt som att han fattar riktigt ännu, men så fort han fattar så blir det samma metod. Och det har funkat jätte bra. Det ända viktiga är att man står fast vid det man säger.
Som tex; kommer du inte nu så går mamma och pappa, å kommer hon inte då så måste man gå..
Där gjorde vi lite fel med äldsta så han lärde sig snabbt att våra ord inte betydde nått.. Men det ändrade vi snabbt på. =)

Så jag tycker inte att du ska känna dig dum för att du säger det du gör.. Jag gör inte det iallafall....

Det sägs ju att "alla knep är bra utom dom dåliga".

Lycka till !

annars kan man säga antingen håller du mamma eller pappa i handen eller så får vi bära/sätta dig i vagnen då har barnet 2 val...

Jag håller med de ovanstående, man ska aldrig "hota" med konsekvenser man inte kan stå för. Det genomskådar de alldeles för lätt. Att hota med riktigt skrämmande saker, tex att bli lämnad ensam känns inte heller riktigt bra.

Att däremot förklara vad konsekvensen blir, det kan ju vara så att du måste bära henne från parken om hon inte kommer självmant på en gång känns ju både bra och logiskt.

sen kan man lura på barn kläder lägg fram de som du anser ha på barnet så säger du näää ja tror aldrig du kan ta på dig detta själv eller vi räknar till 3 se vem som tar på sig först Då blir de mera positiva till det och de blir en kul grej ju fröknarna på barnens dagis brukar säga sååå neeej du får inte äta upp den barnen äter för glatta livet om de är svåra i maten sonen brukar med gilla de ja säger neej neej på skoj du får inte äta mer oj va han äter då

Shit jag är värsta slappa och bryr mig inte om att ta några konflikter. Vill han inte äta - fine. Kan han inte välja kläder så gör jag ett roligt ljud så han börjar garva och då duger vilka kläder som helst sen.

Jag borde kanske uppfostra mer.

Enligt mig, helt fel. Och dessutom, när du uppenbarligen själv tycker att det känns hemskt så tycker jag du borde följa den magkänslan. Det är för det första riktigt dumt att hota med något man inte kan genomföra, för du skulle väl inte på rikigt tex lämna henne om hon någon gång testade dig? Och vad händer då? Dessutom så tycker jag det är fruktansvärt att hota med att överge sina egna barn för att få dem dit man vill, i värsta fall skapar det väldigt stor ångest hos barnet och någon tillit kan ju knappast utvecklas om man hela tiden hotar med att försvinna...

Jag var faktiskt med bara förra helgen om en incident som har med det här att göra. Dotterns faster (alltså min sambos syster) med familj skulle åka hem efter en trevlig liten släktmiddag med lite lekar utomhus osv, grabben på ca 3½ år var väl inte så sugen på att åka hem utan fortsatte lugnt och stilla att leka och greja för sig själv runt hörnet där vi satt (en inglasad uteplats). Rätt vad det är märker jag att de har startat bilen och är på väg att rulla nerför backen samtidigt som pojkens morfar skriker till honom för full hals att nu åker mamma och pappa utan dig om du inte skyndar dig! Han hetsar på pojken att han måste skynda och pojken bryter ut i så fullständig panik att det var helt hjärtskärrande att höra hans skrik! Personligen kan jag inte för mitt liv förstå hur man kan utsätta ett barn för något sånt... visst, det fungerade för jävlar i mig vad bråttom han fick till bilen, men ärligt talat... till vilket pris?! Det är ju helt sjukt...

Och ja, det är givetvis en "hotmetod" ni har skapat vilket jag öht tycker är helt fel, barn samarbetar ändå på rätt premisser! Det ni gör nu är bara att kväva hennes vilja och hennes behov helt och hållet bara för att själva kunna behålla makten. Vill hon inte äta så är hon inte hungrig, varför är det så svårt att inse? Det är varmt nu, barn behöver främst vätska och är inte lika hungriga på sommaren. Vill hon dricka så är hon ju törstig, ska du då förvägra henne att släcka törsten bara för att du tycker att hon ska äta? Angående äpplet, varför inte bara göra situationen positiv och säga nu ska vi åka hem och äta äpple, det som är så gott! osv. Fungerar utmärkt på ett barn som fortfarande bara är 2½ år. Förstår inte varför ni måste blanda in hot för en så simpel grej... känns lite som att ni har fastnat i ett mönster där ni skapar en hotbild precis hela tiden, för att på ett vad ni upplever som enkelt sätt få henne dit ni vill.

Boktips: Lars H Gustafsson, Växa - inte lyda. Behöver nog inte säga mer än så, den rubriken visar precis vart jag står.

Helt fel att hota med att man ska lämna barnet. Jagtror att det påverkar barnet mycket mer än vi kan förstå, de ska vara trygga med att deras föräldrar alltid finns för dem och aldrig lämnar dem som någon form av straff.

Att sedan hota med något som man inte kan/kommer att göra, ja det är ju opraktiskt.

Att belöna eller muta med mat kan göra att barnet själv lär sig att mat är en belöning eller en bestraffning, vilket kan ge ätstörningar senare

Aldrig aldrig hota ett barn att överge. Inte vad som än händer skulle jag säga. Det tycker jag är helt fel för att det är så otroligt grymt mot barnet. Ett litet barn kan INTE veta att det inte är sant.

Jag har aldrig använt vare sig hot eller belöningar (men har däremot fått en del sammanbrott), och jag har idag en väluppfostrad tonåring som sköter sina sysslor och gör sina läxor allt som oftast. Jag tror på kommunikation, på samarbete och i en del fall på mutor av typen Jag vet att du AVSKYR att åka bil, vi skaffar något RIKTIGT roligt åt dig som du kan sysselsätta dig med under tiden, eller nåt i den stilen.

Jag tycker att ni ska tänka om, läs boken Av Lars H som Vittra rekommenderade, och även Ditt kompetenta barn av Jesper Juul, så kan du få lite olika tankar om det här med uppfostran (de tycker inte samma saker).