Jag känner med precis så... Det trycker i huvudet liksom. Konstigt. Går o nojar mig som vanligt o tänker att det kommer hända ngt när det drar igång på allvar. Men tror att det kan vara så, eller ja, hoppas det iaf. Får ni höra ngt annat så skriv gärna.
Eftersom det verkar vara många som känner så, så är det säkert inget konstigt. Men skriv gärna när du varit hos BM, är nyfiken på vad hon säger.
Det ar for att babyn borjar bli stor och jag ar liten (dvs den riskerar att bli 4 kg...). Jag bor nere pa kontinenten i en lilleputt stat med massor av resursetr; har gor man allt for att undga dramatiska fodslar; du blir foljd av en privat fodelseslakare hela tiden fran starten, som sjalv tar ansvaret over din fodsel (barnmorskor har ar bakgrundsfigurer/assistenter. Har bara traffat en en gang). Man blir scannad hela tiden och de har en tendens att ingripa hastigt och ofta eftersom de hela tiden har all info. De later folk inte ga over tiden heller.... Nagra tycker det ar onodigt men sjalv ar jag ganska lattad eftersom jag har mycket vark.
Men just darfor vet jag att det i mitt fall inte borde vara farligt med "detdar trycket" eftersom min lakare kollar varje vecka.
Men det ar skont att hora att man inte ar ensam i allafall. Man blir latt nojig - i allafall med forsta barnet!