Ska jag acceptera att bli kallad fula ord??

Usch....kan inte du lämna istället. Det verkar ju varken som om pojkens mamma eller pappa bryr sig, hur skall du då kunna gå emellan - det är nog dömt att misslyckas. Om jag var dig skulle jag ta mitt pick och pack och mina och flytta ut till en egen lägenhet och om du vill ha ett fortsatt förhållande med sambon kan ni väl vara särbo istället!

Nej, det ska du inte acceptera.

Dags att kräva av din sambo att han tar ansvar för sin son. Låt itne honom byta ämne utan stå på dig. Sonen visar ju tydligt mot dig att han mår dåligt av hela situationen. De så kallade föräldrarne behöver börja vara föräldrar. Han är ju fortfarande ett barn....

Han behöver över ösas med kärlek och få tydliga gränser och regler uppsatta. Han behöver exakt det som alla andra barn behöver. Kärlek och struktur.

Pappan tycker att det är inget fel på pojken..utan han mår bara så dåligt över att mamma skiter i han..och då reagerar han så,sen att jag "lagt mig i " anser pappan har gjort att pojken blir ännu mer hatisk mot mej..Vi hade en gemensamt barn för några månader sedan som dog och inte en minn pojken gjorde när vi la henne i kistan,begravning eller urnedsättning!! Kommentarer från pojken blev bara: De är ju inte mammas barn!!Så det går inte alls att prata med sambon i detta och han tar inte "tag" i sonen alls och sätter gränser för mamman gör ju inget så då skiter han i de han med!Han har kontaktperson som hade för uppgift att få igång kontakt med mamma men sen i nov-09 har dom lycktas få till 1 möte för att "det passar ju inte för henne" och vet hon att det är datum som vi inte kan så kan hon BARA dessa datum!Men ändå fattar inte kontaktpersonen hur hon är!

Han får inga tillsägelser eller något av pappa över dessa ord - "mer än så får man inte säga" , men 5 min efter har ju pojken glömt det!

Tyvärr så har ju min 8-årige son börjat säga "håll käft" , peka finger mm åt min sambo ..och det farliga är ju att min son ej vet vad orden betyder utan tycker väl bara att det låter tufft.. =(

Sambon & sonen har ingen stanns att ta vägen för att sambon har ju fullt med inkasso på sig som både pojkens mamma har satt på han och ej har ngt "minne" av sen att han fixat mkt själv med tron att "vadå det skrivs ju av efter några år"!! Ingen känsla för pengar alls! Så jag fick hota med att du ringer runt till en del av bolagen du har skulder hos och hör vad dom kan göra, sänka räntan/frysa osv eller du åker ut! (huset e mitt)
Och då tyckte han det var väl onödigt att påmina dom att han fanns,det skrevs ju ändå av om ngt år eller så!
Men tillslut gjorde han det och betalar idag av..Pojkens fick ja dra till tingsrätt (som sambon sa han hade tagit kopia på och skickat med ner till mamma med uppmaning om att bet när pojken var där varannan helg..men inget hände och då sa jag då får man ju gå vidare och det blev bara :ja ska , men inget hände så jag ringde advokat som drog upp umgänge & pojkens krav i rätten så hon börja delbetala och idag är det 0 iallafall men hade ja inte gjort det så hade det nog varit 20-30 tusen på hans 18-årsdag! lycka till & börja livet med det...

Sen tyckte sambon det är konstigt att jag ej litar på han!!??Jovisst de är väl jättekonstigt när man ser att inget händer,sen att man får hota med att slänga ut dom för att han ska få tummarna ur...

Sen vill sambon helst inte göra ngt hemma heller..och pojken har ibland sagt : nä ja tänker inte dammsuga det är ju kvinnogöra!!hallå??

Sambon gör inget/oftast inget om jag ej gett order om det , tex nu ska det dammsugas,tvättas,diskas innan ja kommer hem ,då kanske men nästan aldrig självmant..(möjligen diskmaskin in/urplock) & matlagning men aldrig ngt annat dagligt hushållsarbete..Så klart som f*n att pojken säger allt är kvinnogöra!!inte för att han hört sambon säga det men han ser ju att pappa inget gör hemma & e kille så varför ska pojken??

Det enda sambon gör är att klippa gräset,kant klippa,rensa,skotta,sota pannan,fylla på pellets & laga bilar om ngt gått sönder/laga/renov inne..Sen skiter han i allt om jag ej sagt att de & de ska göras! Morr !

hur får ni era sambos/barn/män att hjälpa till ???

Ja, men herre min tid flytta ut, så kan de sköta den biten med uppfostring och husskötsel bäst dom vill. Du behver ju inte bo i eländet! Bli särbos istället. Bra karlar beter sig inte på det sättet. Sätt ner foten!

Att sonen tar ut så mycket på dej tror jag är pga att han känner sigg trygg med dej och vågar visa sina känslor. Antagligen kan han inte hantera att hans mamma skiter i honom och kanske har svårt att hantera att även hans pappa verkar göra dett. Tycker du ska ställa din sambo emot väggen så han tar ansvar över sin son och även försöker få till ett samrarbete med biomamman.

Ett tips är att försöka att inte gå såå hårt ut när du pratar med din sambo och säga att hans son har en diagnos osv. Tala istället om att sonen inte verkar må bra och att han antagligen skulle må bättre om hans pappa gav honom mer tid.

Jag får inte min man att "hjälpa till". Vi delar på hushållsarbetet, arbetet runt huset och barnen; det har vi alltid gjort. Utan diskussioner.

Hej undret gilan : Presic så har bup,kurator,pyskologer sagt: att han vågar ta ut allt här för att han känner sig trygg här vilket han ej gör hos mamman(ibland har vi båda sagt till han,när han sagt att mamma är bäst:bra sätt dig i bilen så kör vi ner dig då!)Då har han fått vansinninesutbrott och gapat/kastat grejor att nej de vill han inte!hälsa på ibland men ej bo där.. Så det skulle vi se som en posetiv sak, sen är klart att det blir jobbigt..och det har varit perioder där han fått bo hos farmor & farfar för vi ej orkat med han!Men där är han lammet själv..

ett samarbete med mamman är lika med 0 , men tyvärr fattar inte varken kontaktperson,soc,bup eller pojken själv det! Har försökt i 5 år som jag varit med och innan det i 8 år men ju mer man försöker desto mer "går hon under jorden"... Så det är nedlagt helt nu..Tror även sambon & pojken har massa avundsjuka på mig & mina barns pappa - att vi pratas vid flera gånger i veckan, han ställer upp i vått & torrt , delar utgifter etc utan prob & tjaffs..Så är klart att dom oxå vill ha det, men sambon har ju insett att det aldrig kommer bli av men tyvärr inte pojken även om dom gick isär när han var 2 år !

Ja har sagt till sambon att han ska ha egen tid med sonen ( vilket pojken önskat ett flertal tillfällen) får då till svar att javisst ja har bjudit ut han i trädgården, ja (sambon) skruvar på bilen,klipper gräset eller liknade & sonen kan spela boll på baksidan medans  ja grejar..Har försökt att förklara för sambon att jag tror inte riktigt de är det sonen menar med egen tid, utan han vill ju givetvis ta med pappa på tex minigolf,bowling,en cykeltur,bad, en fika ,bio eller ngt annat kul..Men får då till svar att han ej har råd med detta! Men att dricka ca 4,5 l dricka , 1/2 kg godis i veckan + 1/2 pkt cig har man råd med...Det gäller ju ´& prio ...men han ser det inte så utan tycker att den drickmängden,godis & cig är väl inget.. (typ 1000-1500:- i mån) jättebra när man är arbetslös..Ja har lämnat förslag på att börja med att halvera den förbrukningen så kan dom gott & väl både boxla & ta en pizza efter , kanske inte varje dag/vecka men ett par ggr i månaden iallafall , men det lyssnas inte på /finns ej tid till tycker han..

Det låter lite som att din sambo och son gemensamt skulle behöva gå till ex familjerådgivning, då din sambo inte heller verkar må rktigt bra.
Kanske tycker sonen att det är jobbigt att pappan inte jobbar? Han kanske faktiskt tycker det är jobbigt att det är du som försörjer honom?

Kan inte du och sonen göra mer ihop då?
Då hans mamma inte bryr sej så är han säkert väldigt avundsjuk på dina barn som har 2 bra föräldrar, och känner sej kanske utanför? Hur skulle din sambo reagera om du talade om att du och sonen vart och bowlat osv utan honom. Kanske vaknar han upp lite då?

Har sonen och pappan inga gemensamma intressen som de kan ha schemalagt varje vecka/månad?

Vad har sonen och dina barn för relation gör de saker ihop?

Men helt klart så måste du pata med din sambo att du inte accepterar detta.

pappan har ett sommarvik nu men i slutet av augusti vet vi ju ej..då har han isåfall inte 80% av lönen utan 50% eftersom akassan räknar bort sjukpenning,vab mm , sen får man ju inte stämpla hur många dagar som helst när man "timvik" utan man får ju stämpla 75 dar eller va de är sen är det jobb eller heltidsstämpla..

känns ej så kul att ta med han ut på ngt eftersom man blir behandlad som man blir av man..gjorde de ibörjan men sa tillslut : nä nu ska ja och mina barn ut så då får vara hemma..då blev han sur för det & sambon blev oxå sur  för att sonen ej fick följa med...

nej dom har inga gemensamma intressen,möjligen data då , men sonen är ju bara intresserad av spel menas pappan att laga datorer..

sonen hjälper allt till och "passar" min minsta (8-åringen) om vi säger till och dom går hyffsat bra ihop men är tösen med på 12 år så vill hon gärna "bossa" och då brukar det bli pannkaka...

barnet vi hade tog pappan hand om galant & var väldigt noga med att hon skulle få rätt mediciner,hjälp,stämde kommun & fkassa för att dom inte gav oss de ass timmar vi har rätt till mm..Han satt med henne jämnt både innan hon blev sjuk & sen..(kanske han ville ta igen de han säkert vet han inte gett sonen)sen levde vi inte riktigt "mamma,pappa,barn-liv" fören tösen föddes och det hade ju varken aldrig pappan eller sonen upplevt eftersom det strulat med hans mamma sen dag 1!

Förstår hur du känner men att utesluta honom och säga att han får vara hemma är ju verkligen att putta bort honom ifrån familjen. Skillnad vore ju om Pappan eller Mamman tog egentid att bara göra saker med honom också men så är juinte fallet!
Hur går det om bara han och du gör saker ihop? Enkla saker som att be honom följa med och att handla, engagera honom i att välja mat och sen bjuda på en kaffe?
Egentligen tycker jag väll att din sambo borde engagera sej mer men vill du ha ändrng på ditt och styvsonens förhållande är det nog tyvär du som får fixa det!

Att han var så omhändertagande emot dottern visar ju kanske som du säger att han har dålgt samvete för hur relationen mellan han och sonen varit. Men undrar hur det känns för sonen att se sin pappa vara så engagerad i ett yngre syskon men inte i en själv?!

Hej! har nu haft ett långt samtal med han (eget samtal utan pappa) & kors i taket pojken satt kvar!!(",) Visa sig att pojken vill ha egen tid med pappa och är jätteledsen över att pappa säger : Ja har ju bjudit ut han i trädgården när ja klipp gräset,skruvat på reservdelsbilen etc och då har han ju fått sparka boll,badminton mm (anser pappan är egen tid) För mej är det inte det! Utan han måste ju ta med sonen ut på ngt tex bowla,minigolf,bad mm bara dom två..och detta har jag ju sagt till pappan men fått till svar : de finns inte tid/har ej råd..

Så jag sa till pojken att han skulle säga till pappa ikväll när dom är själva att han vill ha egen tid och med det menar han hitta på ngt utanför hemmet bara dom två.. tex bowla & bio  , minigolf & pizza eller ngt sådant..
Och att han skulle säga till pappa att han kunde ju börja med att halvera sitt godisintag/dricka & cig så han sparar minst 500-700:- där varje månad som han kan lägga på egen tid..

och att var det så pappa sa : nä ja har inte råd /tid : så skulle sonen säga , okej känns ju bara att du bara tänker på dig själv & dit "missbruk" & inte prio mej alls!!

Han var verkligen jätteledsen för att pappa inte brydde sig =(    Sen trodde han att dom inte fick göra ngt för mej..
Och jag sa det är snarare tvärs om! Ja har försökt i minst 1 år att få din pappa att förstå att han måste prio dej!Tror ja både du & pappa skulle må gott av sa ja..

Så han skulle "skälla ut" pappa ikväll (",) han tyckte det var jobbigt för han visste vad han skulle säga & om pappa käftar emot och kör med ej tid/råd.. Men jag sa stå på dig och säg så som jag sa så kanske han vaknar och det finns bra hjälp att få med rökningen oxå om det skulle behövas..

Hoppas nu detta ger ngt ! (",)

En eloge till dej, mycket bra gjort!
Hoppas nu att hans pappa har vett att vara lika bra och faktiskt lyssna på pojken!

Hej på dej.Oj vad du får bära på dina axlar.Jag har läst allt och...wow.Du kämpar och försöker och försöker.Tänk om det fanns fler som orkade,bryr sig så mycket som du gör.Lever i en liknande sit,men kanke inte lika allvarligt.Du är inne på helt rätt spår att försöka få pojken o pappan på egen tid!Toppen bra.Synd att pappan där inte gör det själv bara.Jag försöker få i väg bonusbarn å deras pappa(min sambo)på saker,men då vill inte den äldsta bonus barnet det....Då kan jag inte göra så my mer.Men har försökt många många g.Har ibland varit så att den äldsta hellre vill vara med mej :)Gott för mej,men skulle behöva vara dom 2.Stå på dej med regler,att hjälpa till.Håller med dej.Alla ska hjälpa till.Vet hur det är även där.Bara det att hemma med deras mor städar,dammsuger,hjälper till med mat,dukar dom,men inte här hos oss?Mycket mycket konstigt

Som svar på rubriken till ditt inlägget; Nej du ska inte acceptera att bli kallad för fula ord. Tyvärr verkar inte din sambo heller stödja dig i den frågan. Sorgligt! Jag tycker det är skarpt skrämmande att du ens ska behöva hota med att han ska ta tag i kontakten med företag han är skyldig pengar. Den inställningen får mig att rysa.

Du måste fråga dig om du vill och orkar leva med en sådan person. Vad är egentligen bra i er relation, vad är energigivande för dig, vad får du ut av er?

Personligen tycker jag inte du skulle känna det som en förlust om er relation tog slut, det finns många därute som skulle uppskatta en människa med ditt engagemang. Myntet har alltid två sidor men av din version att döma tycker jag din sambo verkar måttlöst bortskämd och "o-insiktsfull".

Tänk på dig själv och ställ dig frågan om du orkar leva i denna destruktivitet.

Hej ! har nu ringt upp igen..då hans son kom med knytnävarna "laddade" mot mej för ja sa att vi skulle se på tv så han göra ngt annat för han suttit framför tv hela veckan nu på höstlovet..Då flippa han ju hur totalt...Ne "fan va jag hatar dig,och det går inte att bo med dig,jävla fittjävel osv..Så pappan fick mer eller mindre släppa han ut till bilen och åka runt en stund me han menas ja ringde bup-akuten! Dom bara "va har pojken för diagnos"? och när ja beskrev att han inte förstår hur andra tänker/känner/andra människors handlande,inte kan planera (har en lista på vad han ska göra men han skiter i allt! även hygien..har en stirrande blick,kan inte knyta en sopåse,kan bara rita streckgubbar,har ingen ögonkontakt när han pratar,har spec intressen som han är fokuserad på till 100% och kan göra om ett dataspel 50 ggr utan att bli förbannad menas andra saker klarar han ej alls/har tålamod..Så misstänkte dom diagnosen Asperberger symdrom..Så han ska utredas för detta nu,för ngt "fel" är det ju på han sa bup..Så jag ser fram mot en diagnos på han nu !! Och kunna säga till pappan "vad var det ja sa" har sagt till han i minst 3 år att pojken e inte "frisk" ..men sambon har tyckt att vaddå det är ju normala tonårsproblem!