Ska jag acceptera att bli kallad fula ord??

Att sonen tar ut så mycket på dej tror jag är pga att han känner sigg trygg med dej och vågar visa sina känslor. Antagligen kan han inte hantera att hans mamma skiter i honom och kanske har svårt att hantera att även hans pappa verkar göra dett. Tycker du ska ställa din sambo emot väggen så han tar ansvar över sin son och även försöker få till ett samrarbete med biomamman.

Ett tips är att försöka att inte gå såå hårt ut när du pratar med din sambo och säga att hans son har en diagnos osv. Tala istället om att sonen inte verkar må bra och att han antagligen skulle må bättre om hans pappa gav honom mer tid.

Det låter lite som att din sambo och son gemensamt skulle behöva gå till ex familjerådgivning, då din sambo inte heller verkar må rktigt bra.
Kanske tycker sonen att det är jobbigt att pappan inte jobbar? Han kanske faktiskt tycker det är jobbigt att det är du som försörjer honom?

Kan inte du och sonen göra mer ihop då?
Då hans mamma inte bryr sej så är han säkert väldigt avundsjuk på dina barn som har 2 bra föräldrar, och känner sej kanske utanför? Hur skulle din sambo reagera om du talade om att du och sonen vart och bowlat osv utan honom. Kanske vaknar han upp lite då?

Har sonen och pappan inga gemensamma intressen som de kan ha schemalagt varje vecka/månad?

Vad har sonen och dina barn för relation gör de saker ihop?

Men helt klart så måste du pata med din sambo att du inte accepterar detta.

Förstår hur du känner men att utesluta honom och säga att han får vara hemma är ju verkligen att putta bort honom ifrån familjen. Skillnad vore ju om Pappan eller Mamman tog egentid att bara göra saker med honom också men så är juinte fallet!
Hur går det om bara han och du gör saker ihop? Enkla saker som att be honom följa med och att handla, engagera honom i att välja mat och sen bjuda på en kaffe?
Egentligen tycker jag väll att din sambo borde engagera sej mer men vill du ha ändrng på ditt och styvsonens förhållande är det nog tyvär du som får fixa det!

Att han var så omhändertagande emot dottern visar ju kanske som du säger att han har dålgt samvete för hur relationen mellan han och sonen varit. Men undrar hur det känns för sonen att se sin pappa vara så engagerad i ett yngre syskon men inte i en själv?!

En eloge till dej, mycket bra gjort!
Hoppas nu att hans pappa har vett att vara lika bra och faktiskt lyssna på pojken!