Skamvrå/timeout - ok eller inte?

Det är en dårlig metod om man gör som på Nannyakuten, att målet med det är att barnet ska säga förlåt och kramas, och skämmas för det barnet har gjort..

Min ena son får gå in på sitt rum och lugna ner sig...Men det är inget straff, men en metod för att få honom att lugna ner sig. Är han redan stirrig kan han inte lugna ner sig i det stirriga miljöet. Men vi låser inte dörren, han kommer själv ut när det stirriga har gått bort.

Men att använda det som straff? Nej!

Vårt första barn råkade ut för - tja, kanske inte skamvrå direkt, men hon skickades på rummet när mitt humör kokade över. Varför det nu då? Jag tänkte helt enkelt inte på att det kunde vara något fel med det, utan jag ville mest få henne ur vägen tills jag lugnat ner mig.
Sedan dess har jag blivit äldre och klokare och lagt lite mer eftertanke på det här med barnuppfostran!

Ja, det där med att stänga in på rummet känns jättekonstigt. Ska inte barnets rum vara ett trevligt ställe. Min son springer däremot själv in på sitt rum och stänger dörren om sig när han blir riktigt arg och/eller ledsen. Sen kommer han ut själv när han lugnat ner sig och vill prata om saken (han är 4 år).

Jag ser inget negativt med att ta bort barnet ifrån situationen som utlöst problemet i syfte att barnet ska lugna ner sig (samt få en stund för sig själv för att förstå vad som blivit fel och i samma veva få det visat för sig att man inte får betee sig hur som helst för så får man inte vara med vilket är den bistra sanningen).
Däremot behöver man ju inte stänga in dem i sitt rum eller ha en bestämd plats för det och köra det som en "skammetod". För det är ju inte det som är poängen med det.

Sen tycker jag itne riktigt att det går att jämföra barn vars utbrott snabbt går över och barn vars utbrott/känsloreaktioner tar lite längre tid på sig att ebba ut.

Ett barn som skriker och slåss är bättre placerat en liten bit bort ifrån det som triggat igång det än mitt i där det dels skapar obehag/rädsla för alla andra och kanske t.o.m. riskerar att skada någon.

Finns det ingen som har en länk till forskning som visar varför skamvrå skulle vara bra alt. dålig??

Skillnaden:

Nanny skamvrå: Peter vill inte äta upp sin mat, han får sitta i skamvrån/skampallen/på skammattan i 3 minuter eftersom han är 3 år. När han har suttit 3 minuter (som räknas från barnet har lugnat ner sig) så måste barnet säga förlåt och krama/pussa den som hämtar barnet...

Det är helt meningslöst

Lugna ner metoden: Andy springer runt i sofforna, galer, stirrar upp sina syskon, hoppar i soffan, ++++
efter ett par tillsägelser om att sluta så tar man barnet åt sidan...Till en soffa i ett annat rum, köket, eller rummet...Stället som känns bäst. Där sitter Andy tills han har lugnat sig, och kan gå ut till syskonen igen.

Nu blir det mer ekstremt med min son eftersom han är hyperaktiv, men man behöver inte göra mer än det som fungerar, så räcker det att bara ta undan och säga så, så är det jättebra.
 Min son måste byta rum, men är köket ledigt kan han likagott sitta där och rita.