5-månaders sover endast med bröstet i munnen
skogsvitter skrev 2012-08-29 10:57:12 följande:
TSJag har kört mycket ur somna utan gråt, och jag har även kört avvänjningsplanen med äldsta dottern. Då var hon dock betydligt äldre. Dock vaknade hon fortfarande minst lika många gånger på natten. Men absolut, det fungerade så till vida att hon slutade somna vid bröstet (och blev då många gånger svårare att få att somna istället haha). På nätterna så fick hon vatten eller blev tröstad på andra sätt, fungerade varken bättre eller sämre än att söva om med bröstet. Hon fortsatte amma några månader till efter detta, framförallt kväll och tidig morgon (men somnade då som sagt inte vid bröstet).
Ett tips är att se om bebisen sover längre pass om hon får ligga hos pappan och få närhet från honom istället. Så gjorde vi med andra dottern när hon ammade för mycket för sitt eget bästa på nätterna och kräktes ner hela sängen. Fick hon sova hos pappan istället så vaknade hon bara och ammade när hon verkligen behövde, snuttandet försvann.
Så här mycket som du beskriver det har jag bara haft just under separationsfasen, när det varit som allra allra värst. Och då har jag låtit dem hållas, i synnerhet andra dottern (mer erfaren och mer trygg i att jag gjorde rätt då) och det gick över efter bara några dagar, då hade hon haft bröstet i munnen konstant hela nätterna. Eftersom din dotter antagligen inte är i någon separationsfas ännu (i så fall är hon extremt tidig) så finns det förmodligen andra anledningar till att hon vill ha bröstet i munnen hela tiden. Jag tror att hon behöver väldigt mycket närhet, och hon har kanske gjort kopplingen nu att hon främst får den närhet hon behöver om hon faktiskt ammar? Jag skulle försöka ge henne närhet på andra sätt, få henne att somna på andra sätt med närhet istället för att hon somnar i vagn, bil etc vilket då inte inkluderar närheten alls. Har du tex en bärsjal eller bärsele? Jag tror att ni måste bryta detta att endast bröstet allena ger närhet och trygghet. Då kan tex pappans närhet vara ett alternativ, eller som sagt att bära i sjal/sele.
Det hade kunnat vara jag som skrev det som står i trådstarten, fast jag har fått lägga mig samtidigt med dottern sedan hon var bara några veckor gammal. Nu är hon snart 6 1/2 månad... Antalet gånger jag har kunnat lämna sängen en "längre" stund är få. Jag hoppas och försöker verkligen tro att det ska gå över, men just nu känns det rätt avlägset. Det har blivit något slags normaltillstånd för oss - det blir sämre i perioder, men aldrig bättre. Vågar inte ens tänka på hur det blir när separationsfasen kommer. :-/