Vill INTE bli snittad...
Har alltid velat uppleva en förlossning (även under perioder jag inte velat ha barn) och nu, desto mer jag tänker på det desto orolig blir jag för att det ska inträffa något så det blir kejsarsnitt. Vill INTE det!!! Självklart inser jag att om det måste ske så är det så (fattar det intellektuellt) men det är mer känslan av att bli "snuvad på konfekten" (vägrar inse det känslomässigt). Jag är inte heller rädd för själva ingreppet som sådant.
Har någon tänkt lika/liknande och sedan bblivit snittad? Gick känslan över? Hur hanterade ni det?