Generaliserat ångestsyndrom (GAD). Är det viktigt att få diagnos? (långt)

Hej!

Vet inte riktigt var jag ska börja men det känns som om jag (äntligen) börjar förstå en del bitar i mitt så kallade liv. Jag har under de sista 10 åren inte mått så värst bra. Trots detta har jag varit "duktig" och orkat hålla skenet uppe fast jag ibland helst skulle velat gå och lägga mig och dra täcket över huvudet. Jag har i stort sett jobbat 75-100% med ett och senare två barn. I kortare perioder har jag varit sjukskriven på grund av olika problem som värk och stressreaktioner. På något sätt har jag lyckats ta mig tillbaka; ibland på egen vilja, ibland för att jag känt att omvärlden (arbetsplats, familj, försäkringskassa osv.) har krävt det av mig. Man kan väl sammanfatta det så att jag har varit väldigt dålig på att lyssna inåt på min egen röst, på mina egna behov, på vad som är bra för mig istället för att göra vad jag tror att alla andra förväntar sig av mig.

Var under en period sjukskriven och fick hjälp av psykolog, men började bara "nosa" på det här innan FK "tvingade" mig tillbaka till jobbet och sa att nu var jag "frisk".

Jag har nu nått en punkt i mitt liv där jag börjat bli så pass "dysfunktionell" att jag sökt läkare för mina psykiska besvär, alltså ångest. Något som jag aldrig vågat förut. (Har varit rädd för att bli stämplad som "dum i huvet" antar jag). Fick en panikattack en måndagsmorgon så att jag inte klarare av att gå till jobbet och kände att nu vill jag ha hjälp. Fick Citalopram och Atarax mot ångesten. Sjukskrivning tre veckor, men gick till jobbet ändå, rädd för att få sparken. (Är provanställd).  Medicinerna hjälper sådär. Mycket biverkningar som gör det svårt att sköta jobbet.

Har semester just nu och känner mig hyfsat ångestfri. Vet dock att ångestern kommer tillbaka när jag kommer tillbaka till jobbet och kraven/stressen ökar.

Har bestämt mig för att ringa läkaren igen idag för att boka en ny tid för konsultation. Jag tror nämligen att jag kan ha GAD (generaliserat ångestsyndrom). Har inte känt till detta tillstånd förut, men när jag läste om det var det som att läsa ett "facit" om mitt liv fram tills nu. Skulle gära vilja ha hjälp och råd från er andra om det är viktigt att få en diagnos? Är det viktgit i kontakt med A-kassa, arbetsförmedling, försäkringskassa osv?

Så här har mitt liv varit i korta drag:

*Jag är en högpresterande "duktig" tjej. Tävlingsinriktad med bra betyg, dubbla universitetexamen och bra jobb...

*Har minnen av oförklarliga ångest- och skuldkänslor redan som barn.

*Ångesten är kring allt och inget och kan komma när som helst. Ibland svagt (som jag då skjuter undan och vägrar att tänka på) och nu under senare tid mer förlamande (går inte att förtränga, hoppar hela tiden mellan nya orosmoment) och påverkar mitt liv negativt.

*Har under de sista 10 åren sökt läkare för följande besvär:
-värk i kroppen, främst rygg (sjukskrivning)
-magproblem
-luftvägsproblem, svårt att andas med panikkänslor.
-darrningar i händer och kropp
-stress/krisreaktion med panikångest och yrselanfall (sjukskrivning, psykologkontakt)

Sedan finns det ju en massa i mitt liv som jag burit på som jag inte sökt för eftersom jag inte fattat att det kanske funnits en orsak till hur jag mått. Det främsta av detta har varit en känsla av att hela tiden vara uppskruvad eller på helspänn. Har känts som om hjärnan "kokar över". Detta har medfört att jag har varit mycket lättretad och irriterad jag till och med aggresiv i perioder. Tyvärr främst då mot mina nära och kära eftersom jag orkat hålla detta under kontroll på jobbet men kraften har tagit slut när jag kommit hem. Har även bråttats med extremt dålig självkänsla  med en inre negativ/mobbande dialog mot mig själv. Framför allt då mitt utseende osv (är överviktig). Självkänslan och vikten har inte blivit bättre av att jag missbrukat sötsaker för att döva alla jobbiga känslor inom mig. Försöker att ta tag i vikten och går hos kostrådgivare för stöd, men det är inte lätt när man inte är i balans...

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men klart är att jag behöver hjälp!!

Kommer antagligen att behöva sluta på mitt jobb för att inte gå in i väggen totalt. Det är ett mycket prestationsinriktat säljjobb med ren provisionslön och jag känner att det inte funkar för den jag är. Har nyligen bytt jobb och karriär eftersom jag trodde att det var mitt förra jobb det var fel på, men nu börjar jag fatta att det är mej det är fel på... :´(

Behöver hjälp och råd i vilken ordning jag ska ta saker... Är det betydelsefullt att få en diagnos från läkare? Spelar det nån roll för min framtid (positivt/negativt)?

Hur ska jag göra med jobb/arbetslöshet/ev. sjukskrivning?

Tack snälla du som har tagit dig tid att läsa och kanske svara på mitt inlägg!

Desperat!
/VitaFrun